Grannar

Vi har en WhatsApp grupp ihop. 200 grannar. Den är till för säkerhetsfrågor. Den ska vara till för säkerhetsfrågor. Men den handlar om allt annat.

-“Vad heter den här fågeln?” (Foto bifogas).

-“Hur får man död på små myror?”

-“Nu bränner grannen sopor igen!” (Jag erkänner – även jag har gnällt på grannens solbränning).

Det skulle kunna vara en riktigt tråkig grupp – men så finns ju Herr M. Mannen som förolämpar alla som inte når upp till hans intelligensnivå. Han mäter nivån själv. Särskilt attackerar han Fru D (som säger att attackerna beror på att hon tackat nej till hans förslag om dejt).

Sedan finns ju också Fru J som skickar vidare alla varningar hon hittat om saker och ting som borde spridas vitt och brett och för det mesta har de sakerna (faran med att ta emot gratis nyckelringar….. knark som säljs till skolbarn…. etc ) sitt ursprung i SydAfrika. Hon är en urskiljningslös katastrofvarnerska.

Men det mesta av inläggen handlar om grannarna som inte betalar administrationsavgiften på 150 kronor/månaden. Denna summa bekostar den gemensamma säkerheten med vakter vid infarterna.

Nyordningen från 1a mars om att bara de betalande som har en sticker på vindrutan  släpps in utan kontroll – de andra får visa legitimation och skriva upp sig i en bok. Detta fick en av de icke-betalande att köra hem sin bil – gå tillbaka till grinden och misshandla vakten (!). Polisanmälan förstås. Men reaktionen i WhatsApp blev märklig – full förståelse för misshandlaren. “Man förstår väl att han blev upprörd..”

Så har man tråkigt i livet – organisera en WhatsApp grupp med grannarna.

Mall – inflation

IMG_2370Först var det Sarit Centre som nu försöker lyfta fasaden men shoppingcentret kommer att vara en mörk labyrint vad som än görs.

Sedan kom stora – nåja stora för 10 år sedan Junction Mall. Men där blev parkeringen ett trångt elände. Yaya är ännu trängre och byggdes nog före tiden när folk inte körde bil till shoppingcentret.

Men sedan började det svälla. Garden City för 2 år sedan. The Hub för 1 år sedan och nu Two Rivers Mall.

Skräpmat än så länge i restaurangerna,

Mataffärerna – Stora Carrefour som är fräschare än Nakumatt och Chandarana. Framförallt är gångarna mellan hyllorna så pass mycket bredare så man slipper köra kundbowling när man handlar. Men var är smöret? Sista månaden har inget smör funnits men idag kom det franska för 65 kronor för 250 gram. Guld liksom fast det är osaltat smör.

Nu är inte Two Rivers Mall riktigt klar än. Andra våningen ekar igentapetserade skyltfönster.

Men det finns fick moderniteter som frisören som har plastmidja på skyddsrocken så kunden kan surfa medan man blir klippt.

Modernitet.

Det är sällan jag skriker av glädje

iphone15 017… i Nairobi. Matglädje alltså. Det händer ibland – som en söndag lunch på Talisman att maten är så där helt perfekt.

Det hände också en tisdagkväll på Tamarind att den gräddiga saffranssåsen till fisken var perfekt.

Men oftast är det torr fisk. Segt kött. Varmt vitt vin och kall kycklingfile.

Matupplevelser är sällsynta. Råvarorna är det inte brist på. Men fantasin. Menyerna är oftast tryckta häften – så det är samma mat år efter år, för  trycka om menyn skulle ju kosta mycket. Så jag tror det är rutinerna av att laga samma mat dag efter dag som gör att genvägar tas och fantasin uteblir.

 

Synd att det ska vara så långt både till Talisman och Tamarind.

Mitt i storstaden finns storskogen

IMG_2109

Eller egentligen 2 storskogar som delas av på mitten av en gata. Karura Forest. 15 minuters bilkörning hemifrån. Sista 100 metrarna hoppar hunden av förtjusning i bilen. Han känner lukten av storskogen.

Det luktar eucalyptus. Det knastrar torra eucalyptusblad under våra fötter och tassar.

Stigar åt alla håll och kanter. Vi gick vilse en gång när hunden fick bestämma väg i varje korsning. Det gick inte så bra.

Hästar, cyklister, apor, fåglar. Och människor.

