-“De där mammorna blir glada när deras barn dör ..”

Tystnad.

Jag satte mig på min gångplats på Austrian Airlines flyg till Wien, Från Tel Aviv.

Nu är det dags att flyga med Austrian Airlines igen. 20 år senare.

Men nu från Larnaca.

Jag räknar med att inte behöva gå igenom en 4 timmars säkerhetskontroll. Jag räknar med att inte bli guidad av två säkerhetsvakter till min sittplats på planet.

Mitt ”brott”?

Jag hade besökt Gaza under en förmiddag.

Damen på sätet bredvid var nyfiken.

-”Have you visited the holy places?”

Det beror på vem platserna är heliga för. Så jag räknade upp; Hebron, Ramallah, Jenin och Gaza.

Och då kom det;

–”De där mammorna är glada när deras barn dör – för då tror de att det bli hjältar”

Min protest föll inte i god jord. Det blev tyst resten av resan. Det enda pratandet kom från flygvärdinnorna med sina märkliga röda strumpbyxor när de erbjöd mat och dryck.

I övrigt rådde iskall tystnad.

Det blir nog bättre idag. Mindre iskyla. Eller – det ser ut att vara 7 C i Wien där jag ska sova över natten innan färd mot hemmet. Men lika kallt och 100% regn i Bryssel där jag landar på onsdag morgon.

3 veckor på Cypern. För första gången.

Jag fick en 3 timmars lucka i Paphos igår innan resan till Larnaca. Där var det inte tyst. Det var oranga grupper, röda grupper och gröna grupper som skrek runt lyssnandes till en ännu mer högljudd guide som pekade på romerska mosaiker.

Två timmars het vandring under solen runt det enorma området där ruinerna ligger. Undvikandes de oranga, gröna och röda grupperna.

Mat och dryck och sen en fortkörande britt de 113 kilometrarna till Larnaca.

Och en märklig urinoar.

Det är väl risk att man kissar utanför om det blir nåt verkligt spännande på TVn.

Paphos är raka motsatsen till det lugn som råder i Pólis. Det enda som väsnades i Pólis var havet som tog sig ton sedan fredagen. Bullrade och väsnades och förstör det stentorn där jag varje morgon lade upp en extra sten.

Sista morgonen var stentornet borta.

De stillsamma vandringarna efter stranden fick ett slut. Men jag hann se en märklig hydda med oklar funktion.

Och lära en hotellreceptionist att blanda till en Dry Martini.

Och hitta en pratglad servitör i en restaurang med bästa maten, På behagligt gångavstånd från hundarna,

Hundarna. Kramgoa Smith. Bestämda Lola. Ständigt följande mig vart jag än gick. Förmodligen för att jag kanske skulle kunna tappa mat.

Nu Larnaca. Bara knappa dygnet här.

Raqdisson levererar igen med en rejäl uppgradering. Med djupt badkar och iskall terrass.

Efter två veckors duschande i en lågstrilande dusch i Pólis så lade jag mig i blöt.

Välbehövligt.

Mat och sprit och sömn i 10 timmar.

Välbehövligt.

Det ska bli spännande att checka ut från hotellet om en timme.

Vid incheckning igår påstod receptionen att jag hade betalt rummet.

Det har jag inte gjort. Jag protesterade men även receptionist 2 hävdade att rummet var betalt. Jag tror dem inte.

Mersmak. Cypern gav mersmak. Förutom de oranga, röda och gröna skrikgrupperna.

Nu hemåt. 3 dar vid kusten med labradoodle väntar.

Sam. En dam. Som heter Sam. Havet några hundra meter bort från Sam’s hem. Närheten till havet återkommer.

Hem i några dagar och sedan 4 dagar i östra Bryssel med Georgia och Nico. Långt från havet.

Sedan tillbaka till Sam vid kusten för 5 dagar. Nära till havet.

Hemma en vecka och sedan till Hoeilaart – 33 minuter med direkttåg sydost – med Kaya, Booty och Pandora. Långt från havet men nära till Lake Genval.

Sedan kommer gamla hederligas Efty tillbaka för 5 dagar – men nu med sin nye ”bror” – Poki.

Sen blir det jul och nyår i Kraineem – en timme bort med lokaltrafik. 2 hundar en katt.

Mitt liv som hund – vakt. Ibland nära havet.

Nära men långt borta.

Maastricht. Ligger nära Tyskland och Belgien. Bara några kaninskutt bort. Men ändå har jag undvikit Maastricht. Staden ligger liksom i en återvändsgränd.

Och det är nära till Tongeren och Hasselt och Liège – städer i Belgien som, jag utforskat.

Men Maastricht ger mersmak. Floden Meuse som brer ut sig genom staden. Barer i de flesta gatuhörn.

Och hit har folk vallfärdat – dock inte jag – sedan 400-talet för här är St Servitius begravd. Armeniern som fixade lite helbrägdagrejer och dessutom sade sig vara släkt till Jesus, Johannes döparen och 7 av de 12 apostlarna. Det är lite ”6 degrees of Kevin Bacon” över Servitius. Släkt med de flesta.

Han är begravd i kryptan under St Servitius Basilikan. Men inte huvudet. Nån måtta får det vara. Den är inklämd i bysten till vänster.

