-”Det brukar finnas nakna människor på stranden..”

Så i helvete heller. Trots idogt letande har jag inte hittat några.

Däremot 3 srilankesiska fiskare. Påklädda. Och en mediterande dam som vägrade svara -”Godmorgon”. Hon var också påklädd.

Stranden har också växlat skepnad efter en storm för några veckor sedan. Sanden bortsvept. Stenar framsvepta.

Men värre har det varit hemmavid med stormen Austen. 4 skadade människor som träffades av ett skadat trä på en uteservering i centrala staden. Parkerna har varit stängda och kommunen ställde in barnens halloween-fest. Rätt så – det hade ju varit en helg för tidigt.

Men Medelhavet är medel-kallt. Badbart. Hundarna håller sig minst 5 meter från vattnet. Golden Retrievern Smith sägs gilla vatten. Men inte nu. Han har nog sett Below på Netflix.

Shih-Tzun Lola håller sig ännu längre bort. Hon har nog sett fler filmer om havsbottnar än Smith – för hon lägger sig i soffan och Smith lägger sig under soffbordet.

Det är rejäla hundar. De säger vad de vill.

Området kryllar av katter. En dam har fått för sig att lägga ut mat till katterna och det har lockat ännu fler katter. En har fått ungar så kolonin stegrar. Men hundarna ignorerar katterna, No drama.

Pòlis, Hit går inga charterresor från Sverige.

–”It’s a working town!” säger hundägarna. Närmaste chartermål från Sverige är Pafos – 40 km söder om Pòlis.

Pafos – där 50% av Cyperns samtliga bett av den enda riktigt dödligt giftiga ormen på ön – den levantinska huggormen – sker. Och då i september – oktober när folk tycker att det är dags att börja knata runt i terrängen då det blivit svalare.

Det finns motgift i medicinskåpet här. För hundarna. Själv har jag bara 900 meter till sjukhuset medan hundarnas veterinär är 1,5 kilometer bort.

Pòlis är lagom. En stadskärna med kort gågata och barer och restauranger. Några hotell. Men en hel drös med lägenheter som hyrs ut. Så ock denna – som varit uthyrt i 20 år innan ägarna bestämde sig för att flytta hit för gott.

Och så åkrar. Men inga nakna människor än.

Två veckor här. Värdfamiljen dräller runt i Italien.

Jag marinerar kyckling i lime och yoghurt. Det blir mindre restaurang och mer kök – för här ser jag inga hundar på restaurangerna. Däremot katter som stryker runt och beter sig.

Stilla dagar i Reinach ….

Ett skall klockan 0400. Ett påbud om att vara i behov av toalett.

Varje morgon.

Ungefär som jag. Men jag skäller inte.

Men en morgon kommer skallet inte. Har Humphrey dött? Jag går ner – men han ligger och snarkar.

Sovmorgon. För oss bägge.

Till 0650.

Sedan kommer nästa skall. 0725.

Humphrey är hungrig.

Det räcker inte att skrika –”Var tyst!”

Humphrey är döv.

Vi har en rutin som börjar kännas inövad. Invand, Nästan tråkig.

Ut på promenad klockan 1200.

Nerför backen. In i skogen. Långsamheten tilltar. Sniff i liten buske. Varje buske. Vandringen tar en timme. Vi kommer ungefär 1 kilometer. Ibland 1,5 kilometer.

Sovrutin vid 22-tiden. Vattnet har jag plockat bort vid 20.00 (Alexa påminner om det) så att det inte blir många toalettskall varje natt.

Ut och kissa. Belöning med godis för att verkligen ha kissat ute i kylan.

Sov.

Skall.

Det är en vecka kvar av att väckas av ett skall. En vecka kvar att inte sova en hel natt. Men det goda med det onda är att jag kommer att sova väldigt bra om en vecka.

Hundlivet balanseras av täta rapporter från Surrey – och Alfies och Minnies fortsatt söndertuggande av samtliga julklappar de fått.

Där är det livat.

Här är det sömn.

Orättvisa.

Anklagelser.

Alfie är 2 – Minnie är 1.

Humphrey är 13.

