• 

3 dagar på ett hotell vid Mombasa highway. En sväng in i nationalparken. Promenader. Det är vad hon har gjort. Den äldre damen från Wyoming. Hennes farfar var 2 meter lång och hette Sundell och kom från Sverige. 

-”Har du varit utanför stan?”

-”Det har jag inte råd med”

Så hon åkte från Wyoming till Nairobi för 3 dagar. Nu ska hon hem. Sedan incheckningen på flygplatsen har hon klistrat sig fast vid mig för jag verkar vara en ”trevlig italienare”.

Hon hörde vid incheckningen att jag skulle till Turin så hon antar att jag är ”italienare” . Det får hon tro. Det där med Sverige verkar komplicerat.

Men det som börjar med klistring blir efter en stund – och några glas vin – en trevlig pratstund om kooperativ. Om vad som är att ”hjälpa folk”. Nu är hon ute på promenad på flygplatsen och jag vaktar hennes väskor. Hennes rädsla för Afrika – nja – hon har ju aldrig varit här förr. Eller hon har varit i Kairo. Dit hennes bagage aldrig kom. Och där hon inte hade pengar att ge dricks till alla som ville ha dricks för taxichauffören hade fått hennes sista lokala pengar – ”vad de nu heter”.

Och jag går igenom en process. En process som startar med ”jobbig amerikanska” – och nu efter 3 timmar ”vilken äventyrerska”. Hon är rädd. Men hon låser inte in sig. Hon letar. Hon utmanar. Sig själv. Och där står jag vid  incheckningen och dömer folk som jobbiga när de inte är det.