Det är fortfarande samma skrämmande scen. Inflygningen mot La Aurora-flygplatsen. Tätt över hustaken. Skakande plan. Skakande hus. Jag kan se de parkerade cyklarna. Soptunnorna. Så nära är vi.

Tv-skärmen i hotellhissen hänger upp och ner. Det dunkar från ett diskotek .En blöthårig amerikanska har lastat upp en massa dokument på receptionsdisken. Något har gått fel. Jag får mitt rum. Ett stort rum med obestämbara fläckar på heltäckningsmattan. En bred säng. Svala lakan. Kamp emot jetlag. Förlorar kampen. Vaknar 0400. Det är tyst. Diskoteket har somnat. Undantagstillstånd gör att krogar måste stänga 0100. Bra så. Inget uteliv. Det är fotboll på alla tv-skärmar., Utom på den upp och nervända skärmen i hissen.

Tidig frukost. Getost, Svarta bönor. Äggröra. Tomatsås. Allt utom tortillas. In kommer en rundlagd familj på 4. De ger sig på skinkupplägget. Där har jag också varit och länsat.

Detta land. Det måste vara mitt minst 30e besök här. Men 27 av de besöken skedde när jag bodde i Mexico. Ett vargtjut bort.

Det är bara en del av landet som, jag inte har besökt. Petén. Resten är beundrad., Första gången när jag körde över det andra berget och såg den tredje dalen – nöp jag mig i armen. Dröm eller verklighet?

Det här är landet där jag första och sista gången red …. eller nåja …åkte häst. Nunnan som förde mig över bergen på hästrygg påstod att jag var veterinär. Bra så.

Det här är landet där jag för första gången på allvar började tro på spöken. Vad annat kan det ha varit som klev in i mitt låsta hotellrum där dörren dessutom var haspad från insidan.

Det här är landet där jag besökte mitt första maya-altare. Landet där jag såg mina första ihjälskjutna människor. Landet där jag lärde mig att en mangofrukt äts bäst naken i en simbassäng. Landet där jag såg regionens ministrar för barnfrågor trippa iväg högklackat och hermesscarfat efter en middag där det blev mat över – till torget för ”att ge mat till de stackars hemlösa”. Landet dit den amerikanska turisten sökt sig för att bli mördad – hoppades hon – för hon var för feg för att ta sitt liv. Fast hon hade kastat sig framför bilar hemma så hon nu hade ett hål i huvudet. Sade hon.

Landet där jag letade efter 7 symaskiner och hittade dom fast jag fick gå i 3 timmar över 3 berg. Samtidigt hittade jag en konstgjord sjö med karpar och roddbåtar. Människor behöver både mat och kultur, sade den belgiske prästen som ordnat pengar till sjön,

Vackrare än såhär kan ett land inte bli.