Utom den veckan när en hyena hade tagit sig in i skogen. Då var det folktomt.Karura_Forest_New_Map_130618_Pelican_12cm Och hundtomt.

De senaste veckorna har det varit vattentomt också. Men nu är de små lagunerna vattenfyllda igen efter regnen.

IMG_2345

Och så blev de 5 … eller Det är mycket enklare med svensk politik

5styckenTidigare var de 4 partiledare i oppositionskoalitionen NASA. De har förhandlat och förhandlat om vem av de 4 som skulle bli oppositionens presidentkandidat inför valet i augusti. De har inte kommit överens. 28 maj måste de ha bestämt sig.

De fortsätter förhandla. Alla 4 känner sig kallade.

Och nu dyker en 5e kandidat upp. Som också vill bli presidentkandidat.  En 5e äldre man.

-“Vad skiljer dom åt?” frågar jag kollegorna.

-“Inget…” är svaret.

-“Men om man skulle rada upp dom från vänsterradikal till högerkonservativ?”

-“Nej. Så är det inte. Det är stamtillhörighet det handlar om.”

Uppenbarligen fanns det en vänster -höger skala alldeles i början av självständigheten med den nuvarande presidentens pappa som mer marknads- kapitalist inriktad – och den nuvarande oppositionsledare – -nåja – en av de 5 oppositionsledarnas pappa Odinga som mer lutandes sig mot det forna östblocket, men bara lite.

Men vänster – höger skalan går inte att använda i politiken i Kenya. I stället är det stamtillhörigheten – eller stam och stam…. nationer är det egentligen fråga om. Det finns 68 olika språk i Kenya! Så en uppdelning av partisympatier efter vänster -höger skalan är inte aktuell. Istället handlar det om vilken folkgrupp man tillhör och vilka andra grupper man borde gå i koalition med för att kunna vinna valet.

Så oppositionen ska enas – välja mellan 5 äldre män som sin kandidat. Regeringskoalitionen har redan enats – och valt en .. just det … en äldre man.

Det finns inga kvinnliga presidentkandidater. Det fanns 1  vid förra valet. Hon vill bli guvernör nu istället.

Uppdatering; Nu är det åtminstone 4 politiska kandidater som “försvunnit” och sedan återfunnits. Gratis kampanj, säger kollegorna.

Det prunkar

17884053_10155003082587530_949279623764996465_nDet små regnen blev väldigt små. Det är vattnet som ska ramla ner från himlen i oktober -november som kallas för de små regnen. Sedan ska det regna stort i april och maj. Det har det inte heller gjort.

I stället har det rått torka. Stor torka. Vattenransonering då vattenreservoarerna  för Nairobi har bara haft 25% av det normala vattenståndet. Och så stängdes vattnet av helt förra helgen  för hela 4 miljonersstaden Nairobi för man skulle byta ut ledningarna som var i så dåligt skick att 10% av vattnet försvann under transporten.

Men sen kom regnen. Inte dagligen kl 15.00 som när jag bodde här för 10 år sedan – utan då och då. Efter 19.00 på kvällen – störtskurigt.  Och vid det första regnet för säsongen kommer dom – de flygande termiterna med sköra vita vingar. De söker sig till det torra – har du en lampa tänd och fönstret öppet så har du miljoner flygfän inomhus. De kastar sig mot lamporna – och dör. Golvet är fyllt av vita sköra vingar. En vit soffa blir svart. Så vis av första regnet det första året jag bodde här – så vet jag nu hur jag ska undvika sköra vita vingar över alla golv.

Men det regnar. Det bruna har blivit grönt.

Det prunkar.

Uppdatering någon timme senare.

Och så kom storregnet.

och de sköra vita vingarna.

IMG_2360

Trafikklagan

IphomneMaurit 038Det brukade ta 7 1/2 minut. Exakt den tid som Fredag Morgon av Frida Hyvönen är. 7 och en halv bra minuter. Inga korsande vägar. Inga köer. Bara vänster vänster höger vänster vänster vänster vänster. Och så var jag framme.

Nu är det värre. I och för sig bra att jag hinner lyssna på Fredag Morgon 2 1/2 gång. Men vägen till jobbet är 3 gånger så lång. Ett brobygge mitt förra vägen gör att jag får köra runt. Och köa. Och se hur illa folk kör. Hur illa folk kör om. Även vid möten. Det är bara att blinka till med helljusen med betydelsen -“Jag håller på att köra om! Bromsa!

