Tystnad.

Jag satte mig på min gångplats på Austrian Airlines flyg till Wien, Från Tel Aviv.

Nu är det dags att flyga med Austrian Airlines igen. 20 år senare.

Men nu från Larnaca.

Jag räknar med att inte behöva gå igenom en 4 timmars säkerhetskontroll. Jag räknar med att inte bli guidad av två säkerhetsvakter till min sittplats på planet.

Mitt ”brott”?

Jag hade besökt Gaza under en förmiddag.

Damen på sätet bredvid var nyfiken.

-”Have you visited the holy places?”

Det beror på vem platserna är heliga för. Så jag räknade upp; Hebron, Ramallah, Jenin och Gaza.

Och då kom det;

–”De där mammorna är glada när deras barn dör – för då tror de att det bli hjältar”

Min protest föll inte i god jord. Det blev tyst resten av resan. Det enda pratandet kom från flygvärdinnorna med sina märkliga röda strumpbyxor när de erbjöd mat och dryck.

I övrigt rådde iskall tystnad.

Det blir nog bättre idag. Mindre iskyla. Eller – det ser ut att vara 7 C i Wien där jag ska sova över natten innan färd mot hemmet. Men lika kallt och 100% regn i Bryssel där jag landar på onsdag morgon.

3 veckor på Cypern. För första gången.

Jag fick en 3 timmars lucka i Paphos igår innan resan till Larnaca. Där var det inte tyst. Det var oranga grupper, röda grupper och gröna grupper som skrek runt lyssnandes till en ännu mer högljudd guide som pekade på romerska mosaiker.

Två timmars het vandring under solen runt det enorma området där ruinerna ligger. Undvikandes de oranga, gröna och röda grupperna.

Mat och dryck och sen en fortkörande britt de 113 kilometrarna till Larnaca.

Och en märklig urinoar.

Det är väl risk att man kissar utanför om det blir nåt verkligt spännande på TVn.

Paphos är raka motsatsen till det lugn som råder i Pólis. Det enda som väsnades i Pólis var havet som tog sig ton sedan fredagen. Bullrade och väsnades och förstör det stentorn där jag varje morgon lade upp en extra sten.

Sista morgonen var stentornet borta.

De stillsamma vandringarna efter stranden fick ett slut. Men jag hann se en märklig hydda med oklar funktion.

Och lära en hotellreceptionist att blanda till en Dry Martini.

Och hitta en pratglad servitör i en restaurang med bästa maten, På behagligt gångavstånd från hundarna,

Hundarna. Kramgoa Smith. Bestämda Lola. Ständigt följande mig vart jag än gick. Förmodligen för att jag kanske skulle kunna tappa mat.

Nu Larnaca. Bara knappa dygnet här.

Raqdisson levererar igen med en rejäl uppgradering. Med djupt badkar och iskall terrass.

Efter två veckors duschande i en lågstrilande dusch i Pólis så lade jag mig i blöt.

Välbehövligt.

Mat och sprit och sömn i 10 timmar.

Välbehövligt.

Det ska bli spännande att checka ut från hotellet om en timme.

Vid incheckning igår påstod receptionen att jag hade betalt rummet.

Det har jag inte gjort. Jag protesterade men även receptionist 2 hävdade att rummet var betalt. Jag tror dem inte.

Mersmak. Cypern gav mersmak. Förutom de oranga, röda och gröna skrikgrupperna.

Nu hemåt. 3 dar vid kusten med labradoodle väntar.

Sam. En dam. Som heter Sam. Havet några hundra meter bort från Sam’s hem. Närheten till havet återkommer.

Hem i några dagar och sedan 4 dagar i östra Bryssel med Georgia och Nico. Långt från havet.

Sedan tillbaka till Sam vid kusten för 5 dagar. Nära till havet.

Hemma en vecka och sedan till Hoeilaart – 33 minuter med direkttåg sydost – med Kaya, Booty och Pandora. Långt från havet men nära till Lake Genval.

Sedan kommer gamla hederligas Efty tillbaka för 5 dagar – men nu med sin nye ”bror” – Poki.

Sen blir det jul och nyår i Kraineem – en timme bort med lokaltrafik. 2 hundar en katt.

Mitt liv som hund – vakt. Ibland nära havet.