Det som såg så bra ut.

På ytan.

Men nu diskuterar grannländerna att sända in militärstyrkor för att få slut på dödandet av civila. Dinkas mot Nuers. Nuers mot Dinkas. Skjutglada.

När jag lämnade södra Sudan för exakt 5 år sedan så var optimismen på topp. (Men skjutglädjen bubblade under ytan…)

Det som nu är Juba fylld av humanitära insatser för internflyktingar >>

>>

>> skulle enligt vilda planer ha blivit en ny huvudstad för en kostnad av 10 miljarder dollar. En stad i form av en noshörning (!).. Jag tror att nån planeringsminister  hade besökt Dubai och blivit inspirerad….

Men noshörningsbygget kom av sig. Skjutglädjen och maktkampen tog över.

Jag minns säkerhetsrapporterna från förr – varje vecka kom ny läsning från FN organet OCHA om hustrun som hittade maken i hyddan med grannfrun och reagerade med att slänga in en handgranat i hyddan, om hämndattacker mot boskapstjuvar – inte för att ta tillbaka boskapen enbart utan för att döda så många boskapstjuvar som möjligt. Och så vidare..

Vapen i överflöd. Kalasnjikov över axeln när man skulle framföra sitt ärende. Barn som inte kunde gå i skolor som helt plötsligt blivit militärförläggningar.

Och ändå rådde fred. Då. På ytan. 

Nu har ytan krackelerat.Och regnen kommer. En stor del av landet blir ett innanhav. Meterhög gyttja över vägarna. Allt stannar av.

Utom inbördeskriget.