Inte ungdomarnas ansikten.

Utan männens. Männen i en #AllMalePanel som deltar i ett möte arrangerat av EU och civilsamhället om hur stärka deltagande i kommande val till Europaparlamentet.

Och där fick Greta Thunberg prata. När hon kallades fram till talarstolen så fick hon svårt att komma fram. Fotografer växte upp som svampar ur jorden efter ett höstregn. Överallt. Hon har verkligen rockstjärnestatus.

-“Hon talar för tomma rum..” hävdarna kan dra något gammalt över sig,

EU politiker och tjänstemän omger sig gärna med barn och ungdomar. Framtiden liksom. -“Barn ligger mig varmt om hjärtat..” (som om barn vore värmeflaskor… )När jag senast satt i Bryssel så räknade jag i EUs biståndsrapport för 2004 fram 64 foton på barn men barn var bara omnämnda ett fåtal gånger i texten. Barn som dekoration. Barn som framtid. (Fast de lever här och nu..)

Därför mulnade ansiktena till när Greta sade “Det finns politiker som inte vill prata med oss ungdomar. Det är ok för vi vill inte prata med dem heller. De ska prata med vetenskapsmän i stället!”

Och – “Vi strejkar från skolan. Men vi har ändå gjort vår hemläxa. Det har inte ni för ni lär er ingenting!“

Och när hon lämnat scenen och ansiktena börjar tala så blir det återgång till det som alltid varit. Typ -“Det finns hopp för framtiden för dessa ungdomar är så aktiva. När vi lämnat politiken så tar de över och kanske gör de ett bättre jobb än vi. ”

Kanske?

Kanske??

Kanske???

******

fortsättning…

På väg hem för att rasta hunden (assistenten) under lunchrasten så fylls tunnelbanevagnen av ivriga glada barn. Barn med hemmagjorda plakat. De är på väg till demonstrationen. Ivern sprutar ur mun och öron.

Nästa station. En man vars historia jag inte känner men han har också ett hemmagjort plakat med en bön om hjälp. Han vänder i dörren. För många plakat i vagnen. Ingen kommer att se hans plakat. Men nästa vagn är likadan. Plakatfyllt.

Nästa tanke…

“jag var också ung och aktivist en gång…” ser ansiktena ut och tänka. Om de saknar den tiden vet jag inte. Men de blev uppätna av organisationer. Organisationer som de nu leder. De sitter i paneler och pratar fritt – inte från hjärtat – utan från minnet. Rutin-tal. Inrutade tal. En sorts recycling.

Tänk om de vore gamla och aktivister….