Vatten över huvudet.
Med en bunke.
Sittandes på en pall.
22 timmar på ett spa. Hel och ren. Överallt. En fråga studsar mellan väggarna;
-”Hur ska man tvätta sig?”
Det ges instruktioner. Jag låtsas följa dem. Häller vatten över huvudet. Med en bunke. Sittandes på en pall.
Damerna klagar. De kommer inte åt en pall. Det är kö. Damer som längtar efter en pall och en bunke. Men de kommer inte åt pallar. De står i kö.
Ut i den kalla luften. Ner i det varma vattnet. Om man kommer åt vattnet. Det är fyllt. Och det är högljutt. Ett kackel som om man vore på Gekås i Ullared och sliter i den sista banlontröjan som är nersatt 70% i pris.
-”Här pratar vi med små bokstäver”.
Instruerar e-mailet från Yasuragi. Det olästa mailet. För här skriker man med STORA bokstäver. Tallarna viker sig av ljudmassorna som ekar från det varma vattnet.
Slut på klagan.
Jag blev ren. Jag blev utvilad. Jag fick en perfekt shiatsumassage. (Somnade tre gånger på 50 minuter). Jag fick en underbar 6 rätters teppanyakimiddag. Jag njöt av en av de bästa frukostarna nånsin. Jag hade det perfekta mest roliga sällskapet.
Återklagan.
Men jag stod i kö.



Here we are again. 
Alltså. Det börjar med att polisinspektören har sålt LSD för att finansiera sin dotters hjärnoperation i Indien.
Alltså – en pundare mördar ett nygift par. De är syskon. Men det vet inte pundaren – och kanske inte heller det nygifta paret. Eller jo. Maken vet om det . Han har bråkat på bröllopet med svärfar – alt bedragne maken där brudgummens far har haft en relation med brudens mor och där brudens ”far” kommit på det eftersom han har Alzheimer och hans dotter inte har anlag för det för hon är inte hans dotter. Fadern – den riktige fadern – övergav alllt och alla för 20 år sedan och när han får reda på att sonen och dottern – för han vet ju- har mördats så kliver han ut framför en lastbil. Så där for han ut ur handlingen.
Och så ser de på TV vem den skadade är. In med honom i de f d hundburarna. Och så på morgonen är hans hals avskuren. Vem? Vem mördade mördaren? Det finns ett flertal misstänkta. En blodig kniv hittas in en eldstad i ett rum med ett par i. De misstänker varandra. Men det var ingen av dem. Det var han med Alzheimer som var mördaren för han visste nu att han inte var far till sin dotter eftersom hon inte hade Alzheimeranlag.
Drömmar är ofta dimmor. Ofta. Inte i natt.
-”Du får ett rum med utsikt mot hamnen och den gamla Lutherianska kyrkan.”
De två presidenterna – den folkvalde och den självutnämnde (här kan man resonera i evigheter om vem som är vem beroende på vem man pratar med) har träffats och ätit middag offentligt och hållit gemensamt tal och slagit fast att det råder frid i landet Kenya.
Det är dags att ta itu med ekonomin. Statsskulden är 56% av BNP. Skatteintäkterna har minskat från 18 till 17% av BNP. Statsbudgeten har ett stort underskott _ de löpande utgifterna utgör den absoluta majoriteten av budgeten och ger litet utrymme för investeringar. Kreditvärderingen för Kenya har försämrats. Nu satsar dock regeringen på 4 områden ; bostäder, matsäkerhet, sysselsättning och hälsa. Men med vilka pengar? Lånade? Man tänker sig dra in mer skatter från utländska bolag och från penningtransaktioner. Men räcker det?
Det finns stunder då jag tänker att politiker tror att väljare är korkade.
Högt över staden svävar slottet. Det ska stanna där. Gå inte dit. Där riskerar man skärskador av selfiepinnar. Men den är vacker. På håll. Slottet. Och katedralen.
Lik begravdes i 12 lager. Ytan räckte inte till så det var till att begrava i lager. Lika trångt är det i gångarna. Av levande människor med selfiepinnar. En del gravar är viktigare än andra förty de har namnskyltar bredvid stenen. Män. Bara män som ses som viktiga.
Men det är en bra stad. Nära till allting. Putsade fasader. Bra öl. Gå-vänlig. Turister nästan överallt. Och så de gamla tanterna. De som inte viker undan för turisterna utan höjer käppen och föser undan skarorna. Och så männen med stora täckjackor. De som följer efter turisterna. Observerar i vilken ficka iPhonen placeras och närmar sig. Sakta.
Där råder frid.