Kan man lita på Jimmie?

Självklart inte.

Jag försöker förstå de senaste dagarnas hela havet stormar i Tidögänget. Såhär tänker jag att det hela gått till ;

-” Vi måste visa styrka. Vi får inte ge oppositionen ett överläge. De får inte använda folkmordet….”

(Avbryten)

-”Folkmord? Det är för starkt. Vi säger ’svält’’”

-”Ok. Vi måste visa styrka. Vi får inte ge oppositionen ett överläge. De får inte använda svälten mot oss. Det räcker inte längre med att vi säger att vi för dialog med Israel. Vad sägs om sanktioner i form av stoppat handelsavtal?

-”Är du helt semesterförstörd? Så långt kan vi inte gå!”

-”Men det fina i kråksången är ju att det aldrig går igenom i EU. Det bromsar ju Tyskland, Ungern och Tjeckien och andra.”

-”Aha – du knipslugne! Så vi låtsas vara seriösa och ta i med hårdhandskarna?”

-”Exakt. Men nu gäller det att sprida ordet om vår bluff. En Uffe-bluff *fnissar* Vi måste se till att de närmaste fattar vad vi menar med detta. Ring Jimmie, Ebba – du håller koll på Livets Ordarna så de inte exploderar.”

Sålunda gick budskapet ut i världen.

Jimmie briefades.

Men kan man lita på Jimmie?

Självklart inte.

-”Haveri!”

Skådespelet kan börja. Jimmie ser sin chans att profilera sig. Tidö stjälper. Inget hjälper. Det finns inte en chans att regeringen vänder så tvärt utan att informera Jimmie i förväg – trots Tidöavtalet om att utrikespolitik inte ska finnas med i avtalet.

Panik hos Kristdemokraterna. Helt plötsligt är Sverigedemokraterna mer Israelvänliga än de som väntar på Messias återkomst.

-”Vi måste bli mer Israelvänliga än Sverigedemokraterna. Jävla Jimmie som inte spelade med i spelet!”

-”Flytta Sveriges ambassad till Jerusalem!”

-”Men det är ju emot tvåstats-lösningen?

-”Snälla Jakob. Detta är ett spel. Det går inte igenom men vi tar över ledarbollen.”

Allt för procenten.

I fjärran skymtar valet 2026.

Allt för procenten.

Inget för folkrätten,

Vi leker vid Lek

Vi ska till vattnet. Det i sig är inte svårt för det är ju vatten överallt. Men vi ska till det stora vattnet. Floden Lek. Det tarvar en vandring genom stadskärnan och lokalbefolkningens stora fönster mot gatan. De propraste ställer ut sina keramikägodelar i fönstret mot gatan. Andra placerar sin katt där.

Centrumet är halvstängt. Det som lockar de lokala är kaffe och bakelser fast det är lunchdags.

Vi hamnar på tapperiet vid tornet. Vi är de enda på den uppvärmda terrassen. Det kan ju bero på att här dricker man – man äter inte. Lunchmenyn är tilltuggad.

Småplock. Men ölen är belgisk.

Jag tror detta är ett smörgås-till-lunch-land. Västeuropas svar på Norges smörgåsar. I Norge åker man skidor och har en apelsin och en smörgås i ryggsäcken. I Nederländerna åker man skridskor och har några köttrestfrityrer – som heter Bitterballen – i ryggsäcken.

Mina fördomar har talat.

På väg tillbaka i de stora fönstrenas land rusar en av oss in i en djurbutik. Vill ha leksak. Får leksak.

En prasslande pipande leksak.

På vägen tillbaka håller vi oss undan Lennart.

Han ser arg ut och har smutsig hals och huvud.

Det är tre dagar kvar i Culemborg.

************************

I går började jag titta på de inlägg den alltid så kloka och förnuftiga Cecilia Uddén lägger ut på Facebook. Så länge det är landskap så är det lugnt – men så fort det är ett foto på palestinier så brakar de illvilliga in. Inlästa på den israeliska regeringens och arméns mantra.

Priset tar den dam i Stockholm som ojar sig över palestiniers illvilja men tror själv att lösningen för Sverige är inbördeskrig eftersom Musikerförbundet bestämt sig för att lämna X (f d Twitter).

De andra är de vanliga islamofoberna och pingstvännerna och sverigedemokraterna.

Som vanligt.

**************************

Veckans överraskning har annars varit den lokala vinhandlaren i shoppingcentret – som heter Chopin (alla gator har kompositörsnamn – jag huserar på Bartok-gatan) men som borde ha döpts till Choping.

