…så är trafikstockningen total.
–“Håll er undan folksamlingar! “ är varningen efter söndag eftermiddagens 2 bussbombningar på Thika Highway.
Och.
Trafiken flyter med 10 km/h på den trefiliga motorvägsleden Wayaki way. Det har den gjort de senaste 2 timmarna.
På radion säger de att det handlar om skolstart.
Va? En tisdag?
Jag tror det handlar om att folk undviker bussar.
Han lovade en prislista till förra lördagen.
Bharut.
The cableman.
Men icke.
Han ville komma och inspektera huset för att se hur kabel-tv skulle kopplas in.
Nej tack.
Först en prislista.
Den har inte kommit än.
Så SVTplay blir räddningen.
Fjällbackamorden.
Mord på kriminalserier.
Styltmanus.
Det är som morden i Sommerville.
Alla familjer har mördat någon.
Fast i Fjällbackamorden blandas även in försvunna barnvantar.
Och en ond svärmor. Som blir god när hon får pizza på julafton,
En biskopsassistent gillar inte att kyrkklockorna i Jönköping varnade för nazister.
Klockor ska ringa för att kalla till gudstjänst. Tycker han. Och anmäler ringningen till Växjö stift.
Ur DN:
“– Kyrkklockorna är till för att sammankalla till gudstjänst, och avsteg från det kan ske vid direkta krigshot mot landet, inte i preventivt syfte, säger han till SVT:s Smålandsnytt.”
Nåja. Vilket kort minne han hade.
Eller en okunnig biskopsassistent.
Vad hände 2009? Då ringdes det i kyrkklockor – 350 slag – för att väcka uppmärksamhet mot klimathotet.
*****
Och så kommer nästa vän av ordning och påstår att den allmänna ordningen blivit störd.
Blev hen inte störd av nazisterna?
I går kväll.
En handgranat på en busstation.
En kvarlämnad väska på en strand. Explosion.
I dag.
En hittad väska med bomb.
Allt detta i Mombasa.
(och till Gunvor och Alexandra Lind kan meddelas att detta ligger 7 timmars bilresa från där jag är)
Det tar liksom inte slut. En bomb eller granat då och då.
I Mombasa.
Och i Eastleigh i Nairobi.
-“Kenya, go home from Somalia… är budskapet.
Eller så handlar det om uppgörelser mellan affärskonkurrenter.
Vem vet? Eller så är det både och. Förmodligen. Vem vet?
Inte jag.
Jag vet bara att det farligaste här är det som farligast är.
Trafiken.
Trafikdöden leder inte till reaktioner som döda dom jävlarna långsamt!!
Det är den reaktionen som leder kommentatorsfälten.
Blodtörst.
Hämnd.
Trafikdöden leder till reaktioner som det vet man ju hur trafiken är…
Jag minns hur man i Etiopien kallade små Isuzu lastbilar för “Al Qaidas”. För att de var så farliga. För snabba för sin storlek. Dödandes i trafiken.
Här kommer de i kurvorna.
På fel sida.
Här kommer de på raksträckorna.
Mitt på vägen.
Här kör de om.
I kurvor utan sikt.
Trafikterror.
Lika farlig som bomber och granater.
Men ingen vill avrätta chaufförer långsamt.
Jaha, ochså ikväll. 2 explosioner på Thika Road. 10 kilometer härifrån.
Gunvor och Alexandra Lind. 10 kilometer är långt borta. Det är som Alvik för er.
Feministiskt initiativ tågar med 4500 deltagare i Stockholm igår. Med 4200 i Göteborg- dubbelt så många som socialdemokraterna.
Och så 1,3% i senaste SKOPmätningen…bara.
Hur hänger det ihop? Det hänger inte ihop.
Senaste gången jag skulle rösta på FI så fanns ingen valsedel för dem på det svenska konsulatet.
-“Skriv partinamnet på en blank sedel” sade personalen och såg ut som om hade tänkt rösta på Sverigedemokraterna. Hon såg inte glad ut.
Jag hoppas att det finns valsedlar för FI på ambassaden i Nairobi. Jag vill inte se fler sura miner.
Foto från http://www.vintag.es/2012/08/funny-vintage-animal-pics.html
Jimmie har skrivit insändare…
I sammanfattning rösta på oss för de blå och de röda tycker alltid lika.
Nåja – så enkelt är det ju inte. En omröstning kan ju ske efter förhandlingar i utskotten där man kompromissat sig fram till något som kan leda till en vinst i omröstningen. Då har man ju inte tyckt lika från början utan kompromissat sig fram.
Och så röstar man ju inte alltid lika. Se denna rapport…
Där visas på problemet med närvaron i parlamentet så att för lågt deltagande kan leda till slumpmässiga röstresultat.
Ur rapporten;
“The considerable fluctuation in the number of voters and the random attendance pattern
means that the political majority at plenary meetings can change in a couple of minutes. When
there is a vote on the context of a report, for example a majority consisting of the Social
Democrats, Liberals, Green/regionalists and the United Left can get enough votes to win separate votes with a margin of a couple of votes for a while and in the next moment lose by a
couple of votes against a temporary alliance consisting of the Christian Democrats,
Conservatives and non-attached. This can be caused by two or three members changing sides
in the voting. In other cases where political statements are made outside the legislative
procedure, the centre-left and centre groups can win a vote in a few minutes, while shortly
after the centre-right groups win, usually because members come and go during the voting
session. This often occurs during the last vote of a long session. This means that the actual
result of a special vote can be more or less random and is not determined by the relative
strengths of the political groups.”
