Jomenjo. Här skulle man ju kunna bo. Här finns maten. Här finns arkitekturen. Men jag ska inte bo här. Men jag gillar staden i alla fall.

Det har dock varit lite fram och tillbaka mellan 2 hotell – sova och mötas. Men gårdagens busstur gav mer. Här byggs det. Spårvagnar. Motorvägar. Nya spännande hus. Trottoarserveringar. Människor. 2 hundar dock bara.

Höjdpunkten var det kooperativa varuhuset vid Oasis järnvägsstation. Ett måste även för turister. Marché Solidaire. Lägg det på Casablancaminnet.

Vi skulle börja med en presentation men väl inne i butiken hade en av ministrarna fyllt sin varukorg redan innan presentation hade börjat. En annan minister köpte en 5litersdunk med olivolja.

Själv köpte jag en skål för 35 kronor, en hatt för 150 kronor, 4 gram saffran för 140 kronor, apelsinhonung för 15 kronor och couscous -1 kg för 5 kronor.

Sedan bar det av ut i buskarna. Kvinnokooperativ som kombinerade ekologisk restaurang med egen snigelodling. En get som trodde han var en gås (uppvuxen med gäss)… Lekpark för barn. Kryddodlingar. (Alla besökare fick en kasse med rosmarin och lavendel så i morse luktade mitt hotellrum inte längre fukt).

Det vankades kaktustvål och sniglar. Och det blåstes i långa trumpeter. Och det trängdes i matköer. (Det trängs mycket och det svenska traditionella muttrandet när folk går före i köer fungerar inte alls. Icke det minsta).

Men jag trivs. Fin grå stad.