Trots att en majoritet av riksdagens ledamoter ar for ensamma kvinnors ratt till artificiell befruktning, sa bromsar Kristdemokraterna. De gommer sig bakom ett barnperspektiv – “staten ska inte se till att ett barn fods utan pappa”. Att det kryllar av familjer med ensamma mammor som ibland lever ensamma med barn, ibland hittar en partner och en styvpappa till barnet – det ar likson inte nat som KD ens resonerar over. Det ar i dom har lagena som allt som KD gor for att forsoka modernisera sig – tar 100 steg bakat. Det ar principen. Principen om mamma-pappa-barn som galler. Och for det sa gommer man sig bakom barnperspektivet. Trots att artikel 5 i barnkonventionen inte beskriver familjen som mamma- pappa- barn. Istallet ser familjen ut sahar;
“Artikel 5Konventionsstaterna skall respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention.”
Det ar lokal sedvanja i Sverige att familjer ser lite olika ut. Det ar bara KD som inte hanger med i utvecklingen…
svensk reklam – förlåt – politik
Men han ar ju inte ens lik Hitler!
Han liknar ju mer Jimmie Akesson. Sa nidbilden som publicerades pa SDriksdagsmannen var fel.
Och pa riksdagsmannens blogg sa ar partivannerna upproda och nu glada for att nidbilden stoppades. Undrar om de nu tanker ta krafttag for att stoppa aven de nidbilder som SDare satter upp pa denna blogg? Eller ar det bara SDare som inte far nidbildas?
Centerpartiet borde vara andhålet och räddningsplankan…
….för den borgerlige väljaren som inte riktigt tror på de nya moderaternas “min röst hörs nu från vänster i rummet”, eller det föråldrade folkpartiet med sin märkliga katederdisciplin (i en värld som kräver tänkande skapande människor så har FP hakat upp sig vid lydande människor som framtidens modell) eller på kristdemokraterna som trots sin pigge twittrare till partiledare har en konservativ massa som grund- så alltså (andas..) centerpartiet borde vara alternativet för den som är mer fritänkande borgerlig, lite mer alternativt borgerlig, sådär allmänborgerlig. Men inte. Istället har partiet försökt nischa in sig som småföretagetpartiet. Livsfarligt. Ett parti för en grupp utesluter så många andra grupper. Maud Olofssons “nu tar vi hand om den del av kakan som är småföretag” är inte en listig lösning om man vill ha breda väljargruppers stöd. Så kraven på byte av partiledare är lätta att förstå, men det borde följas av krav på politiska förändringar också. Centerpartiet har alla förutsättningar för att bli borgerlighetens uppsamlingsheat.
Sedan är det som proppen går upp. Alltfler kräver Mauds avgång. Det väcker liv på Lars Ohly som skyndar sig att skriva en debattartikel i den enda fråga där vänsterpartiet just nu kan profilera sig – Afghanistan.
Sorry att jag inte kommenterar vad Ohly skriver- men min tanke vid läsningen var – uj, nu gäller det att skapa profil omkring sig… Det var ju inte precis något nytt som han skrev i artikeln – bara att han har varit i Afghanistan – men det var ju flera veckor sedan.
Maud däremot är tyst. Väldigt tyst.
Var det en pingismatch?
“Ingen riktig match” sager en askadare. En debatt mellan tva politiska huvudlinjer om Sveriges ekonomi. Ingen riktig match blir omdomet. Som om det vore Stoickholm open i tennis som har gatt av stapeln eller ett distriktsmasterskap i bordtennis.
Politik. Politik handlar om hur samhallet ska formas. Eller sa borde det vara. Istallet har politik blivit en sport. Vem kan basta statistiken? Vem oppnar tuffast en debatt?
Var hamanr fragorna om vad partierna vill gora for att forma samhallet? I eftersnacket i basta fall.
Den andra tidningen / DN / refererar daremot om vad som faktiskt sades. Heder. Mycket mer informativt for den som inte sag debatten.
Och de andra?
Det ar som om nagot saknas. Jan Ericssons uppdrag till riksdagens utredningstjanst bestod av;
“Jag har därför låtit Riksdagens utredningstjänst (RUT) undersöka hur jobbskatteavdraget påverkat andelen barn som lever i familjer med en disponibel inkomst under gränsen för försörjningsstöd. Kort sagt har utredarna undersökt hur jobbskatteavdraget påverkat barnfattigdomen i Sverige genom att jämföra dagens situation med hur det skulle ha sett ut utan jobbskatteavdraget, allt annat oförändrat.”
Men de familjer som inte har nagot jobbskatteavdrag? De som inte har fatt in en fot pa arbetsmarknaden? Eller som ar utforsakrade? Skattereduktionen gors pa skatt pa anstallning eller naringsverksamhet, inte pa sjukpenning, forsorjningsstod etc..
Sa Jan Ericssons fina siffror visar upp hur barnfattigdom minskat med 13% for barn till foraldrar med arbete – inte for hur alla barn i riket har det.
Eller inte ens det – denna blogg av HBT-sossen har gatt till kallan.
Ericsson far ocksa svar fran en SSU are i riksdagen som dock kranglar till det lite. Ericsson pastar ju faktiskt inte att barnfattigdomen minskat for alla – han har ju bara latit utreda dem med jobbskatteavdrag. Han pastar ju ingenstans att barnfattigdomen skulle ha minskat generellt.