Men lessons learned är att inte fokusera på städer jag vill besöka utan på städer jag vill besöka där det finns pigga hundar.

Orättvist.

Humphrey gör så gott han kan men 3 veckor på ett ålderdomshem är ……. i och för sig en bra träning inför min egen framtid.

Reinach. En Coop-affär som i och för sig är rätt ok. En Migros -affär som är en labyrint. En butik som säljer antika urverk. En kemtvätt. En restaurang dekorerad med häx-motiv. En bar som aldrig är öppen.

Och ett minnesmärke från 1499 där schweizarna dödade 800 Swabier – nån sorts tyskar . Och det var väl det som ledde till att landet blev ett land.

Husägarna säger sig ha joggat förbi minnesmärket ett flertal gånger men visste inte vad det var. Så nu har deras allmänbildning om blodiga platser förbättrats.

I min värld borde bassängen fyllas med röd-färgat vatten varje sommar. Men det är nog inte så.

Året är snart till ända. Det nya året startar med 3 lediga dagar i Basel. Turist javisst. Med sömn utan skall

2026 är Amsterdam NL, Ballerup DK, Manchester UK, Pencoed UK, Ballerup igen och Polis CY bokade. Samtliga hundar (9 katter (1) och höns (4) ser pigga ut.

Under tiden sover Humphrey.

2026 – ett kaninskutt bort

1 januari ska jag vakna upp i ett neutralt land. 3 veckor med 12-årige Humphrey är nästan över.

Basel. Senast jag var där sov jag på en stoppad halmmadrass som stacks. Ett vandrarhem i ett 1300-tals slott. Det måste ha varit 1981. Tågluff med sikte på Zurich och brevvännen Judith.

Vi träffades en gång senare – 1993 i Mexico. Vi kände inte alls igen varandra i hotellbaren. Jag tyckte hon såg ut som en norsk sjuksköterska. Hon tyckte jag såg ut som en IT-typ.

Nu ska jag väckas i gryningen av Humphrey som vill ut i trädgården. Men värdfamiljen säger att det är ”bara att sova igen efter det”.

Bryssel. Dagen efter Basel kommer den första schäfern jag ska ta hand om sedan favoriten dog. I sällskap med liten hund.

En vecka med dem – och sedan vila. Och så dags för barnen som kommer 5 dagar varje gång deras matte fyller år.

Amsterdam. Februari – 1 vecka. Mor och dotter Labrador.

Ballerup. Påsk och retur i juli. Hund. 2 katter. 3 höns (3 ägg om dagen). Tillbaka till Danmark där jag inte varit sedan 2014 – ett besök med aktivitet som jag bara gjort en gång och aldrig glömmer.

Manchester. Maj. Daisy. 3 veckor med liten hund. I Manchester har jag inte varit sedan 2018 – helgkurs om kooperation. Ett restaurangbesök där alla utom jag svärmade runt ett bord där nån sorts fotbollstränare satt med familj. Men kalvkotletten var god.

Efter Daisy ska jag drälla runt – 3 dagar i Liverpool – 3 dagar i Bath – 3 dagar i Banksys fotspår i Bristol. Hundfritt.

Pencoed. April – juni. 2 hundar i Wales. Där var jag ju bara för 3 månader sedan.

Och så blir det lugnt och oplanerat förutom 10 dagar i Ballerup för familjefadern ska cykla till Paris. Juli.

Pòlis – Cypern. Oktober – november. 2 hundar. 3 veckor. Sandstrand. Kallt hav. Eller Medelkallt Medelhav.

Det är 2026.

Resor – hotell är bokade. Och ombokade – för de 17 nätter jag hade bokat (turistar före eller efter hundarna och katterna och kycklingarna) bokade jag om på Black Friday och se där…. 4807 SEK billigare totalt med den rabatten. Dags för mig att börja tro att Black Friday faktiskt ger rabatt. Det är en rejäl middag med premiumviner på Nathan.

2025 ska inte överträffas. Detta år har jag knappt varit hemma mellan alla vändor till Saffron Walden, Lille, Culemborg, Porcia, Lanjaron, Hindås, Nacka, Newcastle Emlyn, West Byfleet, Redhill, Åkersberga, Skarnes, West Byfleet.