Jag är på väg att bli en trafikhatare. Från att tidigare ha tänkt – “nu ska jag till jobbet..” så tänker jag “få se vad som kommer att hända på väg till jobbet..”

I morse; ett nerfallet träd tvärs över vägen. Bara en körbana öppen. Köbildning? Nej. Breddad attack mot öppningen. Stopp i trafiken direkt.

 

Vit påsk

imageJag letade. Gult. Det är ju påsk. Men det fanns bara trötta solrosor som redan började damma av sina blad.

Vit påsk. I stället. Liljor och rosor.

-“Men är inte detta begravningsblommor?”

Kanske. Men det finns alltid något att begrava. Inte någon. Utan något.

Som tron på att det kan bli ett lugnt val i Kenya. Oppositionen har 4 presidentkandidater. Samtliga känner sig utvalda. Av sig själva. 4 män förstås.

Samlandet ökar. Partierna koalitionerar sig. Fler och fler i regeringskoalitionen JUBILEE  och likaså i oppositionskoalitionen NASA.

2a veckan i Augusti är det val. Är jag här då?

Jag vet inte.

Det kom lite närmare men ändå en bra bit bort

iphone15 004

Varje kväll när jag stänger terrassdörren så ska larmbrickorna ligga i linje. Annars går det inte att sätta på larmet.

Varje natt så tjuter trädgårdslarmet. Eller nästan varje natt. 100% av larmen handlar om regnet som tynger ner kvistar i träden så de rör vid elstängslet. Eller en vilsen snigel som vilt attackerar elstängslet och får larmet att tjuta.

Det är bara att somna om. Utan oro för Arman gör det. Han hoppar till vid larmet men growlar inte mot trädgården. Så det är lugnt. Men klockan 4 varje morgon growlar han mot  fönstret som vetter mot infarten. Men även det är lugnt, det är vaktkontrollanten som åker runt och kontrollera att vakterna är vakna.

I lördags var jag ute på en lunch. Ovetandes om att 4 inbrottstjuvar sköts ihjäl av polisen på samma gata där jag bor.

Men gatan är lång- väldigt lång. Och inbrottsförsöket skedde i bortre ändan av gatan – ungefär där Arman och jag vänder om när vi tar vår kvällspromenad. Eller ungefär exakt där jag bodde tillfälligt i mars förra året när jag flyttade till Nairobi. Grannhuset.

Men rädes inte du tilltänkte besökare. Inbrottstjuvar behöver flyktvägar som möjliggör snabb flykt. Jag bor i en återvändsgränd längst in i en labyrint av smågator.

Inbrottsförsöket skedde närmast stora gatan långt bort från min återvändsgränd.

Han kom han pratade och han drog.

mexico

Männen skrev ivrigt om The Beast. Kvinnor undrade om hur man skulle ta sig till flygplatsen.

Obama var här. Män och kvinnor  såg olika saker. Som för det mesta.

Innan Obama kom så väsnades det lite här och var.

-“Ska han prata gay rättigheter så kastar vi ruttna ägg på honom!” lovade några parlamentariker.

-“Kommer han inte till vårt universitet så ska nakna kvinnor kissa på det träd han planterade 2006 och flera studenter ska ta livet av sig!” hotade en studentledare på Nairobi University.

Liberala Partiet var skränigast – “5000 nakna män och kvinnor ska demonstrera i protest mot att Obama främjar gay rättigheter!”

Av allt detta blev det intet. Absolut intet. Inte ett ruttet ägg. Inte en trädkissning. Bara ett oerhört lugn när bilar höll sig borta från gatorna – de skulle ju ändå vara avstängda. En bekant ville vara säker på att komma med sitt flyg så hon bokade en taxi 7 timmar innan flyget skulle gå. Hon var på flygplatsen efter 50 minuter. 2 timmar innan incheckningen öppnade.

Sedan for han. Det blev tomt.

-“Visst var det ett bra tal?” frågade folk lite försiktigt om talet till 3000 selfiande åskådare.

Det var inte illa. Men det var oerhört balanserat – nästan så att han skulle ha behövt ett parasoll för att inte vingla på balans-linan. Inte kritisera – men när kritsera börja med att säga att “vi har själva varit där i USA“.

Inte såra. Inte angripa. Bara när han pratade kvinnors och flickors rättigheter eldade han upp sig. Lite. Men det är en ofarlig fråga att elda upp sig om.

Och nu?

Tomt.

Tills påven kommer i november.

Men han är ju inte kenyan.