Problemet som Ericsson undflyr ar att de med jobb blivit mindre fattiga men mycket pekar pa att de utan jobb blivit allt fattigare. Det paraply som Juholt pratar om har blivit allt mindre.
Ericsson svarar SSU:aren. Men med goddag yxskaft … Tjatandes om löntagare med jobbskatteavdrag. Det är som om mantrat “jobbskatteavdraget” skulle vara lösning på allt. Ericsson skriver att han har träffat löntagare – men han verkar inte ha träffat de sjukskrivna och de som lever på försörjningsstöd.
Eufori omvandlad till skepticism eller…
….bara let’s wait and see. 24% säger sig ha förtroende för Juholt.
Det låter inte mycket säger de som euforade vid kongressen. Men vad innebär det att “ha förtroende” för någon? Det är inte nåt som kommer med automatik,
En ny man med mustasch rider in i stan. Han kliver in i saloonen och klirrar med flaskor (vilket retar Maria Larsson) – han häver ur sig några skämt (Göran Persson skrattar så han kiknar).
-“Han verkar trevlig” säger folk.
Så långt är allt bra men om man skulle ställa frågan – har du förtroende för honom? – i detta läge så blir ett ärligt svar : låt oss se vad han åstadkommer.
Den ständiga rädslan…
…..för vad förtroendevalda i partiet kan hitta på. Sverigedemokraterna. De har i flera år tjatat om att i Sverige är det bara de som tar debatten om flyktingfrågan och alla andra tiger. (…not really based on a true story…) Denna världsbild lockar givetvis till sig sådana som tycker de absolut ska ut med sin sanning – kosta vad de kosta vill. Tystnaden ska hävas. Tänker de. Och de har ju internetuppkoppling. Så ut med foton på mordoffer. Helt virrigt. Och partiet får återigen rycka ut och hötta med fingret åt sin medlem.
Det är ju inte första gången medlemmar tagit Sverigedemokraternas “det är bara vi som vågar” på allvar. Tror de.
Under tiden får väl partiet centralt ha 24 timmars jour för att hålla koll på vad medlemmarna kan hitta på.
Och så tar bloggaren saken i egna händer. Och raderar det senaste årets blogginlägg. Så det fanns mer stollerier där.
En svidande örfil
Kajsa Althen levererar en svidande orfil mot Eric Slottners tankar om vad han ska pyssla med i stadsbyggnadsnamnden och Skonhetsradet.
“För att klara av att vidareutveckla stadens arkitektoniska kvaliteter behöver man som politiker avstå från att lägga sig på den nivå där man börjar föreslå kupoler och spetsiga toppar i ställer för platta tak eller att förespråka buktande fasader i stället för släta. Stockholms enorma expansion de närmaste åren ställer helt andra frågor än utsmyckningar på dagordningen.”
Ord och inga visor. Lat andra tanka pa kupoler och utsmyckningar. Det kan de battre, menar Althen.
Och sa ar det. Politiker som ar valda for att forma samhallen – undanroja hinder – tanka langt framat ar i dilemmat att de samtidigt forsoker ordna med fler roster infor nasta val. Da galler det att gora utspel som vilken Linda Rosing (heter hon sa?) eller Big brother f d deltagare som helst. Da blir en kupol viktigare an samhallsplanering i stort.
Sa det galler att vaga tanka langt – och forklara for valjaren varfor andra kan kupolera battre och vaga ta pa sig sin politikerroll helt och hallet. Gor Slottner det sa kommer han att svara Althen att hon har helt ratt.
Slottner svarar. Med goddag yxskaft. Troendes att Althen vill att han ska planera miljonprogramsområden när hon skriver att politiker borde planera för framtid i stället för att peta i detaljer. Slottner hävdar att hans uppgift är att motverka det fula- som om hans omdöme skulle vara facit. Herremjnje vilket spektakel. En politiker som tror han är skönhetsexpert bara för att hans parti placerat honom i en kommunal nämnd.
“Jag vet inte varför annars man skulle engagera sig”
Säger Styrelseordföranden i stiftelsen som tagit bort ordet “behövande” ur sina stadgar och börjat dela ut bostäder bland de föreningar som ingår i styrelsen. Varför skulle man engagera sig ideellt om man inte kan tillskansa sig någon vinst? Det är vad han grubblar över – i samma veva som han säger att styrelsen bara för som styrelserna innan har gjort. Ännu märkligare- att sätta sig som styrelseordförande u t a n att läsa stadgarna…..
Det är som om den avlidnes sista önskan var fel. Hon ville nog inte ha fattiga 60+ i bostaden. Egentligen. Tycks styrelsen tänka.
Till och med i Peru….
..finns förbud mot mobilanvändning och sms: ande under bilkörning. Det är som om svenska politiker drabbats av rädsla för förbud även om förbuden behövs. Det går en myt genom landet om att Sverige skulle vara nån sorts världsmästare på förbud, men det är ungefär som när folk i Peru säger att det peruanska köket är det bästa i världen – utan att ha prövat någon annan mat. Så stå upp politiker! Jämför med omvärlden och upptäck att Sverige hymlat länge nog.
itsallabouttransparency 