Lövkratta, bränsledunk och hundimport

/ Hans Lind / Leave a comment

–Jag har inget att kratta löv med säger Victor.
Det ordnar jag.
–Det finns ingen diesel i generatorn fortsätter Victor.
Det ordnar jag.
–Det finns ingen bensin i gräsklipparen avslutar Victor.
Det ordnar jag.
–Det går inte att frakta en hund in i Kenya som “checked-in-luggage” säger Kenya Airways.
Jaha. Det får väl KLM ordna – Lima – Amsterdam som checked in luggage och sedan cargo?
–Nej, det går inte. Vi byter inte flygbolag utan hela frakten måste ske med KLM svarar KLM.
Ok. Då kommer Arman 14 timmar senare. Som cargo.
Det är väl rimligt.

Om nu hans rabiesblodprov hinner testas i Santiago, Chile.
Det tog 2 månader för DHL att få blodprovet genom den chilenska tullen!
T v å m å n a d e r !
Aldrig mer DHL.

Att fixa 2 dunkar med bensin och diesel och en lövkratta tog sådär 5 minuter.
Att importera Arman har tagit mer än 2 månader.
Ännu är han inte här.

Jag bråkar med mitt elektriska staket…

/ Hans Lind / Leave a comment

Då och då börjar det tjuta.
Staketet.
Det kan vara en en trädgren.
Eller nån i den vandrande familjen Mungoose som varje kväll vid klockan 20.00 vandrar genom min infart in i trädgården och sedan hittar på fuffens nere vid fiskdammen.
Detta är nattvaktens teori

I vilket fall – så slår jag av larmet. Och på igen.
Och det fortsätter tjuta.
Och nattvakten går en vända genom trädgården.
Och hittar inget.
Inte ens en av mungoosefamiljemedlemmarna.
Låt det tjuta säger nattvakten.
Det tystnar om någon minut…
Det gör det.
Men så råkade jag läsa en artikel om nattliga överfall.
Klockan 0300 på natten så kom 5 beväpnade man in i en trädgård sådär 5 kilometer norr härifrån. Dödade en av nattvakterna. Rånade husinnehavaren – en holländsk UNDP arbetare – och sköt honom i benet.
Rånarna visste att elstaketslarmet inte fungerade.

Nåväl. Här fungerar det.
Och jag tror det är familjen Mungoose som bråkar med larmet.

20140407-214224.jpg

Grönifierad

/ Hans Lind / Leave a comment

5 veckor på plats i ÖstAfrika.
3 veckor på plats i det nya hemmet.
Allt är grönt.
Och ett elstängsel som larmar då och då.
-“It’s the mungoose running into the fence” säger nattvakten.
Fiskarna i dammen längst bort i trädgården är 1/2 centimeter långa.
Jag vet inte vad det är för fiskar.
-“They are mixed fish sägs det.

Under tiden förbjuds minikjolar i Uganda.
Redan ska alla möten med fler än 3 personer rapporteras till myndigheterna.
Och anti-gaylagen har trätt i kraft.
Världsbanken drar tillbaka sitt 90 miljonerdollarslån.
–Hur ska staten garantera att patienter inte diskrimineras? Hur ska sjukhusen kunna tvingas att rapportera LGBT patienter (vilket lagen kräver)?
Allt handlar om att vinna nästa val.
Museveni vill vinna.
Han som i början av sin presidentbana inte tyckte att presidenter ska sitta för länge.
Det var 26 år sedan.

Under tiden annonserar SouthAfricanAirways om att de gärna flyger ut folk som vill uppleva sina njutningar.

Och så var det trafiken.
Vart jag än reser i regionen så tar flyget inte mer än en timme.
Men bilresan till och från flygplatserna (ca 15 – 40 km från huvudstäderna) tar definitivt mer än en timme.
Rekordet hitintills är 2 1/2 i Nairobi.

Nairobi ja…fyllt av rykten. Bombrykten.
Dödsskjutningen av en muslimsk ledare i Mombasa och massarresteringar av folk med somaliskt ursprung – leder till tron hos folk att detta ska leda till fler terrorattacker från Al-Shabab.
Rykten.
Undvik stora varuhus och shoppingmalls. Undvik folksamlingar.
Detta i en stad där trafiken inte flyter.

Under tiden är allt grönt.

