Author: Hans Lind

När valrörelser har blivit Idol-tävlingar

/ Hans Lind / Leave a comment

Iphone6 079
-“Men de kommer ju inte med något nytt!” klagar Ann Cathrine Jungar, statsvetare när hon ska kommentera den senaste av partiledardebatterna i Expressen.
Debatter efter utfrågning efter debatt. Valet närmar sig och statsvetaren är uttråkad och vill höra något nytt. Partiledare som ska fungera som idésprutor för att roa uttråkad publik. Dra in en död svärfar i debatten. Vifta med en kolklump. Precis som i American Idol – för att få plats måste du ha en tragedi att berätta som får publiken att säga ååååååååååååhhhhhh.
Visst är det bra med mänskliga politiker – folk av kött och ben – men hur äkta blir det när rubriken i morgondagens tidning är viktigare än hur jorden ser ut om 25 år?
Retorikexperterna dödar politiken. Eller försöker. Vem var kvickast i repliken blir viktigare än vem som har en plan för hur skolbarn ska få en bättre skola. Vems slips matchade solbrännan blir viktigare än raserade järnvägsspår. Den klatschiga formuleringen vinner över den långsiktiga planen.
Synas och höras och märkas.
Heder dock åt Reinfeldt som inte vill agera som en show-and-dance-man fast Kent Persson trugar. Discodans-kickoff – oj vad vi är samspelta och vad roligt vi har det ihop blir budskapet istället för hur man ska tackla 8%ig arbetslöshet.
Politik är att vilja – var det förr. Nu är politik att vilja – synas.
Och nog fasen syns de. Och hörs de. RixFM, Karlvagnen, Expressen, Aftonbladet, TV4, SVT, Ring P1 och så vidare. Säkert med Bromé också i nån studio. Och så klagar statsvetaren på att de inte kommer med nyheter utan upprepar sig. Valplattformar är liksom inga tombolahjul där man drar fram nya förslag stup i kvarten.

Fan – det var bättre förr med lastbilsflak och megafoner och Ortmark och Olivecrona och en allvarlig partiledardebatt i svartvit där Annie Lööfs färgval för att synas hade förblivit gråvit.

Men om man nu kommer med något nytt? Jonna Sima visar på vad som hände med socialdemokraternas förslag i förra valrörelsen – “Mer tid för att älska och leva”. Förslaget handlade om mer tid för varandra och mindre tid för vardagsstress. Ett förslag som handlade om att inte enbart umgås över en tacotallrik. Och vad hände? “Butler i tunnelbanan” flåsade motståndarna som inte ville diskutera sakfrågan utan såg en klatschig rubrik flämta fram.

I Expressens partiledardebatt hände samma sak. Löfven tvekade om nya kärnkraftsreaktorer. “Ha!!! Han vet inte vad han vill!” flämtade Alliansbloggarna under jubel. Nu är det ingen hemlighet att socialdemokraterna vill se en bred partiöverenskommelse omkring energiförsörjning. Men se det blev till ett jublande hån när Alliansarna valde att låtsas inte förstå.

 
Och allt detta skirver Ju Oisin Cantwell väldigt bra.

The untouchable

/ Hans Lind / Leave a comment

–“Glöm inte att le! Se inte arg ut!”
Iphone6 032
Jonas Sjöstedt frågas ut. I Aftonbladets valdebatt ser han orakad och arg ut. Han gör sig inte bra på 10 sekunders inlägg. Lättretad.
I SVTs utfrågning är det andra bullar. Hitintills den ende partiledare som inte korvat sina fötter runt stolsbenen. Här resonerar han lugnt. Och ler då och då. Trygg landsfader.
Jag höll nästan på att skriva “påläst och kunnig” – men det är inte riktigt vad han är. Han kan sin politik så han behöver inte “läsa på”.
Han vet vad han vill och kör inte med Det här gör sig bra i Tv”-fasoner a la Annie Lööf eller “Nu tar jag på mig en bekymrad min så jag ser förtroendeingivande ut”a la Reinfeldt.
Istället kommer Sjöstedt ihåg att le då och då mitt i sina förklaringar av vad han vill. Polityren kommer i i andra hand. Han är inriktad på vad han vill och inte på vad tidningarnas retorikexperter kommer att säga.

