Jag försöker förstå detta land. Det är ett välfungerande land. Eller nåja – trottoarstenarna ligger lösa – precis som i London. Är man ute en regnig dag och trampar på fel ställe på en trottoarsten så skvalpar det till och du får en blöt fot. London. Bryssel. Samma snedsteg.

Byråkratin fungerar som byråkrati ska. -”Du har kryssat i fel ruta. Gå hem och kryssa i rätt ruta!” Det är ett invecklat land. Men med sin charm. Damen på ölsjappet som dänger ner din öl på bordet så det stänker öl. Men hon gör det med ett leende. I alla fall inåt sig själv.

Så vad i all friden handlar denna olydnad om? Olydnaden som leder till att Belgien är en av världsledarna på antalet avlidna/miljon invånare p g a Covid-19. Karantänreglerna följs i det stora hela men så fort solen skiner så finns ingen regeringsmakt som kan bestämma över dig. När makten ger dig böter så protesteras det för fulla muggar. -”Jag hade ju bara yogat i parken!”

Facebookdebatterna om böter är väldigt mycket > oskuld möter makten. Men oskulden borde faktiskt lyda karantänreglerna. Tänk om alla skulle dra sina yogamattor ut i parken?

Men det går inte att leta efter det brysselianska kynnet. Det finns inte. 1 av 3 i Bryssel är inte belgare. Det bor 179 nationaliteter i Bryssel. Alla med sitt sinne. Med sitt sätt att lyda. Europas huvudstad. Inte min huvudstad. Alla andras huvudstad. Jag gör som jag vill för jag är på besök.

Det tror jag är ett av skälen till det ser ut som det gör i parkerna. 1 av 3 poliser i Belgien är sysselsatta med att få folk att lyda. Men med 179 nationaliteter – där alla har sitt sätt att se på makten – en batong eller ett regelverk – hur ska man hitta förståelse för vad som behöver göras?Vad som behöver lydas?

I mitt hus har vi en hiss och 6 lägenheter. De senaste 5 veckorna har jag inte åkt hiss med någon granne. Det är en tyst överenskommelse- är det någon i hissen så väntar man ut den. Vi är 1 svensk (och 1 peruansk hund) och resten är belgare.

Aj. Nu börjar detta likna en litania mot mångkulturalitet. Så är det inte. Det mångkulturella är en del av Bryssel. Av Belgien. En gammal kolonialiseringsmakt får räkna med att befolkning från kolonin flyttar hit. En EU huvudstad får räkna med att EU medborgare flyttar hit. Staden lockar. Staden pockar.

Det är lätt för mig att karantäna mig i mina 220 kvadratmeter. Det är 2 kvarter till matbutiken. Men för dagarbetaren som trängs i hörnet med 30 andra väntande på en dagslön. För den hemlöse som får duscha nån gång i veckan mellan 0900-1000 i ett kommunalt badhus. För den hungrige som står i kö på söndagar för att få en matpåse. Karantära er! Ord som väger lätt när det inte finns något val.

Men de som kan välja? De som har ytor. De som arbetar hemifrån. Varför är det viktigt att släpa ut sin yogamatta ut i en park? Varför skulle de tre ynglingarna släpa ut gitarren i parken i kväll? De allra flesta lyder. De går omvägar. (Utom kvinnan i morse som tyckte våra hundar borde lapa på varandra. Eller kanske inte bara hundarna…. Eller mannen med två afghanhundar som assistenten stirrade på och som tyckte att hundarna borde leka – och jag sade att det går inte för min hund är för dominant. – Kanske ägaren måhända vill vara lika dominant? Frågade han ödmjukt. )

______Jag är medveten om att jag verkar framställa mig som ett sexobjekt – men det kan jag inte göra nåt åt. Gå själva ut med min assistent så får ni se ekipagets slurp-effekt. ___

Till frågan – Vad handlar denna olydnad om?

1. Att tro sig vara odödlig . Jag är inte 90 år. Jag är mitt i min karriär. Jag har ett praktikantjobb i EU!
2. Att tro sig veta mest och bäst. Jag har ett tygstycke framför munnen. Jag klarar mig.
3. Att vara okunnig. Jag åkte inte skidor i Italien
4. Att tro att detta handlar om andra. Jag är aldrig förkyld.

Men så finns paniken. I en Facebooktråd för utlänningar i Bryssel så ojade sig en dam för att grannen i lägenheten ovanför hade hostat ut genom ett öppet fönster och hon hade ju precis fällt upp parasollen så nu hade all virus fastnat på parasollstyget. Panik. Hon fick inget medhåll i diskussionen. Rädslan för allt som rör sig. Det är också Bryssel.

Och så mysteriet. Svaret. De allra flesta dör på vårdhem för äldre. De allra flesta vårdhem är privata. Som i Italien. Som i Sverige. Lönsamhet. Lönsamhet. Låga löner. Rörlig personal. Som inte kan stanna hemma när de är sjuka. Som kör Uber. Som åker kollektivt. Som stressar runt. Som kör ut en pizza till dem som absolut vill ha en picnic i parken.

Sens moral – ska detta bekämpas så behöver de som kämpar för att överleva ha en garanti för att överleva utan att stressa för att överleva. De är inte vårdarbetarna som är olydiga. Inte här. Inte där. Det är vi som tycker att en yogamatta ut i parken inte är en fara som är de olydiga. Det är vi som tycker att en pizza på en parkbänk inte är en fara som är de olydiga.

Vi vände på klacken när vi såg denna pizzaskara på en bänk. De satt kvar en timme senare.