Det har varit männens värld. Det är fortfarande männens värld. Det är män och någon enstaka kvinna – oftast då politikerns hustru – som intervjuas.
Men ett framsteg verkar finnas – om de elektroniska röstsystemet stämmer. Kenya har 47 guvernörer. Fram till idag är det 47 män och 0 kvinnor. Det fanns 210 kandidater att rösta på – 201 män och 9 kvinnor.
Och nu ser det ut som det blir 44 manliga och 3 kvinnliga guvernörer. Äntligen dags för åtminstone några kvinnor att ta plats i guvernörsgänget.
Likaså har senatorsgänget bestått av 47 valda män – kompletterade med 16 nominerade kvinnor och 2 nominerade ungdomar (för konstitutionen kräver att inget kön får ha mer än 66% av ledamöter). Men nu verkar 3 kvinnor ha blivit valda till senaten.
Detta låter ju inte mycket – bara 3 av 47 – men det är ett framsteg, även om litet.
Och så presidenten – allt tyder på att Uhuru Kenyatta blir omvald. Hade han inte blivit det så hade han varit den första presidenten i Kenyas historia som inte blivit omvald. Givetvis protesterar oppositionen och säger att de elektroniska resultaten inte stämmer med verkligheten.
Väldigt många – över 340 000 – röster har blivit ogiltigförklarade. Oklart varför.
Dessutom hade valkommissionen lite bråttom – började visa resultat från rösträkning innan alla vallokaler hade stängt…..
Men det borde inte ha påverkat resultatet.
Och oron för våldsamheter? Det råder lugn. Jag tror man följer resultaten för de som kan och för de andra är det åter till en arbetsdag. Hur det hela artar sig beror helt på mognadsgraden hos vinnare och förlorare.
0630 skickade min granne detta foto. Kön ringlade sig lång till vallokalen. Minst en kilometer lång. Vallokalen skulle öppna kl 08.00 men sedan 4-tiden i gryningen hade folk börjat köa.
Förrätt ; krabb tartar. Detta blev kvällens tema. Mer vackert än gott. (Fast det ändrar sig på slutet). Inget sting. Ingen smaksensation. Bara en hederlig krabba.
Varmrätt; Pilgrimsmusslor med tryffelrisotto. Här var jag lite orolig innan. Jag älskar inte tryffel precis. Men smaken uteblev. Återigen var det skönheten som gick före smaken.
Dessert; Sufflé på Grand Marnier. Ingen skönhet precis – ser mer ut som en nyvaken groda. Men smaken. Definitiv.
Just det. Män och krig. På Armemuseum. (Jag tänkte att det skulle vara svalt därinne – det är det inte) Museet är en dröm för vapenfetischister. Det är metall och gjutjärn och vassa svärd och spetsiga hillebarder. Och Charles de Gaulle.
En hel källare med Charles lite här och var. Hållandes tal. Planterandes rosor.
HologramKalle.
Graven är omcirklad av vaktande statykvinnor. Och mysljus.
6. Zoe. Otuktad schweizisk schäfer.
9. Jag längtar efter en stad där jag kan snubbla nerför trapporna och äta frukost på en trottoarservering. Eller inte. Arman skulle ju bete sig som Zoe.
Jag ser en ny frisyr. Det rakas och det lämnas. Det lämnade lägger sig över det rakade som ett tungt överkast.
En god fisk.
Det är nog allt rökande som åstadkommer detta. Försurningsprocess.
Jag tror det är ett Valdemaren Monster. En avlägsen kusin till Loch News monstret. Eller en svan. Vilkendera i Valdemaren . Det är tyst. Dagen före stora midsommartabernaklet.
-”I haven’t seen you in a long time!”
Detta vykort finns i 2 exemplar. Ett skickades till ett hotell i Lysekil. Det andra ramade jag in. Det har hängt på en vägg i Fagersta, på en vägg i Märsta, på en vägg i Vällingby, på en vägg i Bryssel och sedan låg det i en lagerlokal i Norsborg i mer än 10 år innan vykortet fick för sig att flytta till Nairobi. Där stod det. Det inramade vykortet. Tills det ramlade ner och ramen lossnade och minnena från Hemavans högfjällshotell brakade in. Det var inte bara ett kort på en västerbottnisk gård. På baksidan fanns ett utkast till ett meddelande.
Facklig kurs. Hemavans högfjällshotell. (Mitt tredje högfjällshotell – på det första lärde jag mig avsky Irish Coffee – på det andra skrattade jag i en vecka).
Jag fick inget svar. Hon var väl arg för att jag stack henne med nålen.
itsallabouttransparency 