Rakt framför kungliga slottet väsnas ett nöjesfält. Sockervadden ligger tät över staden.
Vid järnvägsstationen väser droghandlarna. I shoppinggatorna vankas det hampfrö butiker till höger och vänster. Haschdimman ligger tät över gränderna.
Turister cyklar omkull turister. Den gamle amsterdamherren väser -”fördömda turister !” (Så pass mycket holländska förstår jag ).
Mitt i allt kommer en skenande spårvagn men turisten ska ju ta foto på en kyrka först så det gör hon mitt i gatan.
Det är inte ett vackert citycentrum. Det är bara att gå in på shoppingcentret Magna Plaza. Jag gick ut efter 2 minuter.
Det är här man ser det lätt berusade Göteborgsparet i en souvenirbutik – petandes till en vinkande plastfigur föreställande drottning Elizabeth och säger med kännarmin ;-”Margaret Thatcher!”
Men bortanför museiområdet börjar den fridfulla staden. Vondelpark. Änder och gräs och cyklar. Alltså riktigt gräs- inte sånt man röker.
Duikelmann butiken med allt vad ett kök behöver.
Restaurang ADAM med den mest personliga service av ägaren Arne. Vinkunnig och matkunnig och reskunnig. De små gatorna. Hundarna. Till skillnad från Paris så är hundarna kopplade. Det är väl för att de amsterdamska ägarna springer långsammare.
Rijksmuseum där frid råder – utom framför Nattvakten. Se upp för ficktjuvar liksom. Ja hela innerstaden är ett se upp för ficktjuvar område. Utanför innerstaden är det mer se upp för cyklar. (För övrigt såg jag inte en endaste cykelhjälm)
Så åk till Amsterdam – men stanna utanför centrum.
Måla in en uggla eller två – så visar du på stor klokhet. Picasso hade förövrigt en tam uggla som hette Ubu. Men det hör inte hemma här.
Sedan kan man ju erbjuda sin skyddslings dotter ut på äktenskapsmarknaden. Visa hennes axlar och smala midja och – vilket min bildning hindrar mig från att visa – låta hennes ena fot sticka ut under klänningen. Så extremt upphetsande tyckte bildbeställaren.
Se där. Vad är det i dimman? Han tog åratal på sig att måla detta.
Ett fartyg lyckades de navigera in på museet.
Och det är här det är dags att rekommendera denna 
Och så är det avsaknaden av gå-runt-och-stirra-i-en-mobilskärm. Detta gör bara japanska turister. De tar seden dit de kommer och har förmodligen varit i Stockholm först och lärt sig stirra.
Halvvägs hit var jag 30 år. Klapperstensstrand på Korfu. Jag har kvar en keramikskål därifrån.
Förrätt ; krabb tartar. Detta blev kvällens tema. Mer vackert än gott. (Fast det ändrar sig på slutet). Inget sting. Ingen smaksensation. Bara en hederlig krabba.
Varmrätt; Pilgrimsmusslor med tryffelrisotto. Här var jag lite orolig innan. Jag älskar inte tryffel precis. Men smaken uteblev. Återigen var det skönheten som gick före smaken.
Dessert; Sufflé på Grand Marnier. Ingen skönhet precis – ser mer ut som en nyvaken groda. Men smaken. Definitiv.
Just det. Män och krig. På Armemuseum. (Jag tänkte att det skulle vara svalt därinne – det är det inte) Museet är en dröm för vapenfetischister. Det är metall och gjutjärn och vassa svärd och spetsiga hillebarder. Och Charles de Gaulle.
En hel källare med Charles lite här och var. Hållandes tal. Planterandes rosor.
HologramKalle.
Graven är omcirklad av vaktande statykvinnor. Och mysljus.
6. Zoe. Otuktad schweizisk schäfer.
9. Jag längtar efter en stad där jag kan snubbla nerför trapporna och äta frukost på en trottoarservering. Eller inte. Arman skulle ju bete sig som Zoe.
Jag ser en ny frisyr. Det rakas och det lämnas. Det lämnade lägger sig över det rakade som ett tungt överkast.
En god fisk.
Det är nog allt rökande som åstadkommer detta. Försurningsprocess.
Jag tror det är ett Valdemaren Monster. En avlägsen kusin till Loch News monstret. Eller en svan. Vilkendera i Valdemaren . Det är tyst. Dagen före stora midsommartabernaklet.
itsallabouttransparency 