Kristdemokraterna gör ett framgångsval. Sägs det. Till procenttalen i opinionsundersökningarna stämmer det. Men framgång till vilket pris? Den uppgång de haft motsvarar tappet som Sverigedemokraterna har gjort. Rumsrenare fortfarande att vara främlingsfientlig och Kristdemokrat än främlingsfientlig och Sverigedemokrat.

Bäva månde de trogna Kristdemokraterna – de där ca 3% av väljarkåren som ser ett kristet budskap någonstans i partiets rötter – men som nu tvingas svälja försökskaninen KDUs trevare gentemot ”utmeddombara”-typerna.

Att en hög Kristdemokrat några dagar före valet kliver över till Sverigedemokraterna visar att steget inte var så långt. Det var inget jätteskutt han behövde göra – utan bara en liten glidning.

Förövrigt måste ju Sverigedemokraterna vara det parti där man snabbast och enklast kan göra politisk karriär och försörja sig på politiken – med alla avhopp efter fuskande och ”anonym” rasism och med allt utkastande av dem som öppet deklarerar ut det som partimedlemmarna deklarerar inåt.

Utåt åker lammullströjan på. From som ett lamm. Inåt blir det t-shirt och keps. Utåt blir det ”integrationen har misslyckats”. Inåt blir det ”ut med dom bara”.

Och ju fler procent som säger sig vilja rösta på ett rasistiskt parti – fast de säger sig rösta för att de är trötta på hur saker och ting ser ut – ju flera av de procenten vill de andra åt. Så istället för att resonera om hur attackera sprickorna i samhället – arbetslöshet – diskriminering – hopplöshet – så flämtar men efter procenten. De Sverigedemokratiska procenten. Inte med ”vad i helvete håller ni på med” utan med karbonpapper.

Jakten på den försvunna procenten.

TV4 gör det hela enklare. Gladiatorspel. Gladiatorspel!! Partiledardebatt som inleds med presentation a la gladiatorspel!! Nästa val blir det väl partiledaraudition där de får sjunga och dansa. Lets Dance där Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson får dansa en rumba medan de sliter i vem som ska föra. Gustav Fridolin och Annie Lööf får sprätta loss i en cancan medan kolbitarna ramlar ur deras fickor.  (TV4 – minns var ni såg detta uppslag till debatt!)

Eller så ska man rota i partiledarnas kylskåp och laga till en middag medan man gråter – inte över arbetslöshet – utan över lökhackning.

Vad som helst för att ta bort fokus från politiken. En oneliner i en debatt är viktigare än frågan om höjd pensionsålder.

Det är underhållning?

Så fan heller. Det är inte underhållning. Det är fråga om vår framtid.

Men tittarsiffrorna då? Strunt i dom. Vill folk se underhållning får de byta kanal.

När kommer den resonerande debatten? Debatten där man inte studsar i sina talarstolar av iver att få kasta ur sig sin repeterade mening?

Martin Wicklin! Martin Wicklin!!  Låt honom sköta partiledardebatten! Han skulle börja med ”vi börjar med att vara tysta i 15 sekunder”. Det vore nåt! Den debatten skulle jag titta på istället för att twittra på.