Det är en del av Bogota. En stor del av Bogota. 2 miljoner invånare. Besöker 2 skolor som har fredsutbildning på schemat. Konfliktlösning, anti mobbning. Ja sånt där som det tjatas om skulle behövas i Sverige (och som säkert finns på sina håll i Sverige). Skillnaden är nog bara att det är färre elever i Sverige som har mödrar döende i aids, eller som sett sina pappor blivit skjutna på gårdsplanen eller knappat träffar sina mammor som arbetar från 5 i gryningen till 22 på kvällen för att få det hela att gå ihop och som är evigt tacksamma för att skolan ordnar både frukost och lunch.
Men ungdomarnas deltagande i fredsprojekten är densamma. Trots den skilda världen.
Antimobbning – vad gör ni? Jo, svarar en flicka, det är många som försöker mobba Emo:sarna. De är känsliga och emotionella och därför blir de lätt offer för mobbare. Hon fortsätter, vi går emellan och avbryter. Man ska inte behöva bli mobbad bara för att man väljer att visa känslor.
resfeber
Det skulle ha blivit mexikanskt
..och spännande. El museo de la tequila. Men en måndag. Då är museer stängda. Halvvilsen vandring. Zona T. Angus. Kött. Segt kött. Förvirrad kypare. Också börjar vi backa bandet.
– När jag mötte intervjupanelen där du var med och var klädd i en slimmad snygg svart kostym, så trodde jag du var en innehållslös snobb men det vet jag nu att du inte är.
Jag tror att jag är hedrad.
Själv klagade jag över hans handen-på-hjärtat hälsning. Vadå kyrklig?
Men det var indonesiskt.
En sån där helvetesflygning
Avianca. Planet lyfter i tid men det är allt. Aha- en massa nya filmer. Buitiful! Glad för att få se den filmen men inte en endaste film fungerar i systemet. Ok, mat då? Nope – en trerummare flygning utan en endaste matbit. Men sprit har de. Och turbulens. Kinesen bredvid mig får att nervöst utbrott när det killar som mest i maggropen.
Bogota nu.
Asuncion
Något har hänt med flygbolaget Taca. De senaste flygen med dem har bestått av förhandlingar & bortförklaringar. Men igår kväll på Jorge Chavez flygplats kommer en trainee fram till mig vid incheckningskön – leder mig till en disk där 3 personal tar hand om min incheckning. Fast, det går inte fortare för det.
3 timmars flyg. Ingen film. Men fiskfile.
Asuncion. Tom stad, men klockan är 0300 i gryningen.
Men staden vaknar tidigt upp. En låtsasindian med fjädrar i håret tjoar utanför hotellrumsfönstret. Trånga gator i city lockar fram biltutande. Det går inte att sova länge.
Paraguay next
Premiär. Forsta gången till Paraguay. 4 hela dagar. Om jag nu kommer ivag. Mitt pass ar fortfarande pa utrikesministeriet väntandes pa en namnteckning fran inrikesministeriet. Flyget gar i morgon kvall. Med eller utan mig. Ordergivning finns. Tva flaskor pisco – av typen Quebrada ska kopas in.
Pa plats i Paraguay – idel kanda ansikten fran 15 lander.
Kandidera och dö
Haiti. Snart dags för omgång 2 av presidentvalet. Förseningar. Turbulens. Till slut ar det två kandidater kvar. En musiker och en politiker. Wyclef Jean som ville kandidera men som inte fick, stödjer Michel Martelly – musikern. Skott i handen som tack för det. Mitt i all turbulens har tidigare misslyckade regenter, Baby Doc och Aristide kommit tillbaka, med någon sorts tanke om att de – och bara de- kan frälsa Haiti. Motsatt effekt. Förstås.
Vem man än väljer så kommer den andra halvan att vara besviken. Och arg.
2030 ikväll
..ska tsunamivågen nå Peru. Det blir till att ställa mig i parken tvärsöver gatan och se havet 50 meter längre ner. Klippen är betryggande hög. Men de som bor i laPunta – som sveptes bort för 250 år sedan antar jag måste fundera lite mer. Skolorna i Callao och la Punta är stängda idag – även om en ev våg kommer först i kväll. Militären planerar utifrån en 3-4meter hög våg. En “expert” i kanal 4 vräker på med 6 meter! Detta trots att de vågor som nått Filippinerna varit 1 meter höga. Slutsats: det finns motsvarigheter till Magnus Ranstorp även i Peru.
Och det fortsätter: havet luktar illa! (det gör det alltid) – men det kopplas till jordbävningen. Döda fiskar spolas upp på playa Delfines!
Pust.. Det har mer med förorenat hav att göra ….
På eftermiddagen stängs kustvägen – 4 timmar innan en befarad tsunamivåg ska komma.
Miami – lördag
Det är ett överskott av vänlighet. Dina bästa vänner. Expediterna på Dadeland Mall.
