En dag till finns den på SVT play – den österrikiska filmen Paradise Love.

12 september försvinner filmen om delar av mitt nya hemland från SVT play. Österrikiska åker till Mombasa. Åker ensam. Möter landsmaninna som är vetaran på att ragga upp/bli uppraggad av yngre lokala män på stranden. Den nyanlända tvekar först men rusar rakt in i sexraggningsträsket. Lite hopp om kärlek som försvinner snabbt och tas över av förnedring. Hon förnedrar genom att se karlarna som objekt utan hjärnor. Männen förnedrar genom att se henne som en bankomat. Tittaren förnedras av att se all denna förnedring. Regissören har anlitat lokala strandraggare för att spela sig själva. Har de sett filmen?
Jag vet att jag låter som en sexualmoralist – men det är inte sexscenerna som förnedrar allt och alla utan synen på människan – “du har ingen hjärna igen själv så trevligt att träffa dig – hur kan jag utnyttja dig?”
Känslan av förnedring sitter kvar länge. Riktigt länge. Även efter det att SVTPlay slutat visa filmen.
Och minnet av den fnittriga nyfikna lite lätt avståndstagande österrikiskans vandring in i ilsket utnyttjande och kränkande och minnet av den snälle strandraggarens nyfikna början och vandringen in i “Det är för lite pengar – du har mer!” utnyttjande sitter kvar länge.
Och tystnaden från omgivningen. Och jag som ser allt detta och tänker att människan nog är en varelse som snabbare förändras till det sämre än vad människan förändras till det bättre.