Varför huvudet separerades från kroppen är märkligt. Kanske var kistan för kort?

Det är lugnt och sansat i basilikan. Tills den latinska gruppen kommer. Då lyfter duvorna från innangården.

Men basilikan står stadigt.

En annan kyrka.

Är inte längre en kyrka.

Utan en rejäl bokhandel.

(Någon gång fick jag lära mig att det heter ; en bokhandel – flera boklådor – men jag vet inte om det är sant eller ett hittepå)

Nåväl – denna bokhandel – den Dominikanska – är ståtlig men med stillastående varm luft.

Men onekligen en vacker bokhandel.

På vintern.

Hundarna.

Hundarna i Maastricht,

Jack och Russel. Jack är mer Jack Russel än vad Russel är.

Det är bara att hoppas att familjen fortsätter resa samtidigt så jag kan återvända till Maastricht.

Eller till Amstelveen där jag var i förra veckan.

Där sov jag bra. Men en livvakt som missförstod uppdraget. Jag var hundvakt men Millie trodde hon var människovakt.

Det löste sig till bägges belåtenhet. Jag gick inte vilse.

Men det blev en nederländsk mersmak. Finns flera hörn i detta land att utforska.

Finns hotell att återvända till mellan hundarna. Hotell som fläskar på.

Bastu på rummet. Det blir svårt att hitta nåt som gör mig mer nöjd.

Och så kommer tanken – jag har varit i Maastricht – utan att sätta min fot här.

2012 på väg från Lima till Madrid och det hade fallit snö så det gick inte att landa i Amsterdam. Så det landades i Maastricht – där vi satt en timme och väntade och väntade och sedan flyg 20 minuter till Amsterdam där efter landning konstaterades att alla flyg var inställda resten av dagen.

Sov i en fåtölj. På morgonen kom beskedet – ”Vi kan inte boka om er utan ta er till gaten för ert resmål och hoppas på det bästa..”

Jag kom till Madrid. Med första morgonflyget. Vassa armbågar.

Min väska kom senare på dagen. Men hotellet tröstade mig med att de hade Jamon Bellota i loungen.

Jag har alltid slutat vara gnällig och sur när jag erbjuds Jamon Bellota.

Så jag var en timme i Maastricht utan att ha varit där. Nu är jag här i tre dagar and I’ll be back!

2026 – ett kaninskutt bort

1 januari ska jag vakna upp i ett neutralt land. 3 veckor med 12-årige Humphrey är nästan över.

Basel. Senast jag var där sov jag på en stoppad halmmadrass som stacks. Ett vandrarhem i ett 1300-tals slott. Det måste ha varit 1981. Tågluff med sikte på Zurich och brevvännen Judith.

Vi träffades en gång senare – 1993 i Mexico. Vi kände inte alls igen varandra i hotellbaren. Jag tyckte hon såg ut som en norsk sjuksköterska. Hon tyckte jag såg ut som en IT-typ.

Nu ska jag väckas i gryningen av Humphrey som vill ut i trädgården. Men värdfamiljen säger att det är ”bara att sova igen efter det”.

Bryssel. Dagen efter Basel kommer den första schäfern jag ska ta hand om sedan favoriten dog. I sällskap med liten hund.

En vecka med dem – och sedan vila. Och så dags för barnen som kommer 5 dagar varje gång deras matte fyller år.

Amsterdam. Februari – 1 vecka. Mor och dotter Labrador.

Ballerup. Påsk och retur i juli. Hund. 2 katter. 3 höns (3 ägg om dagen). Tillbaka till Danmark där jag inte varit sedan 2014 – ett besök med aktivitet som jag bara gjort en gång och aldrig glömmer.

Manchester. Maj. Daisy. 3 veckor med liten hund. I Manchester har jag inte varit sedan 2018 – helgkurs om kooperation. Ett restaurangbesök där alla utom jag svärmade runt ett bord där nån sorts fotbollstränare satt med familj. Men kalvkotletten var god.

Efter Daisy ska jag drälla runt – 3 dagar i Liverpool – 3 dagar i Bath – 3 dagar i Banksys fotspår i Bristol. Hundfritt.

Pencoed. April – juni. 2 hundar i Wales. Där var jag ju bara för 3 månader sedan.

Och så blir det lugnt och oplanerat förutom 10 dagar i Ballerup för familjefadern ska cykla till Paris. Juli.

Pòlis – Cypern. Oktober – november. 2 hundar. 3 veckor. Sandstrand. Kallt hav. Eller Medelkallt Medelhav.

Det är 2026.

Resor – hotell är bokade. Och ombokade – för de 17 nätter jag hade bokat (turistar före eller efter hundarna och katterna och kycklingarna) bokade jag om på Black Friday och se där…. 4807 SEK billigare totalt med den rabatten. Dags för mig att börja tro att Black Friday faktiskt ger rabatt. Det är en rejäl middag med premiumviner på Nathan.

2025 ska inte överträffas. Detta år har jag knappt varit hemma mellan alla vändor till Saffron Walden, Lille, Culemborg, Porcia, Lanjaron, Hindås, Nacka, Newcastle Emlyn, West Byfleet, Redhill, Åkersberga, Skarnes, West Byfleet.