Det första jag ser är en ståtlig entré.
Högt i tak.
I Morogoro hänger en ensam lampa högt upp i ensamheten.
Hur byter man glödlampor?
Receptionsdisken i Morogoro är bred. Så bred att receptionisten häver sig framåt för att ge registrationspappret åt mig.
I Kampala är entrén ännu mäktigare.
Stor och tom.
Hissen kränger i sidled.
I Morogoro pratar den med Oxfordaccent.
You are on the 3rd floor!”
I Kampala kränger den i sidled.
Men duscharna är lika.
En stråle i ögat.
En stråle i toalettstolen.
Och en kran i handen.
En lös kran.
Och en fläkt som jetmotorerar.

Allt kom i containrar.
Inklusive plastblommorna på restaurangbordet.
–Köp ett hotell. Vi fraktar det i container. Från Kina.
Det ser bra ut.
Ett tag.
Men nu krackelerar det.
Som Gheelytaxin i Lima.
Dörrhandtaget i handen.
Inte i dörren.
Billigt och förgyllt och plast.
I handen.
Inte i väggen.