Just ja. Irritation. Tidningarnas politiska analyser tar mindre och mindre plats, medan retorikexperterna tar plats.
Jag föredrar en mumlande politiker som har en klar framtidsstrategi jämfört med en stylad rubrikkåt politiker som tänker på morgondagens tidningar.

Och så blev det visst en hyllningsartikel om Sjöstedt.

Jag väntar på explosionen

/ Hans Lind / Leave a comment

Iphone3 050
Partiledarutfrågning med Jan Björklund. Han är brunbränd. Han är polerad. Elegant slipsknut. Håret ligger på plats.
En stund.
Sedan börjar han fräsa. Lite om värnplikten. Men sedan kommer storfräset. “Amatörer!! gastar han till om svenska kommunpolitiker. Där studsar nog halva folkpartiet till. Den liberala studiopubliken kippar efter andan.
Jag med.
Hur kan det bli så fel? Så okontrollerat? Hur kan nåt man muttrar i bankomatkön bli till offentlighet i valkampanjens viktigaste intervju? Hur är det med Jan Björklunds egen disciplin – den han tjatar om andra ska visa upp. Men han själv?
Visst är det bra att säga sin ärliga mening. Men den här meningen han har är märklig. Bara han duger. Alla andra har fel. Eller något slikt.
Jag är dagen efter fortfarande häpen över hur;
a. brist på kontroll över sin tunga alternativt
b. höga tankar om sin egen förmåga –
-eller bägge, som karln visar upp.
Intrycket jag får är av en person som till ytan ser välkammad ut men där håret när som helst kan spruta ut i en Professor Kalkyl-explosion.
Calculus_savate
Går man på tårna runt Jan Björklund? Är han en vilande vulkan? Är det därför han är så disciplinfixerad? Kontroll för att inte explodera. Men småfräsa för att lätta på trycket. Och så storfräset om amatörer.

Jimmie Åkesson Sha La La La Va?

/ Hans Lind / Leave a comment

Iphone3 032

Jag är övertygad om att Jimmie Åkesson gick segrande ur partiledarutfrågningen igår. Inte för att han övertygade i svaren. Inte för att han hade kloka argument.

Utan för att han lyckades fånga in Nu är dom däringa stockholmsjournalisterna dumma med honom! -känslan. Anna Hedenmo gick lika hårt åt Gustav Fridolin men inte vojnade sig miljöpartisterna åt att hon “visade sin avsky mot honom”. Det gjorde sympatisörer till Sverigedemokraterna – vilket Bylund från partiet var noga med att säga.

Pressar man Jimmie Åkesson så “avskyr man honom”.

Visst var Hedenmo skärpt – men det fanns bitar där hon hade kunnat följa upp bättre.

Jimmie Åkesson – sin vana trogen att narras med statistik –

påstår “Migrationsverket kostar 27 miljarder för att ta hand om 80 000 flyktingar medan UNHCR tar hand om 40 miljoner flyktingar med 37 miljarder kronor”.

Här blandade han friskt – det är alltså så att Migrationsverkets prognos för 2015 är 27 miljarder kronor. Alltså kostar det inte 27 miljarder – utan Migrationsverket tror att det kan kosta så mycket.

Men värre är påståendet om att UNHCR “tar hand om” för den summa han nämner. UNHCRs budget är en del av kostnaderna för ex vis ett flyktingläger. Endel. Inte hela budgeten. Även värdstaten har aktiviteter i flyktingläger. Enskilda organisationer har det. Det kryllar av enskilda organisationer i flyktingläger – delvis, men bara delvis finansierade av UNHCRs budget. Andra FN organ har aktiviteter med egna budgetar för flyktingar, ex vis UNICEF.

Så antingen narras Jimmie Åkesson eller så låtsas han inte förstå sammanhangen.

Han fortsätter i samma stil med att säga “Enligt en OECD rapport har Sverige färre vårdplatser än Etiopien och Turkmenistan”. Precis som när han tolkade FNs våldtäktsstatistik för något år sedan så låtsas han inte om statistikvarningarna – d v s det är svårt att jämföra vad “en vårdplats är” mellan olika länder med olika form att mäta. Se den här debattartikeln. I Sverige räknas inte alla privata vårdplatser in ex vis.