-“Hi sir, i hope you’ve had a good day so far” och jag har knappt hunnit sätta min fot i butiken. När jag gör det blir jag anfallen av Imelda Marcos ande. Den där livremmen, nja, den är ju så varumärklig. Det går inte. Men skorna. De står där och blänker och ler insmickrande. Skojävlar. Men det är ju gummisula. Sån där “jag klarar limablasket-sula”.
Vänlighetsattackerna fortsätter.
-“You are my second swede today” säger nästa. Hon har också avverkat en schweizare.
Lunch. En god utbankad kalvkotlett. Ett glas champagne. Lyfter den mot Lima. Gaby och Jose gifter sig. Just nu.
Kalvkotletten kräver lugn och ro. Jag ber om en konjak till espresson.
-“What is that?” frågar servitören.
Han kallar fram sin kollega som kan bättre. Jag frågar om vilka konjaks de serverar.
-“Well we have sambucca, we have amaretto…”
Avbryter det plågsamma konjaksförsöket. Han går till baren och kommer tillbaka tillskrynklad i ansiktet.. “we have hennessy, we have VSOP and we…..eeehhhhhh“. Minnet tar slut. Avbryter det plågsamma konjaksförsöket. VSOP.
Men vänligheten försvinner inte en stund.
Det är den vänliga dagen. Lite Brasilien över Dadeland Mall idag. Verkligen. För i denna stund dyker en pudrad crème brule upp. Som någon sorts bonus. För en exotisk kund, eller något sånt .eller så är det bara vänliga dagen.
Villagio heter restaurangen.
Vid bordet bredvid beställer en dam i leopardmönstrat en ceasar chicken sallad utan kyckling. Det är väl ungefär som en smörgås utan bröd.
Vid bordet på andra sidan pågår en Oprah Winfrey show.
-“You know, i was very vulnerable, i did not see the kids and their needs..”. Daten gäspar och vill berätta sin egen historia i stället. Hans mamma ingår i den. Hon försöker avbryta och återvända till sin historia. Hennes f d man var inte bra. Det kommer inte den blivande heller att bli.
-“You know my mom was looking for food, it was not a good time“. Hon biter i sin bruchetta. Han fortsätter: “and then i just wanted to party, and I did not care about money“. Det bådar inte gott. Det är ju först dejten.
–“I dont want to get involved in crime again..” fortsätter han. Hon försöker få in sina barn i diskussionen. Det går inte så bra.
-“My lawyers are helping me” säger han” ….and i have a really nice car and a parking lot and I will not ask people for help”.Hon sväljer.
Hans mamma kommer upp igen i hans monolog. Det är hat. Han fick lämna allt för hennes svek- utom bilen och parkeringsplatsen.
Nu får de mat. De borde tystna. Men inte. De bevakar varandras tuggande. När den ene tuggar pratar den andre. Bägge tuggar fort. De har en berättelse. Att berätta. Men inga öron som lyssnar. (utom mina).
När han har ätit upp halva portionen så säger han att hans pasta inte är den han hade beställt. Han hade inte beställt pasta. Ändå äter han från första stund. Han är tredje barnet till en mamma som sviker. Hon har tystnat. Hon har fått mat. En soppa.
Jag vill veta vilken dejtingsajter som ger dessa matchningar.
Haiti fredag
Det är Juba. Minnen från Juba. Det händer när jag äter lunch – stekt ris med sötsur kyckling. Det händer nu. På flygplatsen. Massor av människor som hänger runt och väntar på något. Uniformerade. Bagagebärare som vill bära din 8,5 kilos väska. stämplar från alla håll och kanter och jag är osäker om nyttan och det egentliga behovet.
Det är den slitna flygplatsen där alla vet vart dom ska ta vägen, d v s om de har varit här tidigare. Det är alla som väntat i timmar på sitt lilla charterplan. Det är en passagerarlista som inte stämmer.
Det är Juba. Fast jag är i Port-au Prince. I någon timme till.
Haiti – torsdag
Det är inte många kilometer men det tar två timmar på överfyllda spruckna vägar. Leogane. Först en skola. 365 högljudda glada barn. Ett provisoriskt bygge men det höll för orkanen Tomas, så nu används skolan som en modell för bygge av andra skolor.
Sedan en hälsoklinik. Samlingsställe för traktens småbarnsmammor. En kolerakliniker. Det håller på att rätta till sig. Två patienter på plats men nästa vecka är det karneval och då finns rädslan för mer spridning med tanke på provisoriska restauranger (och ingen fungerande hälsovårdsinspektion som kan bromsa det värsta). En rädsla finns också för de kommande regnen som får avföring från områden utan latrin att flöda fritt.
Sedan en program för hemutrustning – för dem som förlorat allt i jordbävningen. Sist ett vattenprogram, pumpar och tvättrum för en by nära havet som ofta drabbas av översvämningar.
Det är varmt. Det går långsamt i trafiken. Men det är iver och glädje och stolthet över det som fungerar.
itsallabouttransparency 