Äntligen våras det. Inte vad gäller vädret. Under februari var det vår. +20C flera dagar. Svettades till och med. I februari. Folk satt med bara överkroppar och solade. Mars har varit kallt.

Nej. Vårningen har göra med belgisk byråkrati. Andra dagen i Bryssel hade jag bokat tid i stadshuset för den obligatoriska registreringen – det magiska registernumret som gör att jag slipper betala 35% av värdet på mina tillhörigheter som skulle komma med container från Kenya. Det magiska numret som gör att jag kan registrera min assistent via veterinären – något som måste göras inom 8 dagar efter assistentens entré i landet men som inte går att göra utan det magiska numret.

Så där satt jag i ett överfyllt väntrum. Väntandes. Med kopior av alla möjliga handlingar. Och tiden var bokad. Och exakt på minuten kallades jag till en lucka där en dam satt och såg viktig ut. Efter en minut hade hon konstaterat att jag hade kryssat i fel ruta så hon kunde inte hantera min ansökan.

-“Vad ska jag göra?

-”Beställ en ny tid!”

Och det gjorde jag. Och fick en ny tid om 6 veckor.

Damen i luckan fick en extra lång lunchrast. Vilket jag misstänkte var vad hon eftersträvade. För om man gör hela proceduren på en gång – skriver på alla papper, tar kopior på allt, scannar in dom i systemet och undertecknar en sådär 6-7 papper – så tar det 40 minuter.

Därför sade computern no…. tror jag nu efter gårdagens upplevelse av samma kontor men en annan lucka. Registrerade mig – och det tog en minut att bli kallad till luckan. 19 minuter före …. alltså före!! …. bokad tid. Och 2 passfoton. Passet och anställningskontraktet. Alla andra multitusen handlingar behövde jag inte ens plocka fram.

-”När ska jag komma tillbaka?”

-”Nej, sitt kvar och vänta. Jag fixar allt på en gång.”

Och det gjorde hon. Inte en endaste … ”det saknas ett papper”

Lärdom. Eftermiddag. Boka tid på en eftermiddag. Då är alla som köar för en kölapp och sen köar för att bli servade borta. Det ges bara ut 200 kölappar på en dag. På eftermiddagen när köarna är borta – var vi bara 7-8 personer i det stora väntrummet. Varav 2 barn som klättrade skrikande på allt. Det finns inga leksaker för barn i belgiska väntrum. Det finns skrikande barn i belgiska väntrum. Samband?

Men det var också en annan byråkrat. En ”det här löser vi byråkrat”

Som kunde le.

Och varna.

-”Nu ska polisen komma hem till dig inom kort och kolla att du verkligen bor på den adressen. Ge dem inget! ”

Så nu är jag registrerad. I Belgien. Med samma registernummer som för 13 år sedan. Så kanske var jag registrerad hela tiden? Vem vet.