Vulgärt eller bulgärt?

Detta är en av världens största kyrkor. Basilikan i Koekelberg. Den märkliga kyrkan som har en lokal för en kortspelarklubb. Och en restaurang men jag tror – hoppas – den är stängd nu. Och det lilla museet för de ”Svarta Systrarna” – ett museum som bara är öppet 2 timmar varje onsdag.

Nu har de släppt in Dian Kostov från Bulgarien – ikonmålare med en dröm att dekorera en kyrka även från utsidan. Det blev sådär ….

Men det är bättre på insidan. Men först upp 57 meter. Taket. Utsikt. Heimat

Sedan ner till utställningen. Och det är förmaningar och 10 budord och vem är du och vad vill du och bär din törnekrona och mer av dåligt samvete för att bre för mycket Philadelphia cheese cream på frukostbrödet och vara glad för att Turkiet och Tyskland är utslagna från fotbolls-EM.

Och så duvorna. Duvorna som översvämmat kyrkan.

Budorden hittar mig. Törnekransen likaså.

Detta är inte en kyrka där jag tänder ljus för döda. Det är en järnvägsstation med förmaningar

Tågresa med en björn

Ett rejält skutt in i tåget och plats på golvet med njutningsfylld min.

Det är ett test med mersmak. Tågresa i Belgien med grizzlybjörnen Kuma. Ja – hans namn betyder björn på japanska men något helt annat på swahili. Kuma är en regelbunden gäst. Han stannar oftast i minst två veckor eftersom ägarna reser långt bort. Japan på bröllopsresa. Kanada på släktträff.

Testet handlar om att resa med Kuma. Det går så bra så nu är det dags att planera nästa resa när han ska bo hos mig i slutet av augusti. Vart ägarna åker vet jag inte. Förmodligen långt bort.

Ternat. Vi åker till Ternat. Det är bara 20 minuter bort. Vi har ett sikte på ett slott. Kruikenburg.

Vi kliver av tåget. Tar ut riktning mot slottet. Ett äldre par på andra sidan gatan pekar. Ropar. De har också en Eurasian. Fast han är hemma.

Slottet visar sig vara använt som en grundskola. Vi går över vallgraven och ser en skolgård.

Det är fiskeförbud i vallgraven som mer liknar en sjö. Det är förbud mot det mesta.

Det sitter en man och fiskar. Vi går förbi brottslingen och känner oss naturnära.

Ternat Staden med massor av frisörsalonger. Kap-saloon på flamländska. Det låter inte som klippning – det låter som kapning av hår.

Vi letar mat och hittar en lovande italienare. Il Borgo.

Det är mer än lovande. Det är bra. Vi får ett bord med rejäl plats för grizzlybjörnen.

Han får 4 rejäla skivor carpaccio. Jag får en tallrik med carpaccio.

Servitörens flickvän har en Pomeranian. Jag ryser lite. Det är inte den vackraste av hundar. Mer ilsken hårboll. Vi går in på appen Pawshake för att leta hundvakt i närheten åt henne. Det finns 2 dogsitters i trakten. Servitören är evigt tacksam säger han och fyller på en vända till av Amaro di Capo.

Nästa tågresa med grizzlybjörnen ska bli mer än en 20-minuters resa.

Därför haltade De Gaulle resten av sitt liv…

Dinant. Här blev han skjuten i benet.

1914. Frankrike mot Tyskland. Tyskarna vann. Till en början.

Dinant är en lång smal stad. Naturen tvingar staden att växa på längden.

90 km söder om Bryssel. Ett tåg i timmen. Sista biten efter floden Meuse lockar en att köpa cykel och trampa fram efter vattnet.

Det som lockade mig att åka hit var Leffe’s källa. Klostret som grundade bryggeriet som nu är ett hotell och ett märkligt interaktivt öl-museum.

Men Dinant är så mycket mer än Leffe, De Gaulles skottskada. Bron över Meuse med stora saxofoner. Ja. Saxofonens uppfinnare kom härifrån.

Kyrkan som krossades av fallande stenblock och sedan sakteligen byggdes upp och på senare tid kom lök-kupolen på plats.

Och så citadellet uppe på krossarklippan.

Svindlande höjder. Minnen av krig. Spår av krig.

Första världskriget. En tysk hämnd. 674 civila mördades på en natt som straff för nåt som retade upp den tyske befälhavaren.

Här går den tyska turistgruppen runt. Undrar hur tankarna går för hela citadellet påminner om vidrigheter som de tyska soldaterna utförde.

Man åker linbana upp. Och dryga 500 trappsteg ner. Och så äter man mat. Där nere.

Den rödaste restaurang jag någonsin bevistat. Les Amourettes. Det är som att kliva in i en upplaga av Allt om Mat från 70-talet.

Det är rejält och rustikt och rött. Till och med lille Tango vid bordet bredvid blir röd i det röda skenet.