20140405-094310.jpg

Medan det snöar i Stockholm…

/ Hans Lind / Leave a comment

.. .så stormar det i Venezuela. Storm som förvirrar. Grundstormen är klar. President Maduro kämpar med alla medel för att behålla makten. Oppositionen är någotsånär samlad.
Men oppositionens stödstyrkor rusar åstad och tror att alla medel är tillåtna. Precis som Maduro.
Foton från religiösa vandringar med tusentals människor sägs vara protestmarscher. Polisbrutalitet från andra länder sägs vara foton från Venezuela.
Ack. Det räcker ju som det är utan att dra till överdrifter som skott från höften.

Peru fortsätter under tiden sin stilla vandring i konspirationsträsket. En chilensk politiker ifrågasätter Internationella domstolens beslut om havsgränser – och vips blir det till “Chile tänker inte lyda Haag!!”
Pust.

I övrigt verkar man mest upptagen med om Pablo Secada – kristdemokratisk kandidat till borgmästarvalet i Lima – slår kvinnor eller inte.
Uppenbart är det någon i hans parti som inte vill att han ska kandidera.
Tips: den äldre generationen som vill ha någon mer prudentlig.

Limbo

/ Hans Lind / Leave a comment

I 5 år.
Ett hav. En ö där borta. En halvö längre bort.
Det är nu borta. Långt borta. 18 timmars resa borta.

Nu i Limbo. Eller Stockholm. 3 veckor.
1 vecka kvar.
Sedan avmarsch.
Mot Nairobi.
Tillbaka efter 5 år.

Jag minns en lång kö genom en säkerhetskontroll.
Jag minns en fullpackad gata med bilar på väg till flygplatsen.

Dags att åka till Nairobi och börja köa igen.

Vaknar upp till en apas vrål

/ Hans Lind / Leave a comment

Det kommer från andra sidan sjön.
5 dagar i vad de kallar djungel.
Myggdjungel.
Kaffeland.
Ändå serveras vattnigt kaffe till frukost.
Ett långbord med schweiziska nybyggare.
Eller de är nog turister.
Men ser ut som nybyggare.
Ett tyskt hotell.
I den nicaraguanska halvdjungeln.
En kollega blir jagad av en stor råtta.
En annan av en skorpion.
Jag – av en ond gås.

Ett land som hatar kvinnor……

/ Hans Lind / 1 Comment

Av världens 50 farligaste städer (räknat på antalet mord/100 000 invånare) finns 45 i LatinAmerika. Ingen av dessa städer finns i Peru.
Men inget att morska upp sig för.
Peru leder i en annan statistik.
Våld mot kvinnor.
Mord på kvinnor.
Det är bara ett år sedan som mord på kvinnor inom – eller efter avslutade förhållanden – började straffas hårdare.
Nu ser man det inte som passion (!) utan som mord.
Rätt så.

Men det finns en annan sorts kvinnohat.
Kvinnan som illvillig och ond och mörderska.
Mördare.
Inte mödrar.

Om en pojkvän faller nerför ett stup och dör så måste det väl vara flickvännen som knuffade?
Om en mamma mördas så måste det väl vara den lesbiska dottern som ligger bakom mordet?

2 rättsprocesser har pågått i evigheter.
1. Pojkvännen som föll nerför ett berg.
Inga – absolut inga – bevis mot flickvännen. Ändå pågick en förundersökning mot henne i 2 år (!) innan fallet arkiverades.
Inga bevis. Men en flickvän som inte gråter efter pojkvännens försvinnande måste väl ha mördat honom?
På den grunden pågick en evighetslång förundersökning.

2. Den rika modern som mördades av en rätt knepig colombiansk tjuv/bandit o s v.
Dottern som då var 18 år – lesbisk – alltså måste hon ligga bakom?
Häktad i 4 år (!) under en rättsprocess där inga bevis – eller motiv – kunde plockas fram. Ändå dömdes hon till 30 års fängelse.
Men nu har Högsta Domstolen begärt en ny rättegångsprocess.
Hon är fri, men väntar på ny process.
Fast det inte finns bevis.
Fast det inte finns motiv.

Så varför detta hat mot kvinnor?
Jungfrun – modern- horan.
Håll dig till det traditionella. Var glad. Le. Var trogen. Var heterosexuell. Gråt när din pojkvän försvinner.
Var jungfru.
Var moder.
Var bihang.
Men låt bli att vara annat.
Då blir du hatad.