OECD i sin rapport 2013 – “Health at a Glance 2013” (sidan 88 > ) skriver att jämförelser haltar så varning för att jämföra för strikt. Nu är dock vare sig Etiopien eller Turkmenistan med i OECD så de finns inte i statistiken i OECDs rapport.

Så där narras Jimmie Åkesson genom att påstå att “OECD säger”…

Men om man går till statistiken för de länderna och jämför med Sveriges 2,7 vårdplatser/100 000 invånare så kan man hitta i en WHO rapport (kanske dem som Jimmie menade i sitt slarv med fakta) att den siffran stämmer – men att då inte jämföra med antalet läkare/100 000 invånare och den förebyggande sjukvården gör jämförelsen väldigt haltande. För nog är det väl bättre med förebyggande sjukvård än med att bli inlagd på sjukhus för att sjukcentraler inte kan hjälpa en i tid?

Så – slarv och halvlögner och hellögner och “ingen aning”-svar. Ändå får han sympatier. Vafalls?

Dels är det etablisemanget mot oss vanliga -syndromet. Detta utnyttjar Åkesson genom att låtsas sitta på läxförhör hos de dumma korsförhörarna.

Offerkofta. “Det är inte vi som ar ansvariga! Det är riksdagens utredningstjänst!” Sverigedemokraterna gör det lätt för sig – det är aldrig deras ansvar. Det förstärker bilden av dem som dom jagade. Dom det är synd om. Dom man ska tycka synd om.

Jag tror också att folk gillar förenklingar – en svår värld blir enklare om nån kommer med en tjusig enkel lösning som låter bra. Det är därför hans enkla lösningar behöver granskas och han behöver grillas på sina svar.

UNHCR tar inte hand om 40 miljoner flyktingar med 37 miljarder kronor. Så enkel är inte matematiken. Peta på hans svar. Genomskåda förenklingarna och okunnigheten/ljugandet med statistik.

Men det hjälper inte på kort sikt. Det stärker hans popularitet. Ställer SVT dessutom upp med en normaliserings-panel som den igår – så stärks partiet ytterligare. Men sakta, sakta kommer punkteringarna på hans fabulering att avslöja hans taktik och hans slarv/lögner. Parallellt växer kritiken mot honom i partiet. Toppstyret från Åkessons närmaste irriterar. Så ha tålamod. Fasaden krackelerar. Lite i taget och sen med ett brak.

CV liv

/ Hans Lind / Leave a comment

DSC08830.JPG
…det gäller att ze bra ut i sin CV….. hrmph…
De senaste dagarna har jag läst 92 livsbeskrivningar sammanfattade på 2 A4-ark.
Någonting har hänt. Mina första rekryteringar – som fackligt ombud med rätt att tycka till enligt MBL – var tider då kronologin härskade. Det räknades år och månader när rättvisa skulle skipas och en anställning skulle fördelas. 80-tal.
-“Nehej. Denne kamrer har arbetat 3 månader mer än den andre kamrern! Han ska ha jobbet!
Försiktigt gick man utanför kalenderräkning och försökte fundera om man skulle kunna trivas med den här typen.
-“Hur skulle din bäste vän beskriva dig? Vad tycker du om att göra på din fritid?” d v s “kommer vi att trivas med dig? – blir du en av oss?
Det var 90-tal.

2004 blev jag chockerad.
-“Du kommer till arbetet, dricker ditt morgonkaffe – en engelsk parlamentariker ringer dig, skriker, är arg och frågar -“Vad i hell har ni att göra med vad som sker i familjer!!?? Ni ska ge attans i att tjata om förbud mot barnaga. Vad svarar du?
Det jobbet ville jag verkligen ha.
De sökte inte en schysst fikakamrat utan någon som kunde jobbet.
Men så var ju arbetsgivaren brittisk.
I Sverige fortsatte man söka arbetskamrater. Kommer vi verkligen att trivas med dig?

Men nu är det 2014. 92 svenska CVn. Här är det inte trevnad. Här är det “Detta kommer ni att få om ni väljer mig!. Det är marknadsföring. Det är versaler. Det är bold.
Och jo – CVn är lättare att läsa 2014 än 1985. Det är rakt på. Det är inte kalenderpetning. Och det är leende ansikten infotade.

