… men icke. Annie Lööf och Jan Björklund surar. De vill inte vara med när Löfven kallar.
Han får skylla sig själv. Han ville ju inte vara med oss tidigare så nu vill vi inte vara med honom!
Tillbaka till förskolan.

Politik är att vilja förändra. Trodde jag. Nu är politk mer att tjura. Att ha makt – om än i opposition lockar mer än att faktiskt försöka få igenom så mycket som möjligt av sin politik.
Jag tror Lööf faktiskt väntar ut att det blir nyval – ett förkrossat moderat parti som slickar sina sår. En försvunnen kristdemokrati som pustar ut men som inte tänker framåt. En Björklund som dubbelsurar – dels för att Birgitta Olsson fick fler kryss än vad han fick men också för att Folkpartiet blev mindre än Vänsterpartiet. Björklunds översitterifasoner mot Sjöstedt kommer att falla platt de närmaste 4 åren. Eller i alla fall fram till nyvalet.
Så här kommer det att bli;
Sverigedemokraterna kommer att föra allt de kan för att få fram ett nyval. Kaxigheten sitter i länge och nu tror de att 20% är möjligt. (Det tror inte jag).
Moderaterna vill i n t e för allt här i världen ha nyval. De är totalt omobiliserade nu och vet vare sig ut eller in.
Folkpartiet vill ha revansch. Inte ska Sjöstedt få vara större än Björklund. Så allt för ett nyval.
Annie Lööf vill leda borgerligheten – men ser inte riktigt vad det är som längre enar borgerligheten – så hon rusar utan att se bakåt eller framåt mot nyval. Bevis för denna blinda rusning ses här.

Och det hela slutar med att Socialdemokraterna och Moderaterna gör upp. Och det blir inget nyval. Och Miljöpartiet kommer förvånat att se på.

Jo- jag vet. Detta är lite som Jimmie Åkessons gambling på internetcasinon. Lite vilda chansningar.
Men det är det enda som återstår.