Varje kväll när jag stänger terrassdörren så ska larmbrickorna ligga i linje. Annars går det inte att sätta på larmet.

Varje natt så tjuter trädgårdslarmet. Eller nästan varje natt. 100% av larmen handlar om regnet som tynger ner kvistar i träden så de rör vid elstängslet. Eller en vilsen snigel som vilt attackerar elstängslet och får larmet att tjuta.

Det är bara att somna om. Utan oro för Arman gör det. Han hoppar till vid larmet men growlar inte mot trädgården. Så det är lugnt. Men klockan 4 varje morgon growlar han mot  fönstret som vetter mot infarten. Men även det är lugnt, det är vaktkontrollanten som åker runt och kontrollera att vakterna är vakna.

I lördags var jag ute på en lunch. Ovetandes om att 4 inbrottstjuvar sköts ihjäl av polisen på samma gata där jag bor.

Men gatan är lång- väldigt lång. Och inbrottsförsöket skedde i bortre ändan av gatan – ungefär där Arman och jag vänder om när vi tar vår kvällspromenad. Eller ungefär exakt där jag bodde tillfälligt i mars förra året när jag flyttade till Nairobi. Grannhuset.

Men rädes inte du tilltänkte besökare. Inbrottstjuvar behöver flyktvägar som möjliggör snabb flykt. Jag bor i en återvändsgränd längst in i en labyrint av smågator.

Inbrottsförsöket skedde närmast stora gatan långt bort från min återvändsgränd.