Det börjar redan när jag sätter min fot på Walesisk mark. Cardiff flygplats.

Het cement. Taxi? – 45 minuters väntan. Buss – 37 minuters väntan. Uber? – 2 minuter.

Jag får en föreläsning om att de ordinarie taxibilarna har knuffats ur marknaden av Uber. Säger Uber-föraren.

Barry. Staden jag sett på TV. Gavin&Stacey. Tyvärr såg jag juluppföljningen – som sändes 15 år efter första avsnittet. Och där dog minnet av att det var en bra komediserie.

Det är inte långt till Trinity Street där ”Gwen bodde”. Huset är nu en sorts vallfärdarmuseum. Jag avstår. Gatorna dallrar och jag håller mig till husväggar i skugga.

Hotellet – Mount Rooms – är billigt. Det förstår jag när jag kliver in på rummet. Badrummet är större än sovrummet. Badrummet är litet. Jag har en utsikt mot en bakgård med MCDonaldskartonger och cigarettfimpar.

Men det är ju bara en natt.

Morgonen efter kommer varningarna.

”Åk bara tåg om det är absolut nödvändigt”

Det är det. Jag ska vidare. Swansea. Tåget är bara 2 minuter försenat.

Tanke för framtiden; kalla mig Allan Ford. Det lär förvirra Walesare.

Swansea är lika hett. Eller mer. Dock finns en fläkt på hotellrummet, Och receptionisten bjuder på en Gin&Tonic eftersom rummet inte var klart.

Svalkande. Berusande.

Swansea museum. I receptionen säger de att jag ska se mumien först. Jag letar upp mumien. Han heter Hor. Men han ligger i en sarkofag så Hor syns inte till. Utom på ett röntgenfoto.

Det är inte ett stort museum.

Men Dylan Thomas har satt sig i form av en staty utanför.

Bokar middag på en restaurang. Som inte finns. Eller den finns men är inte öppen. Fast den skulle vara öppen. Jag avbokar och det var bra för senare ser jag att det är en nattklubb.

Fredag. Lite svalare. Men bara lite. Dräller på ett varmt museum innan tåget till Carmarthen.

Och då ser jag dom. Molnen! Halleluja!

Det lovas svalka. Det ges till och med ett lätt regn. Finemang! Svett adjö.

Firar med en cocktail och salt ostburgare.

Carmarthen,. Romarna var först. Sen var det ständiga slagsmål mellan engelska kungar och walesiska prinsar. Och så föddes trollkarlen Merlin i en grotta utanför staden.

Det var ett tag den största staden i Wales. Men sen kom kolgruvorna och Carmarthen blev en liten stad. Men under andra världskriget blev det lite centralt igen. BBC flyttade sitt högkvarter för Wales från Cardiff till Carmarthen. Färre bomber.

Upptäcker att det finns Överkalix-inflytande här. Betoningen på ortsnamn ligger på första velsen. Det är Caaarmartn och inte Carmaaaarten.

Stadens museum ligger inte i staden utan en bra bit utanför _ så jag tar mig till det andra museet. Paranormalitet! Ett kapell som tidigare användes av baptisterna tills församlingen tynade bort. Dopbassängen under altaret är kvar. Marmor säger de.

Men nu är det ett museum där det hålls seanser och där olika föremål är gröna (snälla) gula (neutrala) och röda (onda!!).

Jag. Testar allt som man ska testa. På uppmaning att ta ett djupt andetag. Det hjälper inte. Inget händer. Inte ens vid de röda figurerna. Men det är en lärorik plats. och man får lyssna på en tyska som utsätts för exorcism. Hon dog sedermera av svält.

Carmarthen ger mervärde. Glad att jag stannade här i nästan 24 timmar.

Men som andra städer i Wales – ett överskott av stängda butiker, igenbommade hus, glassplitter. Nerförsbacke.

Nu en timmes bussfärd till Newcastle Emlyn. Bunkra upp mat för en vecka. Frisbee är inhandlad. Trädgården är stor. River springer fort.