Det var ju ändå två långvandriga flygplatser. Fast det var 3 flygplatser. Men det gicks inte mycket på Jomo Kenyatta International Airport i natt.

Men det hela började med väckelse kl 01.00 i natt. Tjurrusande taxi genom ett nattligt Nairobi. 20 minuter till flygplatsen.

Där bläddrades det i stor bok om huruvida en svensk kan åka till Israel utan visum. Det kan en svensk göra men det tog ett tag att hitta svaret.

… och in i Israel gick det. På 5 minuter…

Flygplatsnatten var tom. En ensam man satt och drack öl infor sitt flyg. Klockan 03.00. Det är inte bara svenskar som dricker öl i  flygplatsgryningar.

Turkish Airlines var en positivöverraskning. En hel drös med filmer. Bra mat. Snabb service. Trånga säten på det nya moderna planet.

Då var nästa plan – äldre – bra mycket bekvämare. Breda säten – gott om benplats. Men långsam service och färre filmer.

Men vägen till Istanbul var en uppförsbacke. 40 minuter sena. Lång säkerhetskontrollskö. Rusning genom flygplatsen.  Trångt. Långt. Men ändå bara 4060 steg.

En del av dem på Ben Gurion flygplatsen. Långa korridorer – långa rullband. Stora skaror. Men ändå tog passkontrollen bara 5 minuter.Effektivt.

13 år sedan jag var här senast.

Det växer. På bredden och höjden. Med murar.

Men maten är god. Väldigt god. Extremt väldigt gott.