-“Jag ska sänka hyrorna!”

-“Du menar att du ska se till att bostadsbidragen höjs?”

-“Nej! Hyrorna ska sänkas!”

Det är valkampanj. Staden är fylld av valaffischer. Men det saknas något.  Det är en photoshoppad kandidat – oftast en man. Stilig kostym. Två fingrar som håller upp hakan. en funderande pose. Här är en kandidat som kan tänka. Men det saknas något.

Löften.

Vallöften.

Jag kör förbi valaffisch efter valaffisch. Det närmaste ett löfte jag kommer är;

Experienced leader (som om valet skulle utspelas på LinkedIn)

och

A man you can trust 

Men inga löften. Jag frågar kollegorna varför staden är fylld av photoshoppade porträtt som bara stirrar på dig och försöker se tillförlitliga ut. Var är alla löften?

Johodu, blir svaret. På valmöten. Där är det löftestävling. Matpriserna ska ner. Hyrorna ska ner. Även de hyror som politiker inte kan styra över. Allt ska bli billigare. Där är det löftesinflation.

Under tiden växer majsen.

Men det lutar mot att årets val i Kenya blir bra mycket lugnare än valet 2007. Då var jag instängd i 2 dagar  och försökte vara poet;