Ett annorlunda liv

/ Hans Lind / Leave a comment

Det gick en dag. Sedan är alla mattor bortplockade. Fläckiga. Kiss och bajs mitt i natten förrättas helst på en matta. Men det spelar ingen roll.
Fyra tassar som spjärnar emot. En viftande svans vägrar gå. Hoppar upp mot knäna. Bär mig igen. Och igen. Men det spelar ingen roll.
De är roligt. När kåta Boris Bulldogg kommer sniffandes hoppandes på en tik och Arman studsar upp och kastar sig över Boris. När fröknarna Agatha och Samantha Terrier kommer rusandes gömmer sig Arman bakom mina ben. När snorkiga Patricia Pekinges kommer fnysandes fnyser Arman tillbaka – värre.
Vi har det roligt. Damerna i kvarteret är som sina hundar. Jag vill vara som Arman. Bita i stolsben. Jaga schampoflaskor. Sova virad runt ett bordsben. Skälla på joggare. Och bara vara rar.

20111218-113559.jpg

Inte bara Jimmy Åkesson har svårt….

/ Hans Lind / 1 Comment

…..för att förstå statistik. KDUs Aron Modig beskriver hur den extrema fattigdomen har halverats enligt Världsbanken. Så långt allt rätt. Sedan beskriver han hur antalet -vad han kallar fria ekonomier – har ökat. Så långt allt rätt. (om man med fri ekonomi menar stater som styrs med planhushållning). Men slutsatsen om att halverad fattigdom skulle handla om planhushållningens fall – är riktigt Jimmy Åkessonsk statistiktolkning.
Fattigdomen har minskat även i planhushållsländer som Kina. Kinas råvaruländer från afrikanska och latinamerikanska länder minskar fattigdomen i dessa länder. Så är det de fria ekonomiernas förtjänst att detta sker?
Och så…. Hatpropaganda. Missbrukat ord när Aron Modig beskriver Wiehes texter som hatpropaganda. Men det ger väl lite uppmärksamhet. Eller nåt sånt.

Men nog trodde jag att svensk politik hade utvecklats bort från “skriv din första insändare efter att ha gått en grundcirkel i partiet”.
Jag hade fel.

Den farliga kvinnan

/ Hans Lind / Leave a comment

Hon står bredvid den avgående premiärministern. -“vad gör hon där?” – kommer kommentarerna. Hon bor där. Hon är presidenthustru. Nadine Heredia. Den farliga kvinnan. “Hon lägger sig i. Det är hon som styr” muttras det i media.
Hon möter folk i fattigkvarteren varje lördag. Den lata kvinnan. Så kallas hon i media. Hon gör ju inget. Hon inviger ju inte broar och vägar. Hon lyssnar in folk. Susanna Villaran. Borgmästare i Lima. Det är inte att jobba, tycker kritikerna i media.
Så svärs de in. Minister efter minister. En geriatrisk samling män. En kvinna. Socialministern. Hon svär trohetseden rabblandes upp alla smeknamn på Jesus som hon möjligen kan minnas i denna högtidsstund. Ana Jara. Den religiösa pladdrerskan. Så blir hon snabbt kritiserad. För att hon infe är man. För männen svär också trohet vid Jesus – men på ett likriktat sätt.
Kvinna – ta inte för dig. Det är det budskap som riktas mot de kvinnor som står ut i politiken.
Presidenthustrun….om hon hade varit man och frun varit president….. Då hade det beskrivits om en man som troget stödjer sin fru i dennes svåra ämbete. Nu skildras en fru som är den som egentligen styr. Borgmästarinnan – hade hon varit en han, så hade han beskrivits som en lyssnande person som skakar hand med medborgarna.
Socialministern.. Hade hon varit han så hade han skildrats som en gudfruktig och starkt troende person.
De hade inte varit farliga. De hade inte varit manipulativa. De hade inte varit lata. De hade inte varit pladdriga. Om de hade varit män.

Detta är Peru. 2011.
Sverige då? Kvinna som statsminister? Nej. Inte än. Inte på länge. Den enda yttersta maktposition som en kvinna kan närma sig är via arv. 2011.

En gång militär – alltid militär?

