Maastricht. Ligger nära Tyskland och Belgien. Bara några kaninskutt bort. Men ändå har jag undvikit Maastricht. Staden ligger liksom i en återvändsgränd.

Och det är nära till Tongeren och Hasselt och Liège – städer i Belgien som, jag utforskat.

Men Maastricht ger mersmak. Floden Meuse som brer ut sig genom staden. Barer i de flesta gatuhörn.

Och hit har folk vallfärdat – dock inte jag – sedan 400-talet för här är St Servitius begravd. Armeniern som fixade lite helbrägdagrejer och dessutom sade sig vara släkt till Jesus, Johannes döparen och 7 av de 12 apostlarna. Det är lite ”6 degrees of Kevin Bacon” över Servitius. Släkt med de flesta.

Han är begravd i kryptan under St Servitius Basilikan. Men inte huvudet. Nån måtta får det vara. Den är inklämd i bysten till vänster.

Varför huvudet separerades från kroppen är märkligt. Kanske var kistan för kort?

Det är lugnt och sansat i basilikan. Tills den latinska gruppen kommer. Då lyfter duvorna från innangården.

Men basilikan står stadigt.

En annan kyrka.

Är inte längre en kyrka.

Utan en rejäl bokhandel.

(Någon gång fick jag lära mig att det heter ; en bokhandel – flera boklådor – men jag vet inte om det är sant eller ett hittepå)

Nåväl – denna bokhandel – den Dominikanska – är ståtlig men med stillastående varm luft.

Men onekligen en vacker bokhandel.

På vintern.

Hundarna.

Hundarna i Maastricht,

Jack och Russel. Jack är mer Jack Russel än vad Russel är.

Det är bara att hoppas att familjen fortsätter resa samtidigt så jag kan återvända till Maastricht.

Eller till Amstelveen där jag var i förra veckan.

Där sov jag bra. Men en livvakt som missförstod uppdraget. Jag var hundvakt men Millie trodde hon var människovakt.

Det löste sig till bägges belåtenhet. Jag gick inte vilse.

Men det blev en nederländsk mersmak. Finns flera hörn i detta land att utforska.

Finns hotell att återvända till mellan hundarna. Hotell som fläskar på.

Bastu på rummet. Det blir svårt att hitta nåt som gör mig mer nöjd.

Och så kommer tanken – jag har varit i Maastricht – utan att sätta min fot här.

2012 på väg från Lima till Madrid och det hade fallit snö så det gick inte att landa i Amsterdam. Så det landades i Maastricht – där vi satt en timme och väntade och väntade och sedan flyg 20 minuter till Amsterdam där efter landning konstaterades att alla flyg var inställda resten av dagen.

Sov i en fåtölj. På morgonen kom beskedet – ”Vi kan inte boka om er utan ta er till gaten för ert resmål och hoppas på det bästa..”

Jag kom till Madrid. Med första morgonflyget. Vassa armbågar.

Min väska kom senare på dagen. Men hotellet tröstade mig med att de hade Jamon Bellota i loungen.

Jag har alltid slutat vara gnällig och sur när jag erbjuds Jamon Bellota.

Så jag var en timme i Maastricht utan att ha varit där. Nu är jag här i tre dagar and I’ll be back!