Kylskåpet ekade tomt och det är ju bara 1 kilometer till en närbutik. Det tar bara 5 minuter och är ju i grannskapet. Så.

Dött batteri. Väldigt dött bilbatteri. Men med vakten och grannvaktens knuffande gick det ju att få igång bilen.

Men. Jag måste ju ladda upp batteriet. Köra liksom en halvtimme. Ok – till kontoret för att se att allt är ok där.

Det första jag möter är en gevärsbärande man. Lugn. Det är grannskapsföreningen som har stärkt infarten till bostadsområdet. En f d president dotter bor någonstans bland de 237 husen i området och en av hennes vakter står nu vid infarten.

Det andra jag möter är en polisbil. Normalt sett när jag ser polisbilar i Nairobi – tänker jag “Satan! Nu vill de ha en muta!”

Men inte idag. Idag känns det tryggt.

Möter väldigt få bilar. Ser fördubblade vaktstyrkor vid olika bostadsområden.

Kontoret sover lugnt. Resten av grannskapet gör också det. Inget – absolut inget påminner om att ett barn dödades i Mathare i morse av en missriktad kula. Inget påminner om att det är skottlossning i Kibera. Samma stad. Olika världar.

Jag handlar min mat. Bilen startar. Jag ser 3 människor under min kilometerkörning hem.