–Relax!!
Hon säger det för varje finger.
Jag märker att mina bägge ringfingrar inte riktigt klarar av det.
De spjärnar emot. Försöker rakna men kröknar istället.
–Relax!!
Så sade de för 7 år sedan också.
Jag har inte lärt mig att låta mina fingrar slappna av medan de rullas på bläckbandet och sedan ska tryckas ner på blanketten där jag har fyllt i all min data.
Vi är flera som blivit uppropade efter en lång väntan.
–All of you sit down! ropar funktionären.
Det finns 5 stolar och 15 väntare.
Stolarna är upptagna.
Jag petas åt sidan och placeras i dörröppningen.
Föses in.
Till hon som barskt uppmanar mig att relaxa.
Väntrummet fascinerar.
Som väntrum brukar göra.
En del sitter.
Andra rusar runt med papper i stora bruna kuvert.
I Peru var kuverten alltid gula och kallades Manillakuvert.
Här är de bruna.
Jag tror rusarna är migrationsagenter som tjänar pengar på att slussa runt väntarna mellan de olika luckorna på den långa väggen.
Först ska man till lucka 15 för att få arbetstillståndet instämplat i passet.
–Fyll i re-entry ansökan! uppmanas jag.
Men ingen frågar sedan efter den blanketten.
Sedan är det lucka 5 för att fylla i ansökan om Alien Certificate.
När den är ifylld så är det dags för lucka 3 och ge 2 foton, betala 2000 shilling, och lämna kopia av passet.
Och sedan den långa väntan på fingeravtrycksdamen.
Det går inte fort.
Folk har svårt att slappna av sina fingrar.
Försök själv!
itsallabouttransparency 