Förhandla? Nej.

Ut på gatan. Stenkastning.
Så fort studenterna upprörs över något – ja man kan ju bli upprörd över höjda studieavgifter  – så vankas det smärre krig. Stenkastning mot passerande bilar  (som om det var bilisterna som höjt studieavgifterna).

Då och då kommer varningar om gator man inte ska köra på för att studenterna är ute och härjar. Strömavbrott på campus – vad gör man? Jo ut på gatan och kasta stenar.

Och det kan ju verka märkligt. Precis som ockupationerna av motorvägar i Peru när man vill förhandla.

Men det är inte så märkligt egentligen. Att vilja förhandla kräver en motpart som är beredd att förhandla. Saknas det  – så ut på gatorna.

I mitt bostadsområde planerades förra julen ett shoppingcenter på skyddad mark. Grävarbeten påbörjades och det blev snabb mobilisering. Inte så att grannarna rusade ut på gatan och började kasta stenar. Nej, det behövde de inte göra. I stället tog man reda på vem som kände vem som man skulle kunna påverka att stoppa det illegala bygget. Mycket riktigt stoppades det och den lokale polischefen som hade gett tillstånd – trots att han inte borde ha kunnat göra det – förflyttades till en ny tjänst i ödemarken.

Så de som har kontakter kan förhandla – kan påverka. Men de som inte bjuds in till ett förhandlingsbord – de ockuperar, de bränner, de kastar sten.

Annat var det under min studenttid. Vi sittstrejkade.

 

*********

Tillägg; och idag är det en politiker som kandiderar till parlamentet i Kenya som har .. just det – ockuperat en sträcka av motorvägen.

Fräscht.