Sådär nån timme före lunch börjar det kurra i magen…

180005_10150091182232530_2354091_n
Solpichi!!!
Ja så hette den. Bolivianskan som kom på söndagslunchen påminde mig om maträtten i Cochabamba. Den enorma tallriken med det panerade köttet som hängde över tallriken över potatis och grönsaker. Nån chili instoppad här och där. Och så två stekta ägg över det hela.

Till lunch. Omöjligt att äta upp allt.
Cochabamba i Bolivia. Det är där man blir fet.
1913987_159268147529_6373629_n
Däremot blir man inte fet i Etiopien. Injera med mosad injera och köttfärs. Slinker ner fort. Blött och kladdigt. Frukost.
206476_10150145368382530_597247_n
Då är maten bättre i Peru. Eller förrätterna egentligen. Som denna potatiskräm med tryffel och pocherat ägg uppepå. Den bästa förrätten jag någonsin ätit. Absolut bästa.
Peruaner säger att deras mat är den bästa i hela världen.
Nej, säger jag. De peruanska förrätterna är fantastiska. Varmrätter och desserter är ….. ok.
1935967_149837757529_2762320_n
Svärdfisk som smälter i munnen.
162877_484757017529_7969429_n
Tiradito – tunna skivor rå fisk marinerad i lime och chili. Suveränt gott.
180529_10150091173787530_5959794_n
Men ibland är detta fantastiskt gott. Efter flera timmars skumpande på eländig vägar uppför ett berg är det gott med torkad potatis med grovsalt. Utanför Oruru i Bolivia.
74629_475892927529_3208557_n
Men den bästa maten?
Spanien. Spanien. Spanien.
Oljeindränkt. Skinkpålagt. Mat att bli glad av. Heta stekpannor. Rejäla portioner.
58021_477911957529_1330095_n
Och så skinka – bra torkad skinka – på nästan allt.

Glöm dröm om Lamu

Nehej. Det är bara att sluta titta på semestervillor på Lamu.

20140722-084833-31713249.jpg
18 juli bestämde sig svenska staten för att avråda från icke-nödvändiga resor till kusten upp till 150 km från somaliska gränsen – och nu denna gång inkludera ön Lamu.
Lamu. Briljant ö med 8 km lång öde strand. Små gränder. Åsnor. Färsk krabba. Hängmattor.

20140722-085044-31844388.jpg
Båtar av alla de slag.
Lojt semesterliv.

20140722-085121-31881445.jpg
För några dagar sedan infördes nattligt utegångsförbud på vägen mellan Malindi och Lamu – 224 km. Från 0630 på kvällen till 0630 på morgonen skulle vägarna vara tomma, detta efter en attack på en buss.
Men se det fungerade ju inte mitt under Ramadan – hur skulle folk komma till morgonbönen i moskeerna? Så det utegångsförbudet lades ner.

20140722-085345-32025553.jpg
Det är inte första gången Sverige utfärdar rekommendation om att undvika Lamu. Så det är bara att hoppas på att lugnet lägger sig. Snabbt.
Lamu är för bra för att undvika.

-“Det är väl inget svårt att sluta röka! Jag har gjort det hundratals gånger!!”

-“I morgon ska jag sluta röka…”
-“Men morgondagen kommer aldrig – den är alltid i morgon..”
Möjligen finns det en vinst i att röka.
På väg till askkoppen därute får man frisk luft.
På väg och på väg tillbaka.

På Orust låg askkoppen långt borta.
Mer frisk luft.

Fortfarande är det lätt att röka i Nairobi.
Det är aldrig långt till en askkopp.

Varför är Göteborg så tråkig?

Bladen har vissnat hos trädgårdsföreningen. Deprimerade plantor. På Kungstorgets serveringar vankas det rejäla portioner av smaklös mat. Radisson Blu hotel har fäst stora chilifrukter av plast på väggarna. Chill ..liksom. NK stänger 1600 en söndag. Avenyn ekar folktom. Det kommer ett enstaka tåg då och då. Nordstan är full av barnvagnar.
Lämnar du Nordstan mosas du av en kall vind och urinstank.

Känn sorg för Göteborg.

När livet kommer ikapp

En dag kom det 5 män med kartonger och omslagspapper. Det hela skedde på Rue Americaine i stadsdelen Ixelles, i Bryssel.

9 år senare kommer 5 män i Kenya med en container. Jag hittar en halvfull kaffeburk. Den blev nerpackad. Det luktar inte kaffe längre. Gräver djupare ner i kartongerna.
Livet kommer ikapp.
Iphone3 169
Det var så det började. Inklämd mellan systrar – stirrandes ut mot världen.
Sedan kommer resten av världen ut ur boxarna. En del av världen stirrar jag häpet på. Hur i all friden har detta hamnat hos mig?
Iphone3 128
Annat väcker glada minnen från ställen där inköpet gjordes.
Iphone3 117
Och en del saker har jag inte den blekaste aning om när var hur. Men inte lika skämmig som en signerad Westlife single.
Iphone3 125
Nu är borden överbelastade. Sofforna fyllda med tyger.
Iphone3 121
Om några dagar kommer nästa container – men bara 2,3 kubikmeter. Detta var 9.
Och eftersom nerpackningen skedde i januari så kan det inte finnas några stora överraskningar.
Iphone3 163
När allt var uppackat – var tanken “så mycket en samlar på sig men också Vad gammal jag är.
Men framförallt – det är inte bra att lagra livet i ett förråd. Minnen ska man leva med. Inte arkivera.