Jo – den lokale vinhandlaren hade ölet som jag bara gett upp att handla i Belgien . Det är munkar i Flandern som producerar efter vad de vill producera – inte efter vad andra vill att de ska producera.

-”Vi är inte munkar för att producera öl – utan producerar öl för att kunna vara munkar..

Så vill man köpa Westvleteren så måsta man boka sina max 2 backar öl på nätet och få en tid när man ska kunna köpa ölen. Att dyka upp på måfå vid klostret är ett absolut nej.

Men den lokale vinhandlaren hade 3 flaskor med grön kapsyl – Westvleteren blonde. Han hade.

Nu har jag dom.

-”De där mammorna blir glada när deras barn dör!”

Det sade hon som satt i sätet bredvid mig på Austrian Airlines. Planet som snart skulle lyfta från Ben Gurion flygplatsen i Tel Aviv. Hon var lite nyfiken -eller väldigt nyfiken – över varför jag eskorterades till min sittplats av två säkerhetspersonal.

Jag hade tillbringat 4 timmar i en säkerhetskontroll. Alla mina papper kopierades. Jag fick klä av mig i en hytt, Petades under armarna och i skrevet.

Mitt brott? Jag hade besökt Gaza i 4 timmar. Av de 4 timmarna bestod en timme av att vara ensam med min kollega i en väntsal. Inga framför oss. Inga bakom oss. Men vänta. Vi bestämmer när vi vill kolla ditt pass. Tålamod. Vi hade bokat av en hel dag så väntan var inget bekymmer.

Tillbaka till Ramallah. Det var på den tiden när check-points var mangelkvarnar. Förnedring. Hån. Från ockupationsmaktens soldater. (Det var mycket bättre 2017 när jag kom tillbaka 13 år senare- då var vägspärrarna borta).

Hade jag gjort nåt annat brott? Att ha en 5 dagars kurs med folk från ministerierna om barns rättigheter? Förtjänar det en 4 timmars säkerhetskontroll och en eskort till sittplatsen av säkerhetsvakter? Inte i de flesta länder.

Tillbaka till damen i sätet bredvid. Hon försökte – ”Have you been to the holy places ?

Jag berättade och då blev det stopp. Jag berättade om bosättarna i Hebron som kastade sopor på de palestinska barnen som gick till skolan. Jag berättade om familjerna i Jenin som satt fast i sin stad. Jag berättade om min kollega som inte fick åka med mig i min hyrbil eftersom jag körde på en bosättarväg och han var palestinier. En palestinier i Palestina. I hans land.

Och det var då. Då hon sade att palestinska mammor blir glada när deras barn dör. Att palestinska mammor blir glada när deras barn dör, för då blir de martyrer.

Jag tittade på henne. Hon var sammanbiten. Inget läge att argumentera. Jag bara – ”you are totally wrong”. Sedan var vi sammanbitet tysta ända tills planet landade i Wien.

Och nu. 20 år senare. Fler illegala bosättningar. Fler igencementerade vattenhål. Fler vägar som palestinier inte får använda, I sitt eget land.

Och där satt vi. På hotelltaket. En palestinier och jag. En kristen palestinier. Och vi såg havet. Medelhavet. Han hade aldrig varit där. Han fick inte, Förbjuden. Av Israel.

-”Vad skulle behöva hända för att ni kommer en millimeter närmare freden?

-”Det går inte”

Och där fastnar vi.

Jag minns den palestinske psykiatrikern som var med om att arbeta fram Geneve-förslaget. Ett linjalarbete om hur en fredsöverenskommelse skulle kunna se ut. Han sade;

”När en palestinier pratar hör israelen bara ordet ”Holocaust” När israelen pratar hör palestiniern bara ordet ”ockupation”.

Så är det fortfarande. Eller inte. Nu i oktober 2023 är där bara ”fördöm alla palestinier eller så är ni Hamas -kramare”

Världen går bakåt.

Jämförelser som knappast hedrar Israel?

Ship To Gaza. Varför just dit? Varför protestera mot Israel bara och inte mot andra stater som bryter mot internationell lag och mot mänskliga rättigheter? Så ställs frågan från de som opponerar sig mot fartygens mål. Att jämför Israel med Nordkorea, Syrien, Kuba, Libyen är väl knappast hedrande för Israel – men det är precis vad Ship To Gaza- motståndarna ägnar sig åt. Kopierandes varandras insändare…

Hoppsan, det blev visst lite fel..

Talesmannen för den israeliska regeringen tänkte nog inte till riktigt när han formulerade sin förhoppning till Turkiet om att stoppa Ship To Gaza.
“-Vi hoppas att en ansvarsfull regering inte agerar emot internationell lag…”
Ja just det. Vem angrep fartygen förra året på internationellt vatten?
…..”farligt område”. Nej, just det ja. Vilka var det som anföll fartygen förra området med 9 döda som resultat.