Men valet är fortfarande lika svårt. Det är liv på 2 A4ark.

Larmar och gör sig till

/ Hans Lind / Leave a comment

Tjo – vad det var livat i helgen. Lördag gryning klockan 04.00 står det två pickupbilar med 10-talet bepansrade säkerhetsvakter utanför ytterdörren. De knackar med batongen på gallergrinden.
-“Det har varit en attack på ett hus i närheten. Skottlossning!”
-“Varför är ni här?”
-“Vi ville kolla att allt är ok!”
-“Så det sköts i grannskapet?”
-“Nej, det var långt borta”.
Det var en dryg kilometer bort visade det sig.
Jag tror det var en Utlänningen-har-nog-hört-skotten-så-han-är-orolig-grej.
Iphone5 004
I natt gick larmet inomhus.
Panelen på säkerhetsdosan visade att larmet gått på i vardagsrummet.
Går dit. Ingen där.
Vaktstyrkan kommer – de checkar och nej – inga fönster är uppbrutna. Ingen i närheten.
Somnar. Larmet går på. Vardagsrummet igen. Ingen där.
Somnar. Larmet går. Vardagsrummet igen. Ingen där.

Förmodligen är det en detektor i dörren som glappar.
Men – här kommer det läskiga. I torsdags berättade grannen att det var en attack på huset för 2 år sedan när de förra hyresgästerna bodde där. Trädgårdsmästaren hade stängt av elstängsellarmet och tjuvarna kunde klippa upp staketet – dödade nattvakten men hann inte plundra huset för vaktstyrkan kom.
Nu hör till saken att det är en annan trädgårdsmästare nu och att larmet för elstängslet nu finns i sovrummet, så stängs det av något larm så är det jag som gör det. Och det gör jag inte.

Största problemet just nu – förutom att väckas upp mitt i natten – är de tusentals grodyngel som håller på att förkovra sig i dammen. Med grodor kommer ormar så grodynglarna ska bort. Enligt internet fungerar citron – det gör det inte – så idag ska jag köpa guldfiskar. De fungerar. Eller pirayor.

Oj – vilken avhyvling… eller är det så att hans huvud serveras på ett fat?

/ Hans Lind / Leave a comment

BviORpJCEAAsjgD
Valrörelse. Inte enbart i Sverige utan också i Peru. Borgmästarval. Sittande borgmästarinnan Susana Villaran ställer upp för omval. Tidigare borgmästaren (2002-2010) Luis Castaneda motkandiderar liksom 11 andra. Castaneda blev känd för 2 saker;
1. “Visserligen stjäl han men han bygger..”
Han var titt som tätt i TV med bygghjälm på skallen, invigandes halvfärdiga byggen där både prislapp och leveranstid fördubblades. Största skandalen under hans borgmästeri – förutom den dubbla lönen han plockade ut 2002-2006 – är en skuld på ca 100 miljoner kronor som staden hade för sophämtning. Sopföretaget som krävde staden på pengar sålde skulden till ett bolag – Comunicore- som delade kontor med Castanedas parti Solidaridad National (!). Skulden såldes för knappa 40 miljoner koronor till Comunicore som i sin tur fick ut över 80 miljoner kronor från Lima stad. Fin liten vinst till ett företag som sedan försvann. I ledningen för företaget satt maken till Castanedas kusin.
2. “Han tiger”.
Karln pratar inte med media. Han ställer inte upp i debatter. I kväll ska 12 avde 13 borgmästarkandidaterna debattera. Gissa vem som inte ställer upp i debatten? Ändå ligger karln på 45-55% i opinionsmätningarna. Allt detta tigandes men med kampanjen “Nu kommer byggena tillbaka”.
Att Castaneda är så populär är ett av mysterierna i peruansk politik. Visst är opinionsmätningarna fixade – i förra valet avlyssnades en av kandidaterna som bad sitt team “fixa en opinionsmätning där hon går upp några %”. Men likväl kvarstår att Castaneda ligger bra till för att vinna. Han har ett starkt mediastöd – från en media som till stor del ägs av samma intressen.
Men – det intressanta är att media klantar till det för sig rejält. För några dagar sedan publicerade El Comercio en artikel som var väldigt insinuant. “Kända artister får betalt av Lima stad för att stödja sittande borgmästarinnan”.
Det tog hus i helvete hos artisterna som snabbt kunde visa att de fått betalt för artistframträdanden, genom att vara moderatorer vid debatter o s v – i flera fall av föregående borgmästare Castaneda. Artister kan ha åsikter utan att ta betalt för dem.
Nu backar tidningen och ber om ursäkt och säger att de borde ha intervjuat de artister de anklagade – medan journalisten (eg en journalistpraktikant) fortsätter morra mot artisterna. Och då – se fotot – biter chefen ifrån. Avhyvlar sin praktikant offentligt på Twitter och säger att han ska sluta insinuera för att dölja sitt “misstag”.
Nu är det ingen som tror att en praktikant kan själv ta beslut om att publicera en artikel på första sidan i en av Perus största tidningar. Nog attans viste chefredaktören om tilltaget och godkände publiceringen.