20131002-212442.jpg

Företag och barns rättigheter

/ Hans Lind / Leave a comment

Här sitter vi. Företag. Stat. Enskilda organisationer.
Och 2 ungdomar.
Företags ansvar för barns rättigheter.
I salongen bredvid sitter det stora brasilianska byggföretaget Odebrecht.
Här inne sitter de företag som redan gör något.
En del är filantropiska.
Ger pengar. Gör något.
Det är bra.
Men inte tillräckligt, säger UNICEFs representant.
Filantropi hjälper några få men ändrar inte ett samhälle i grunden.
Företag är inte ansvariga för barns rättigheter.
Nej.
Men staten är ansvarig för att se till att alla – inklusive företag – respekterar och stödjer barns rättigheter.
Så alla goda företag i rummet.
Hoppas att ni efter seminariet blir ännu bättre.
Och tjatar lite på de företag som inte är i rummet.

20130806-113920.jpg

De farliga utlänningarna

/ Hans Lind / Leave a comment

Varje morgon. Nyheter på TV.
Minst ett mord.
Nästa dag. Ett annat mord.
Morden byts ut. Nästan alla mord.
Utom de som begåtts av utlänningar.
“Amerikanen med resväskan”.
“Holländaren som inte gillade att kvinnan snokade i hans dator”
“Amerikanen som knuffade kvinnan ut genom fönstret”
“Australiensare som knuffade ut portvakten från höghuset”

Dessa mord – eller anklagelser för mord – vevas om och om igen.
De mordiska utlänningarna.
Då pirrar det lite extra i nyhetsstudion.
Det kittlar.

20130801-083843.jpg

Varför kittlar det så mycket?
Jo – så fort ett mord sker så står anhöriga till offret och kräver rättvisa.
-Demando justicia! ekar ropen utanför domstol eller polisstation.
Det litas inte på rättsväsendet.
Och ju rikare – läs; utlänning- ju bättre möjlighet att köpa sig en friande dom.
Tänks det.

Och så är det ju det där med sex.
I alla dessa fall – utom med australiensarna – har det handlat om partners, eller tillfälliga partners som strypts, knuffats, styckats..

Hur man lättast retar upp en peruan

/ Hans Lind / Leave a comment

Det går inte så bra i fotboll. Det går någotsånär i juniordamvolleyboll. Det går väldigt bra i juniorschack och juniorvärldsmästerskap i matematik. Men that’s it.
Så när Vargas Llosa fick Nobelpris så blev det glädjeyra.
-“Vi är världsmästare i litteratur!”
Men sen var det ju det där med att han också har spanskt medborgarskap – förrädaren…

Så vad finns kvar?

20130730-085843.jpg

Mat.
-“Den peruanska maten är den bästa maten i hela världen!”
-“Vilka andra kök har du prövat?”
-“Inga andra. Varför skulle jag göra det? Den peruanska är ju den bästa!”
-“Ok då, den peruanska maten är den bästa peruanska maten i hela världen…”
-“Tack!!! Eller… ehhhhh???”

Men allvar.
Det finns suverän mat i Peru.
Jag har njutit himmelskt av goda ceviches, tiraditos, caldos.
Kanske inte njutit lika mycket av varmrätter som är lite väl stabbiga.
Men förrätterna!!
Men sen är det detta med “bäst i världen”..
En kock kan vinna ett världsmästerskap.
Men kan en nation vara bäst på mat?
Knappast.
Men säg det i Peru och du har ovänner – för stunden i alla fall.
-“Rör inte vår mat! Kritisera inte vår mat!”

Varje morgon på ATV nyheterna är det minst ett besök i ett restaurantkök.
Varje morgon så sitter studioreportrarna och säger samma sak efter inslaget –
-“Uuy que rico!”
(Samma sak händer när du postar ett foto på mat på Instagram –
peruaner skriver “Uuuy que rico!” och svenskar skriver “Vad är det?”)

Miguel Bosé var i stan. Journalister ställde standardfrågan;
-“Vad tycker du om ceviche och pisco sour?”
Han svarade;
-“Ska du inte fråga om min favoritfärg också? Eller andra frågor man ställer till 11åringar?”
Ungefär som svenska sportjournalister och Zlatan….

Jag gick med i Facebookklubb – något om Gourmet Peru eller nåt liknande.
Jag väntade mig recept, resturanttips – men icke.
Jag hamnade i en fanatisk hejaklack.
Arriba Peru! Somos los mejores!
Jag gick ur klubben.

Så… jag kommer att fortsätta dyrka den där tonfisktiraditon med mandarinsoyasås. Jag kommer att slicka mig om läpparna när en färsk fräsch ceviche dukas upp.
Men jag kommer att fortsätta reta peruaner genom att säga att man inte kan gilla all mat i Peru.
Säg TacuTacu och det vänder sig i magen …