Ren stöld

Israel betalar inte ut den skatt som de samlat in å palestinska myndighetens vägnar. Inte förrän de senare kan bevisa att inga pengar går vidare till Hamas.
Stöld helt enkelt.
Om palestinska myndigheten överlåtit åt Israel att samla in skatt och avgifter så är det inte upp till entreprenören att bestämma hur pengarna ska användas.
Det verkar inte som om Israel är särskilt nöjda med att Fatah och
Hamas närmat sig en överenskommelse. Två stater – javisst, men bara om den andra staren gör som den första staten vill….

Med andan i halsen rusar Netanyahu…

….. sa fort sa han missar inbromsningen.
Richard Goldstone har i en artikel i Washington post skrivit att han misstog sig pa att Israel hade som policy att attackera civila under Gazakriget. Han sager inget om att israeliska soldater inte utforde brott mot civila.

they also indicate that civilians were not intentionally targeted as a matter of policy.
Detta far Netanyahu att saga:

“– Goldstone har just bekräftat vad vi alla visste… Våra soldater uppförde sig enligt högsta internationella standard.”
Samma Netanyahu vars statsapparat har atalat flera soldater for de brott som begicks i Gaza. Hur gar den ekvationen i hop? Det ar ju inte soldaterna som uppforde sig enligt hogsta internationella standard, det ar det israeliska rattsvasendet som atalade de soldater som utforde brott.
Samme Netanyahu vars statsapparat vagrade samarbeta med den kommission som Goldstone ledde – kraver nu att rapporten som de inte ville medverka till nu dras tillbaka. Hur gar den ekvationen ihop?
Man kan latt jamfora Netanyahus triumferande med vad Goldstone faktiskt skriver – nojd over att Israel undersoker 400 misstankta brott av sin arme, men missnojd over den langsamma hastigheten och bristen pa insyn i dessa utredningar/rattegangar:

For example, the most serious attack the Goldstone Report focused on was the killing of some 29 members of the al-Simouni family in their home. The shelling of the home was apparently the consequence of an Israeli commander’s erroneous interpretation of a drone image, and an Israeli officer is under investigation for having ordered the attack. While the length of this investigation is frustrating, it appears that an appropriate process is underway, and I am confident that if the officer is found to have been negligent, Israel will respond accordingly. The purpose of these investigations, as I have always said, is to ensure accountability for improper actions, not to second-guess, with the benefit of hindsight, commanders making difficult battlefield decisions.

While I welcome Israel’s investigations into allegations, I share the concerns reflected in the McGowan Davis report that few of Israel’s inquiries have been concluded and believe that the proceedings should have been held in a public forum. Although the Israeli evidence that has emerged since publication of our report doesn’t negate the tragic loss of civilian life, I regret that our fact-finding mission did not have such evidence explaining the circumstances in which we said civilians in Gaza were targeted, because it probably would have influenced our findings about intentionality and war crimes.

ps. Det tryck som varit pa Goldstone efter rapportens publicering har varit hart. Ett exempel som visar detta – forutom alla hatartiklar och bloggar som tagit hedern av honom – ar att han inte valkomnades till sitt barnbarns Bar Mitzvah.

SvDs ledarsida andfåddar också på, anklagandes palestinagrupperna för att med skattemedel föra en israelkritisk agenda. Få se nu hur mycket är det nu som SvD får i skattemedel varje år? För det var väl det som Claes Arvidsson bekymrar sig över – propaganda för skattemedel?

Erkanna Palestina ar nodvandigt for att fa fart…

.. pa en tynande fredsprocess. Det ar bra att Mona Sahlin trycker pa detta i sitt tal. I Sydamerika ar det en rad stater som har erkant Palestina som stat. Det kan tyckas som om det inte spelar nagon roll – men det gor det. Att resonera om en stats framtid jamfort med en bit marks framtid gor en skillnad. En rejal skillnad.
Just nu ar det stiltje. Alla ogon mot Libyen, Jemen, Syrien. Det hettar till vid Gaza. Men ogonen riktas inte dit. Israel borde kanna stor oro for utvecklingen i grannstaterna – om USAs militara stod till Egypten mot lofte om positiv installning till Israel upphor for att en ny regim inte vill ha det sa – sa ar det brattom att blasa fart pa freden. Ett forsta steg ; erkann Palestina som stat. Fullt ut. Jambordiga stater – i alla fall pa pappret – som kan borja forhandla. Snabbt.