Under tiden kallar Bildt och Borg till en märklig presskonferens i den svenska valrörelsen. Den peruanska valrörelsen är mycket roligare.

Jo jag ska rösta den 14 september

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2416.PNG
Men det gör ont. Det är så oerhört tröttsamt med svensk politik. (jag är på gnällhumör)
Klimatförändring. Arbetslöshet. Ungdomar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. De rika blir rikare och de fattigare allt fler. Skuldsatta familjer. Stora frågor.
Och vad blir svaret?
Jo – behålla RUT och ROT – som om det skulle lösa de svåra framtidsfrågorna. Kristdemokraterna
Jo Ta Tillbaka det gastar Centerpartiet när en vänsterpartist protesterar mot att RUT stadfäster de rikas rätt till rena hem med statsbidrag och därför kallar systemet “Tjänstefolk”. Men Centerpartiet tiger när branschen själva kallar systemet “Tjänstefolk” och “Piga” . Inte särskilt trovärdigt, Centerpartiet.
Nej- det är reklambyråpolitik. Leta klatschiga slogans. Vad gör sig bra på en affisch – inte vad som gör sig bra för en framtid.
Så – det blir vänsterpartiet. Det enda parti som värnar om att skattepengar inte ska användas för lätta vinster. På 90 talet när jag arbetade i Stockholms stads socialtjänst privatiserades jourfosterhemmen. Över en natt fördubblades kostnaden för att ett barn skulle få skydd i en akut situation. Fast det var samma fosterhem. Och de fick inte minsann bättre ersättning. Men ägaren höstade in vinster. Genom skattebetalarnas bidrag.

När jag 1990 flyttade till Mexiko beskrevs en dagisavdelning med 15 barn och 3 vuxna som en “överinskrivning”. När jag kom hem 1993 så var samma personaltäthet beskriven som “resursavdelning”.
Språket förändras. Nu tycker Centerpartiet att städpersonal är egna företagare (fast de allra flesta är anställda av företag som i en del fall kallar sin verksamhet för Tjänstefolk eller Piga – om det tiger Centerpartiet).

När jag i början på 2000-talet hade en 3 månaders lucka mellan 2 anställningar, kontaktade jag ett uthyrningsföretag för socialsekreterare. Jodå- de kunde fixa ett tremånadersjobb för mig. De tog 25% som pålaga för varje dags arbete av den lön som stadsdelsnämnden skulle betala mig. Men de dröjde, de svarade inte på telefon – lata byråkrater – så jag kontaktade stadsdelsnämnden direkt och började arbeta dagen efter. Stadsdelsnämnden sparade de där 25% – som det inte fanns någon anledning att de lata privata bryråkraterna skulle få.
Därför får jag sura uppstötningar när jag hör politiker prata om hur konkurrens gör det hela så mycket effektivare.

Alltså visst ska staten gå in med bidrag till verksamheter – men varför inte börja där det finns de allra största bristerna? Skolan, äldreomsorgen? De allra största bristerna finns knappast under folks badkar.

Så reklamtjafset och bristen på samhällsbyggstankar gör att det gör ont att rösta. Minst ont gör det att rösta på Vänsterpartiet.