/ Hans Lind / Leave a comment

Den nye premiärministern beskrivs som “förre armeofficern”. Oscar Valdez var det ja…. För 20 år sedan. Han har sedan dess varit företagare.
Som att beskriva Reinfeldt som “förre politikern”….. Eller.. Hmm svenska politiker är ju sällan något annat än politiker…
Tillbaka till Peru. Avgående Lerner säger sig ha varit klar med in uppgift… Efter 126 dagar. Det är inte skälet till hans avgång, det handlar mer om att ha blivit överkörd av presidenten som utfärdade undantagstillstånd i det strejkdrabbade Cajamarca. Lerner tyckte sig bedriva en förhandling med de strejkande grupperna, men innan förhandlingen var klar så drämde president Humala till med militär och polis.
Nu vankas en omstuvning av regeringen. Rykten pågår om förhandlingar med fujimoristerna, som egentligen bara driver en fråga – benåda pappa Fujimori…
Förre bundsförvanten Toledo tar nu avstånd från regeringen men ska stödja den – säger han. Onda tungor: “han ville ha 5 ministerposter, men fick inte det ,s å……”

Martyrpartiet sverigedemokraterna

/ Hans Lind / 4 Comments

På med martyrhatten. Sverigedemokraterna skyller sina 27% avhopp från fullmäktigestolar med att ledamöterna hotas eller för att de flyttar. Fullt så enkelt är det inte. Det finns också ett flertal berättelser från avhoppare om sitt missnöje med partiets politik och toppstyrning. Men den versionen passar inte ett parti som tagit på sig martyrrollen “vi som vågar det ingen annan vågar”. Det var lite svårt för dem att martyra vid tiden för Utöya- då höll de tyst. Verkligt tyst. Men nu börjar de röra på sig igen. “vi är martyrer…”
Det lustiga är att även avhopparna kör med samma stil. “vi är martyrer..”
Varför inte döpa om sig till martyrpartiet?

Förvandling till en såpopera

/ Hans Lind / Leave a comment

Pojke och flicka möter varandra. Tycke uppstår. Bägge gillar fotvandringar. En ravin – Valle de Colca – finns vid Arequipa trakten. Vill man se vingbreda kondorer så tar man sig dit. Vandring börjar. Vandring blir till varning. De försvinner. Larm. Flickan hittas vid liv efter knappa två veckor. Utmattad. Men levande. Pojken är försvunnen. Dagar blir till veckor blir till månader. Sedan hittas hans lik. Efter ett halvår. Fallen nerför ett stup.
Och så kunde det ha varit. En semester som gick fel. Men icke. Det blev en såpopera.
Om en dör och en överlever så måste väl den överlevande ha mördat den döde? Så började media muttra och eftersom den överlevande var glad och log efter att ha överlevt så var det ju fel. Hon borde ju ha varit orolig för sin försvunne partner. Alltså….
Så blev det hela till en såpoperacirkus som ännu inte tagit slut. Så fort det närmar sig ett slut. Så pumpas storyn vidare med en sammanfattning och så kläcker en mediekanal en “nyhet” – som att det inte fanns blod på platsen där liket hittades (nu fanns det blod där fast inte på fotona- dessutom hade det regnat under de 6 månader som kroppen legat på platsen där den hittades). Nu är nästa “spår” – var är pojkens skor? Han hittades i strumplästen och med hål i strumporna, så……. Mysterium …
Detta fall är inte unikt. Brott eller politiska fadäser – allt leder till misstro mot vad myndigheter har att berätta. Allt leder till media som spekulerar vilt, totalt struntades i vad som presenterats av något som liknar fakta. Arga kvinnor gatan får skrika ut sitt hat och kräva rättvisa. Big Brother på gatan.
Och självklart – efter alla år av Fujimori och Montesinos – vem ska man lita på? Varför lita en makt som historiskt ljugit? Men någonstans måste en ändring börja – i alla fall med åtminstone en tv kanal som är Ciro-fri. (Ciro hette pojken). En dag i alla fall. En början. Nånstans.

“Det börjar kännas att det blir brådis”

/ Hans Lind / Leave a comment

Säger hon. Hon hade kunnat säga “Nu får vi springa!”.
En annan säger: “På något sätt känner jag starkt att….”. Jag vet inte vad hon menade. Hon tvekade eller hon tvärsäkrade. Jag vet inte. Men jag tjuvlyssnar. Mitt modersmål förändras. Det sägs saker som får mig att stelna till mitt i tjuvlyssnandet.

På Skansen. Det springande skrattande barnet. En högklackad mamma springer efter. “Nu är det här inte roligt längre!” flämtar hon. Nej, det är ju barnet som ska ha roligt. Och barnet har roligt. Springandes på Skansen.

Föräldraspråk. När började det förändras till att bli så luddigt?