Så varför narras Jimmie? Jo – för han vill få de andra partierna att framstå som lika goda kålsupare och att SD skulle vara det fräscha alternativet. Men han skriver inte en rad om vilka SD ska samarbeta med i Europaparlamentet – för de vet han ju att de partierna inte är så fräscha. Inte de heller.
Och så brukar ju Jimmie narras…
Se detta om verkställda utvisningar ….
I Lima sveper en grå sand ner över staden från de omgivande bergen. Fuktigheten gör att dammen binds fast.
På allt.
Bristen på regn gör att den gråa hinnan aldrig försvinner.
Grått damm överallt.
Efter 40 timmars resa – eller egentligen mer… Arman hämtades 0700 Perutid för att vägas, förtullas, veterinäreras, packas in på flyget. 11 timmar senare lyfte planet. Landade 12 timmar senare. Väntan på hundhotell i Amsterdam i 20 timmar. 8 timmars flygresa. 3 1/2 timmes tull och veterinärinspektion i Nairobi.
Så det är inte 40 timmars resa. Det är 51…. och en halv.
Jag förstår varför han kissade i 3 minuter när han kom hem.
Men nu det där med det gråa och det gröna.
I morse vaknade jag av att Arman stod med tassarna mot fönsterbrädan och tittade ut mot trädgården. I flera minuter.
Vi kom hem efter 0100 i natt så då såg han bara mörker.
Nu såg han det gröna – det väldigt gröna.
Jag släppte ut honom.
Han kissade i 3 minuter.
Och sprang. Sprang.
Och springer fortfarande.
Det skulle jag inte göra efter en 51 timmars resa.
Jag skulle sova.
1530 på eftermiddagen började det brumma i Nairobi.
Av generatorer.
Elavbrott. Inte bara på jobbet och hemma utan i hela Nairobi och mellersta delarna av Kenya och kusten.
Fel i en “substation” meddelade Kenya Power snabbt i ett SMS.
På Twitter – se bilden – meddelades också att det var ett stort fel.
Och detta följdes av en hel del frågor “Vad har hänt?” när Kenya Power precis meddelat vad som hänt.
I en annan del av världen får en busschaufför meddelade från sin central att han måste återvända till föregående station med sin buss efter en olycka där.
Han ber passagerarna kliva av.
Det gör dom inte.
Dom strejkar.
Och när han vänder bussen för att köra tillbaka går de till attack.
En man slår chauffören.
Medan andra manliga passagerare hejar på.
Och skyndar på – i ett infernaliskt kackel.
Två sätt att lösa en krissituation.
Attack eller ignorera informationen.
Samma sätt egentligen.
Lyssna inte.
Fråga.
Tjata.
Bry dig inte om informationen.
Förvänta dig att den inte finns,
Ja. Jag vet att jag är tramsig.
Men det sker nu.
En hund på en flygplats.
Om 5 timmar ska han in i bagageutrymmet.
Utan att fatta nada.
12 timmars flyg till Amsterdam.
20 timmars vila där.
8 timmars flyg till Nairobi.
Nu flyter det hela.
Tillstånden ramlar in.
Hinder brakas undan.
Och det mest märkliga av allt.
En hund som mest visat att han vill leka.
Att han vill bli jagad runt matrumsbordet.
Han har bytt skepnad.
De sista dagarna har han gått runt till de i Lima som tar hand om honom.
Tittat på dem.
Lagt sitt huvud i deras knän.
Och bara varit.
Avskedshund.
Ja. Jag vet att jag är tramsig. Men lyckligt tramsig,
Det som såg så bra ut.
På ytan.
Men nu diskuterar grannländerna att sända in militärstyrkor för att få slut på dödandet av civila. Dinkas mot Nuers. Nuers mot Dinkas. Skjutglada.
När jag lämnade södra Sudan för exakt 5 år sedan så var optimismen på topp. (Men skjutglädjen bubblade under ytan…)
Det som nu är Juba fylld av humanitära insatser för internflyktingar >>
>>
>> skulle enligt vilda planer ha blivit en ny huvudstad för en kostnad av 10 miljarder dollar. En stad i form av en noshörning (!).. Jag tror att nån planeringsminister hade besökt Dubai och blivit inspirerad….
Men noshörningsbygget kom av sig. Skjutglädjen och maktkampen tog över.
Jag minns säkerhetsrapporterna från förr – varje vecka kom ny läsning från FN organet OCHA om hustrun som hittade maken i hyddan med grannfrun och reagerade med att slänga in en handgranat i hyddan, om hämndattacker mot boskapstjuvar – inte för att ta tillbaka boskapen enbart utan för att döda så många boskapstjuvar som möjligt. Och så vidare..
Vapen i överflöd. Kalasnjikov över axeln när man skulle framföra sitt ärende. Barn som inte kunde gå i skolor som helt plötsligt blivit militärförläggningar.
Och ändå rådde fred. Då. På ytan.
Nu har ytan krackelerat.Och regnen kommer. En stor del av landet blir ett innanhav. Meterhög gyttja över vägarna. Allt stannar av.
Utom inbördeskriget.
itsallabouttransparency 