Dinant. Här blev han skjuten i benet.

1914. Frankrike mot Tyskland. Tyskarna vann. Till en början.

Dinant är en lång smal stad. Naturen tvingar staden att växa på längden.

90 km söder om Bryssel. Ett tåg i timmen. Sista biten efter floden Meuse lockar en att köpa cykel och trampa fram efter vattnet.

Det som lockade mig att åka hit var Leffe’s källa. Klostret som grundade bryggeriet som nu är ett hotell och ett märkligt interaktivt öl-museum.

Men Dinant är så mycket mer än Leffe, De Gaulles skottskada. Bron över Meuse med stora saxofoner. Ja. Saxofonens uppfinnare kom härifrån.

Kyrkan som krossades av fallande stenblock och sedan sakteligen byggdes upp och på senare tid kom lök-kupolen på plats.

Och så citadellet uppe på krossarklippan.

Svindlande höjder. Minnen av krig. Spår av krig.

Första världskriget. En tysk hämnd. 674 civila mördades på en natt som straff för nåt som retade upp den tyske befälhavaren.

Här går den tyska turistgruppen runt. Undrar hur tankarna går för hela citadellet påminner om vidrigheter som de tyska soldaterna utförde.

Man åker linbana upp. Och dryga 500 trappsteg ner. Och så äter man mat. Där nere.

Den rödaste restaurang jag någonsin bevistat. Les Amourettes. Det är som att kliva in i en upplaga av Allt om Mat från 70-talet.

Det är rejält och rustikt och rött. Till och med lille Tango vid bordet bredvid blir röd i det röda skenet.