På återseende Danmark!

Dags att åka hem efter 13 danska dagar. Svettiga dagar. VärmeböljeDanmark.

Där vid den nergående solen var jag i 10 dagar. Skovlunde. Återbesök. Glädjen var stor vid återföreningen med Wilma the Dog och Hönsen och katten Maddie. Den andre katten __ Manse var sisådär nöjd. Men missnöjet handlade mer om Wilmas påflugenhet. Wilma som vill leka. Manse som inte vill leka.

På dagarna när Wilmas lekhumör var på topp så sökte sig katterna bort till en granne en bra bit bort. .Däremot gick det bra att komma hem på natten när de visste att lek-Wilma sover.

Hönsen kvittrade av förtjusning när det vankades grönsaker. En av dem lyckades ta sig ur inhägnaden men blev chockad av friheten och rusade genast in igen.

4 ägg om dagen. Jag klarade av att äta 2 i snitt. Så familjen fick en rejäl frittata vid hemkomsten.

Dagarna med Wilma blev intensiva.

Ständig uppmuntran till lek och jakt. 2 duschar om dagen. Inte bara på grund av värmen,

Avslutade Danmark med en natt på ett hotell jag inte testat förut. Otrogen mot Radisson Royal liksom – med att välja Radisson Blu istället.. Halva priset. Halva storleken på rummet. Dubbelt så många i frukostmatsalen.

En man halkade på den rökta laxen som inte borde ligga på golvet men som gjorde det för de ständiga kollisionerna mellan snedgående turister.

Det är överskott av shorts i frukostmatsalen.

På 19e våningen däremot råder frid.

Det är tyst. Det ligger ingen spilld lax på golvet.

Det är ett Room with a View.

Och så uppräcker jag att jag kommer att vara hemma i Bryssel en hel månad (!). Nästa resa blir med tåg till Saffron Walden UK – i slutet av augusti. Tredje besöket där. Men bara en dryg vecka. Sedan är det 6 veckor till nästa resa (!!).

Jag kommer att vara hemma. En ovan känsla. Men som tur är så kommer Kiba – den återkommande augustibesökaren – den 23e juli och stannar nästan 3 veckor.

Ska börja träna på att bo i mitt eget hem.

Inne i en tidsmaskin…..

När senast fick jag lösenordet till hotel Wifi medelst en liten lapp med kod? Det måste vara mer än 20 år sedan. Ungefär då jag senast var i Schweiz. Här har tiden stått stilla sedan dess.

Det mest spännande var dock att landa i Frankrike och välja mellan att kliva ut med bagaget via den franska eller schweiziska utgången. Jag valde Schweiz för här ska jag ju vara i nästan 4 veckor. Weihnacht och så ..

Medan jag åt Kalv Zurichstyle så hade Basels nattliv nått gatorna. Det var ett stort skrikande. Även konferensdeltagarna skrek. Fast inne i hotellbaren som var en sorts schweizisk Fawlty towers. Manuel – som inte hette Manuel – hade ingen ordning på vem som beställt vad så han chansade.

Jag fick maten men inte den öl han påstod sig ha serverat.

Men vid det laget inväntade jag trubbel. Incheckningen på hotellet gick förvisso bra – men jag öppnade rumsdörren och stängde den för att inte släppa ut kloaklukten. Vedervärdets storebror verkade bo i avloppet. Det gick bra att få ett nytt rum som var en skrubb.

Ett rum att gå sidledes i.

Bättre då hemma hos värdfamiljen.

Här kan jag kullerbytta mig fram utan att stöta ihop med möblemanget. Utan blåmärken.

Tillbaka till Basel. Många Märsta-nackar. Det är en tidsmaskin.

Men Basel ger gratis lokaltrafik om man bor på hotell. Alltid något uppfinningsrikt mitt i tidsmaskineriet.

Här blir jag med Humphrey 13 år. Döv. Vi kör teckenspråk. Artritis. Vi går långsamt. Utom i nerförsbacke. Då studsar Humphrey. Men det handlar om 30 minuter för 300 meter. Inga hastighetsrekord men stilla mak.

Det finns en kemtvätt, en Coop affär och en stor mängd stavgångande pensionärer. Humphrey och jag passar in i deras sakta mak.

Ett långsamt strosande i en tidsmaskin.

Som tur är så finns ingen Radisson Blu i Fagersta

216C1375-B70A-42E7-B675-2F772D0184E2Drömmar är ofta dimmor. Ofta. Inte i natt.

Jag hade bott 4 nätter på Radisson Blu i Fagersta. Taxin väntar. Jag ska till Arlanda. Väninnan ska vara där. Vi ska ut på en 4 veckors resa runt i Europa. Jag checkar ut. In i taxin. Efter 500 meter säger chauffören – ”Du ska till Arlanda utan bagage?”.

Jävlar. Resväskan är kvar på hotellrummet. Åk tillbaka. Vänta. Som tur är så har jag 2 presentkort a 500 SEK till Taxi Kurir som chauffören säger att han accepterar. Han parkerar en bit från hotellet. Väntar. Jag in till receptionen och det är där helvetet börjar. Pratar med än den ene än den andre. Ingen har en lösning på problemet. De bläddrar i pärmar. Hittar ingen lösning på hur jag ska få ut min väska från rummet. Jag är ju utcheckad. Jag blir arg. Frågar efter ägaren. Men han vill inte bli störd. Han är inte där säger personalen. Vid det här laget är ungefär 10 i personalen inblandade. Ägaren är ”en rockmusiker som är mer av en kuratorstyp” säger en av de många receptionisterna.

Jag går för att avboka taxin. Detta tar ju tid. Han har parkerat taxin djupt i ett dike. Det är svårt att få upp dörrarna. Men där sitter han och äter blåbärspaj. Han får presentkorten. Sedan hittar jag inte hotellet. Däremot ringer väninnan. Hon är inte på Arlanda. Hon tycker vi kan åka nån annan dag för nu har hon köpt blommor och ska ha grillfest och har ordnat med ett sällskap till ”den blyge läkaren från Vällingby”. Hon tycks mena mig.

Jag tappar telefonen. Den landar på fel sida precis som en smörgås och glaset splittras.

Adjö till omvärlden.