Jag passerar fönstret flera gånger i veckan. Det väcker så mycket frågor. Varför?

Min fantasi skenar.

1. Kan det vara “det drar“-syndromet?

En människa som avskyr dragiga fönster och därför barrikaderar in sig? Fyll fönstret med kuddar och täcken och sitt tryggt i en dragfri bostad.

2. En kudd- och täcksamlare? Jag samlar på kristendomsprylar. En jag känner samlar på kräkpåsar från flygbolag. Men jag tvekar om den fantasin för då skulle ju kuddarna och täckena inte fösas ihop sådär.

3. En som behöver bo i ett madrasserat rum? Som lockas av att kasta sig ut genom fönstret och vill förhindra det äventyret.

4. En som är rädd för corona-viruset och har gjort en bostads-mask som komplettering till ansikstmasker? När jag tänker efter om när kuddarna dök upp – så är det nog förra våren. Så….

Eller så är det bara ett förråd för nåt av hotellen (de som hyr ut rum/halvtimme). Förmodligen så.

******

I övrigt. Snön försvann i måndags. Assistenten letade förtvivlat efter den. Men måndagens ösregn är skurken. Vi tog en morgonkaffe ute vid kanalen i morse. Vi tittade ut över en tom värld.

Belgien väntar. Vi väntar. Nästa vecka på fredag kommer besked om vilka restriktioner ska gälla framöver. Nästa vecka på tisdag får jag klippa mitt 3-månader långa hår. En bit på väg mot normalitet.