beguinage

Nu kan jag sluta tänka på Pär Zetterberg….

/ Hans Lind / Leave a comment

….. när jag tänker på Anderlecht.

Fast de senaste åren har jag också tänkt på skjutningar och droghandel och slikt så det har varit bäst att undvika Anderlecht.

Det borde jag inte ha gjort. Förstår jag nu efter en halvdag i Anderlecht.

Men tillbaka till Pär Zetterberg. Årets spelare i Belgien tre gånger. Otur med svenska landslaget. Men en storhet i Anderlecht. Nu är han tillbaka i Falkenberg.

Det är honom jag tänkt på när jag tänkt på Anderlecht. De få gånger jag tänkt på Anderlecht.

Nu är det Erasmus som lockar. Filosofen som gjorde sånt intryck på huset där han bodde i 5 månader (!) så det 500 år senare kallas ”Erasmus-huset”. Men han skrev ett brev till Thomas More när han bodde där.

Golven knarrar. Trappan till övre våningen är sned. Insjunken. Sjösjuka vid uppstigelsen. Mer sjösjuka vid nedkomsten.

Men trädgården. Oas.

Sätter mig en stund och filosoferar. Det går inte. Två trädgårdsarbetare skriker som om de vore Simona Mohamsson i en partiledardebatt. Men de bon-jourar glatt.

Nästa. Mat. Väljer en restaurang som är långt borta hemifrån. ”Staden Brugge” heter den. Brugge ligger inte i Anderlecht – men det är väl nån som har rötter i Brugge. Stabilt rejält proteinrikt och gediget.

Sedan blir jag religiös. St Guidon kyrkan. Helgonet Guidon som var städare i kyrkan och det mesta han tjänade gav han till andra fattiga och så blev han köpman och kunde skänka lite mer och så sjönk hans fraktbåt och han trodde det var straff för girighet så han drog till Jerusalem. Två gånger. Dog i dysenteri men fick både en kyrka och en tunnelbanestation döpt efter sig.

Det är sprickor i taket. Kyrkan behöver restaurering.

Det behövs inte på nästa mål. Beginer-gården i Anderlecht. Den är nyrestaurerad och ska bli ett museum som ska skildra livet för beginerna = kvinnor som levde gemensamt utan familjer i närheten av en kyrka men utan att ge kyrkliga löften. Självständiga damer. Kyrkan var lite skeptiskt inställd till dem. Självständiga kvinnor? Vafalls?

I Anderlecht var de bara 8 stycken damer. Pytte-beginergård. Minst i Belgien. Men i Leuven däremot – där var det 1200 damer. Maktfaktor.

Nästa sommar. Kanske. Då blir det ett museum om beginernas vardagsliv. Det är samma guide här som på Erasmus -museet. Eller en tvilling.

Jag ser en bar. Befolkad av Apple laptops och gröna anoraker. Anderlechts avantgarde möter hippie-chic.

En till oas.

Anderlecht har oaser.

Och skjutningar.

Men inte idag.

Ett farväl på distans och ett peruanskt möte

/ Hans Lind / Leave a comment

Sätter mig i den första kyrkan -Béguinage. Det går inte. Det är en märklig utställning där inne. Ett dukat långbord med en toalettstol på. Och en massa annat. Går vidare. St Catherine. Bättre där. Tänder ett ljus. Sitter där. Tacksam för kamrat G som är på plats i Stora Tuna och knyter ihop historien. Avstånd. Distans. Men avsked. Vila i frid.

Under tiden har värmen översvämmat Bryssel. Det är dahlia-dags. Handlar 3 varianter. Och småblått till terrassen,.

Snorkiga vinbutiken. Han är inte lika snorkig längre. 2 spanska. 2 portugisiska. Och så Elise -champagnen. Långa armar hem i värmen. Staden är fylld av uteserveringar. Assistenten och jag går på jakt efter mat. Det är trångt överallt. Inte läge med en bevakande revirskyddande assistent. Står framför peruanska krogen. De ska stänga om 5 minuter men säger att det är lugnt. Vi får äta så sakta vi vill. Assistenten får vatten. Han vill in i det peruanska köket. Det får han inte. Men för första gången får assistenten en smekning över öronen från Pucallpa-damen. Tidigare har hon haft långa armar när hon serverat maten. Och spriten.

Stirrar en stund på cevichen. En kokt potatis?? Men bakom chipset vilar sötpotatisen. Ordningen återställd.

Men piscon berusar. Vinglar hemåt i lunchtrafiken. Väljer fel gata. Hamnar bland alla turister som flämtar när assistenten tränger sig fram. Han är som Moses. Delar upp turisthavet och vi kan vandra torrskodda genom sandalhavet.

Hemma. Efter att ha vandrat genom studsande fontäner. Japanerna fotograferade assistenten när han rusade genom vattnet. Arg för att vattnet försvann.

Assistenten har slocknat. Värmen tär.

Det är en helt underbar dag. En helt underbar dag att säga farväl på. På distans.