Jag är med hav. Jag ser ett hav. Det var länge sedan sist.

Det är hälsosamt att se hav.

Vägen hit var svettig.

Morgonflyg från Bryssel till Zurich. Försenat flyg. Nervösa medpassagerare med kort anslutning.

Inte jag. Jag hade 3 timmars transfer. Inkluderande världens – eller Schweiz – mest stabbiga lunch.

Rösti med ost och bacon och ägg. Klump i magen.

Men först var det skrikerskan. Inte den som spricker som en höna i mina kvarter.

Utan skrikerskan på planet. Obestämd anledning till skriket på planet .Men nåt med sjukdom eftersom det annonserades efter medicinskt kunniga passagerare. 3 stycken anmälde sig. Flygvärdinnan kom med en handduk med 2 kilo is. Så antar det var nåt med värmestrålning.

Även andra passagerare skrek. Förty det ville veta varför skrikerskan skrek. Det fick de inte veta. Skriket upphörde.

Och kom tillbaka när planet landade. En rejäl träff med marken. Omskakande. Schweiz var uppenbarligen närmare än vad piloten trodde.

Sedan kraschade radarsystemet på Zurich flygplats. Det blev ett stillasittande i en timme i väntan på en fungerande radar.

Jag kommer aldrig mer att tro på de där reklamtexterna om ”från ett högteknologiskt laboratorium i Schweiz”.

Lång seg resa med steward – Edelweiss air (hmmm… så kan ett flygbolag också heta) som försökte få folk att köpa cigaretter. Jag försökte se en Netflix film men det var för mycket blod och när en hund blev dödad med en sax – bytte jag till en tysk serie om en författarska som får hembesök av sin terapeut för hon har inte gått ut på 10 år. Det hjälpte mig att slumra till.

Färd i mörker efter en genomeffektiv flygplatsvandring. Lång passkontrollskö. Men inte för EU- medborgare. 1 minut. Genom. Medan kön för icke EU-are växer och växer.

Hotellet säger att de har gett mig det bästa rummet. Jag tror dem.

Jag vaknar upp till en snäll sol som går upp en halvtimme före Bryssels sol.

Fru kost är en generös fru.

-”Everything is fresh” säger mattanten vid äggstationen. Jag tror henne.

Jag vandrar.

Identifierar en fiskrestaurang. Blir identifierad av en katt. Katter har funnits på Cypern sedan 9600 år – för man har hittat en grav med en människa begravd med en katt. Alltså var katten ett tamdjur då. Osäkert hur det är nu. Denna följer mig med blicken och ser lömsk ut.

Havet.

Går inte att bada i.

Det är långgrunt. Jag ser människor där ute som antigen har väldigt långa underben eller så når vattnet dem bara till knäna.

Hotellets pool är en kylig upplevelse.

Den är lika kall som margaritan.

Två dagar till som sysslolös dagdrivare. Sedan hämtar Newcastle familjen mig för en 2 timmars bilresa tvärs över ön och två veckor med Smith och Lola.

Holiday!!!