Haiti

/ Hans Lind / Leave a comment

En nyordning. Chaufförerna får inte längre stå vid dörren till flygplatsen och möta de anländande. Istället har taxibolagen tagit över dörren. Ett nytt jobbtillfälle har uppstått- springarna. De som kommer med en papperslapp med ens namn talandes om att chauffören väntar vid parkeringsplatsen. Det skapas jobb. Port-au-Prince.
Läsning på planet; säkerhetsrapport för senaste veckan. 5-årig flicka våldtagen av 12-årig pojke. Man lynchad efter att ha stulit en get. Kvinna kidnappad. Polis ihjälskjuten. Demonstrationer mot FN styrkorna. Bär en halvtom plånbok i fickan med gamla kreditkort och några sedlar för att snabbt kunna lämna något när du får ett vapen pekat mot dig. Ringer någon och lägger på – meddela säkerhetsansvarige, för det kan vara en förberedelse till kidnappning – av dig. (som tur är så fungerar inte mitt peruanska sim-kort på Haiti)
Sida efter sida med våld. Sätter mig i bilen. Låser dörren. Inifrån.
Nu går det fortare att komma till kontoret jämfört med i mars. Fler gator är rensade från husrester.

Villa Creole hotell. Kaklet är gammalt och intakt i badrummet. Ok, rummet klarade sig bra under skalvet. Sover tryggt till bruset från en arg luftkonditioneringsapparat.

Skolor. Det byggs mer permanenta skolor.
Väck med tältskolorna. Men det är svårt att bygga. Det går långsamt. Mer än 80% av skolorna i landet är privata. Det är riskabelt att börja bygga utan att ha garantier för att skolan verkligen förblir en skola och inte används till något annat. Det knyts in föräldraföreningar, det knyts in barnklubbar, det knyts in bräckliga lokala myndigheter. Allt för att se till att skolan förblir en skola.

Kolera. Det ligger 8 patienter i ett rum för 10. Nästan fullt. Utanför entrén är det observationsstolar. En stol med hål i mitten. En hink under. Är det diarré eller kolera? Det tar nån timme – sedan vet man. Om det är kolera – in för behandling i rummet med sängarna. Sängar med hål i mitten och hink under. Droppflaska på ställning bredvid. Matta orkeslösa människor. Men de kliver friska ut från kliniken.

Toalettbyggen. Uppe på ett berg. Milsvid utsikt. Flytta hem. Bort från lägren. För att stödja det så byggs det latriner och tvättrum. Folk är glada för att slippa de trånga lägren, men rädda för att bli bortglömda. Därför är det viktigt att inte bara arbeta i flyktinglägren, utan också där folk har ett hem.

Haiti. Lite lite bättre.

De är på utdöende, men ibland…

/ Hans Lind / 1 Comment

..dyker det upp en. Igår kväll. Det är hamburgerfestival, säger kyparen. Till och med en efterrättshamburgare. Den serveras dock inte med french fries. Men det är inte hamburgare jag tänker på. Det är damen. Hon kliver in i sidled. Hon är liten. Lite krum. Går i sidled. Liksom kastar fram det ena benet och hasar det andra efter sig. Muttrar på spanska. Går fram till buffén. Plockar lite. Smakar. Inte nöjd. Vid utgången finns ett bord med en kasse med plastformar. Roomservice delivery. Hon lyfter locken – smakar. Muttrar. Går. Det är inte hennes mest nöjda dag.

Frukost idag. Här kommer hon igen. Tar en skål med jordgubbar och en kartong mjölk. Ställer sig vid ett bord där en man sitter. Tar en servett från bordet. Inte den närmaste servetten utan en som hon måste luta sig över mannen för att nå.
Och så ställer hon sig där. Vid bordet. Stirrar på mannen. Han fattar vinken och byter bord. Det var hennes stol. Nöjd doppar hon jordgubbarna i mjölken och fortsätter vara unik.

Om Sverige vinner, men Zlatan spelar dåligt…

/ Hans Lind / Leave a comment

…..så har Sverige förlorat. Så borde Per Gudmundsson skriva om han var sportkommentator. Han ser socialdemokratiska förluster. Förluster för ett parti som precis vann ett val genom en koalition. Ett parti som tappade ett mandat men som likväl fått stopp på den koalition där Danskt folkeparti härjat fritt. Det är lätt att le när jag läser Gudmundssons “surt sade räven..” kommentar. Han muttrade väl inget om de svenska småpartiernas kris när alliansen vann valet sist.

Det börjar bli alltmer intressant med SvD – ledarsidan harvar i motvind mot kolumnisterna i tidningen som är alltmer analyserande – medan ledarsidan mer och mer liknar en insändarspalt i en MUF fanzine.