Min enda tröst är att det är ännu värre i Peru. Borgmästarval i Lima. Kandidaten som leder (gubben på fotot) leder opinionsmätningarna. Trots att han tiger. Säger inte ett jota till media. Kniper käft. Han var borgmästare i 8 år fram till 2010. Lämnade övertrakasserade budgetar, invigda byggen som inte var klara. gräs planterat på sten i parker och en sjujävla förskingringsskandal (googla på Comunicore) efter sig. Ändå är han favorit.
Eller hmmm.. kanske skulle svenska politiker vinna på att tiga. Som han.
–Vad tycker du om RUT?
–……….“

Väggen som alltid följer efter

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2457.JPG
Det är nog bara en gång som väggen har skapat problem.
Eller det var inte ett problem utan ett bekymmer.
–Señor! Ni som är så religiös kan väl bli gudfar för min son?
Jag är ateist.
Kyrkor är till för att sitta i. Kyrkor är också bra för att prata med döda anhöriga. I alla fall tända ett ljus för dem och tänka några tankar.
Men väggen har följt mig sedan 1993.
Då hittade jag den förgylldfeta madonnan på en marknad i Lima.
1999 hittade jag det feta Jesusbarnet i Granada i Nicaragua.
En av ikonkopiorna hittade jag i en kiosk vid en tung kyrka i Bukarest – 2005.
De andra kommer från Jerusalem 2004 – från den kyrka där jungfru Maria påstås vara begravd.
De har snurrat runt varandra på väggen som följt efter. I Bryssel. I Addis Ababa. I Nairobi, i Juba , i Lima och nu tillbaka i Nairobi.

Varför? Jo, nåt ska man ju samla på.
Jag hade en kollega en gång som samlade spypåsar från flygbolag.

Ebolavarning

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2435.PNG
-“Ni som ska till Lusaka – alltså inte ni som ska Harare – ge er tillkänna!”
Jag räcker upp handen.
Detta sker i måndags – tidig morgon på Jomo Kenyatta International Airport. Jag ska till Kenneth Kaunda International Airport. (När får Sverige en Olof Palme International airport – eller det borde nog vara Gustav Vasa International Airport eftersom det handlar om frigörarherrar
Jag får en papperslapp med hot.
Om du har varit i Guinea Conakry, Sierra Leone, Liberia eller Nigeria de senaste veckorna så kommer du att placeras i karantän i 30 dagar i Zambia.
Planet blir försenat – en passagerare som har checkat in dyker inte upp. Jag vet var hen har varit…..
Framme i Zambia så sker ingen kontroll. Passkontrollanten har munskydd och bläddrar förstrött i passet men inte hinner hon se alla stämplar.
(Mitt pass är stämpelfyllt)

IMG_2434.PNG

Under tiden meddelar Korean Air att de från 20 augusti ställer in sina Kenya flyg. Det sker dagen efter det att WHO säger att Kenya är i riskzon 2 p g a att vara en reseknytpunkt. Det får regeringen att morra och WHO och annonsera dagen efter att det minsann är massor av länder som är riskland2.
Nu hade Korean Air 3 flyg i veckan till Nairobi och de flygen var inte särskilt populära. Tror jag.
Under tiden så vill inte Kenya Airways avbryta sina Västafrikaflygningar. Det handlar inte om ekonomi, hävdar de. För de flygen ger ju “bara” 25% av deras intäkter. Hrmphh..
I stället skickar de 2 läkare till Sierra Leone – Liberia för att “lära sig mer om Ebola”..
Det tar bara 2 dagar och så säger Kenya Airways att passagerare från Sierra Leone och Liberia inte ska få komma in i Kenya. Nigeria då?
Nja – det är ju lönsammaste rutten.

Under tiden har folk i Kenya “hört” att det redan finns 4 ebolapatienter i Nairobi. Folk hör så mycket.

Om man verkligen tänker efter så verkar inte Ebola smitta så lätt. Sedan mars i år har 2000 personer smittats (vad man vet). Detta i stater med stor befolkning; Liberia – 4 miljoner, Sierra Leone 6 miljoner och Guinea Conakry 11 miljoner.

Nåja, ingen karantän i Zambia. Och sedan hemma i Kenya – ingen frågar något om var jag har varit när jag kommer till flygplatsen. Jag som hade hört om timslånga köer med temperaturmätning och frågeformulär.