När vi lyfter börjar de skjuta

Man vet aldrig hur det blir med trafiken. Den kan stå stilla. Den kan rulla. I går kväll rullade den – så vi var på flygplatsen 4 timmar före avgång.
En lång smal terminal. Stillastående.
I augusti är den nya terminalen färdig. Förhoppningsvis med fler caféer än de två som idag är knökfulla i den nuvarande terminalen.
Och precis när allt verkar bra för boarding av planet – så kommer personalen på att trappan till planet inte har någon ramp för rullstolar. Så hela havet stormar bort till en annan trappa ner till planet.

Och väl på plats och 5 minuter in i “100-åringen som hoppade..” så kommer Ipadvärdinnan och vill ha flygmil av mig i byte mot en plats i business.
Bra så. 4 timmar sömn.

Och det är ungefär vid byte av stol som de börjar skjuta.
I Mpeketoni. Långt borta från Nairobi. 50 män till attack mot en polisstation. 27 dödade.
Nej… 47.
-“AlShabaab!!” ropar alla flerstämmigt.
Men varför skulle de behöva stjäla vapen och bilar? Sånt har de väl gott om redan?
Nu har de slutat skjuta, men Kenya känns explosivt.
I alla fall kusten.

Ett peruanskt möte

-“De har ceviche på menyn! säger peruan 1 till peruan 2.

Vi är på Village Market
-“Äntligen något som liknar Jockey Plaza!!” säger peruan 1.
Restaurang Seven.
Nästan tom.
Snabb service.

Peruan 2.
-“Men du vet hur det är med ceviche utanför Peru! Man vet inte vad man får..
Jag invänder;
-“Jag har fått dålig ceviche också i Peru…
Både peruan 1 och peruan 2 tittar på mig som om jag hade precis landat från ett flygande tefat.
De skakar sina huvuden och dyker ner i menyn och enas om att man inte ska äta ceviche utanför Peru.

Jag är veteran med 2 månader i Nairobi.
Peruan 1 har varit här i 4 dagar. Peruan 2 i 3 dagar.
Peruan 2 behöver bostad, bil – ja allt det där som nya utlänningar i Nairobi ägnar 75% av sin vakna tid åt.
Var bo?
Var finns gym?
Men hu så dyra alla bilar är.
Hur säkert är det här?
Hur mycket ger man i dricks?
Ger man dricks till en taxichaufför?
-“Nej.”

Men peruan 2 har en annan idé. Föräldrakooperativ skola i miniformat i någons hem.
Men han har inte fått andra föräldrar att nappa på det.
Efter tre dagar.
-“Ge inte upp!”
Men så är ju frågan om hur barnen ska få utbildningscertifikat.
-“Det hade jag ju inte tänkt på..
Men tanken är god.
I denna avlägsna stad.
Eller långsammatrafikstad.
Att frakta barn till en skola och sedan åka till jobbet handlar inte om minuter utan om timmar.
Skola i hemmet.
Jag gillar idéen.

Och så öppnas pärleporten…..

0601 i gryningen kommer exporttillståndet.
Bra jobbat av den peruanska agenten.
Den statliga veterinärverkets byråkrat gav med sig.

Så nu kommer Arman att kliva in på ett KLM plan i morgon kväll.
Men först sova över hos herr Sandro för att kunna checka in tidigt i morgon bitti.
12 timmars flyg.
20 timmars hundhotell i Amsterdam.
8 timmars flyg till Nairobi.
Onsdag kväll 2010 landning och sedan mer byråkrati.
Men efter det är det skutta runt i trädgården.

En sån där dag som borde raderas…

Jag trodde det värsta skulle vara tidsomställningen.
Det var det inte.
Men att vakna upp kl 0600 när kroppen säger kl 2300 är inget nöje.
Men det var det bästa med dagen.

1 1/2 timme senare.
Parkerar en för stor bil på en för liten parkeringsplats.
Resultat – avskalad bakre stänkskärm.

6 timmar senare.
Kör – en annan bil – till ett möte.
Halvvägs lyser alla lampor.
Och slocknar sen. Och rattlåset på medan bilen rullar framåt.
Allt dör.
Startar bilen på nytt.
Fungerar en minut.
På med högerblinkers.
Allt dör.
Stänger av fläkt. Radio. Allt elektriskt.
Bilen slutar dö.

Ringer till kontoret för att meddela krisen.
Telefonen död.
Räkningen inte betald.

Kommer till kontoret.
Och därefter fungerar allt.

Tror jag.

*****
Uppdatering.
Telefonen fungerar.
Men inte export av Arman.
Statliga veterinären i Lima ville se importtillstånd från Kenya för att ge exporttillstånd.
Importtillstånd i Kenya gäller bara 4 dagar – så om det hade funnits ett importtillstånd igår – så hade Arman inte kunnat föras in i landet på onsdag kväll – så nu handlar det om operation övertalning i Lima…

Hemma efter två nätter i flygplan

Det börjar med en inhägnad.
Loungen i Lima har ett staket runt halva ytan.
Matttvätt.
Resten av ytan är fylld av människor som stirrar på sina plattor.
Trångt.

Flyget till Amsterdam.
12 timmar.
Sover 6. Byter ställning i de andra 6 timmarna.
Ser Remains of the Day och blir lika irriterad som första gången.
Kontrollbutler.

8 timmar med Kenya Airways.
Babysar till vänster, till höger och framför.
Tysta babysar.
Bra babysar.
Filmtajm.
Nej – efter 20 minuters Philomena så bryts filmen.
Försöker igen.
Samma sak igen.
Och så är resten av Kenya Airways.
Vill liksom men kan inte.

Nu hemma.
Allt är grönt.