Söker skugga i Wales ….

Det börjar redan när jag sätter min fot på Walesisk mark. Cardiff flygplats.

Het cement. Taxi? – 45 minuters väntan. Buss – 37 minuters väntan. Uber? – 2 minuter.

Jag får en föreläsning om att de ordinarie taxibilarna har knuffats ur marknaden av Uber. Säger Uber-föraren.

Barry. Staden jag sett på TV. Gavin&Stacey. Tyvärr såg jag juluppföljningen – som sändes 15 år efter första avsnittet. Och där dog minnet av att det var en bra komediserie.

Det är inte långt till Trinity Street där ”Gwen bodde”. Huset är nu en sorts vallfärdarmuseum. Jag avstår. Gatorna dallrar och jag håller mig till husväggar i skugga.

Hotellet – Mount Rooms – är billigt. Det förstår jag när jag kliver in på rummet. Badrummet är större än sovrummet. Badrummet är litet. Jag har en utsikt mot en bakgård med MCDonaldskartonger och cigarettfimpar.

Men det är ju bara en natt.

Morgonen efter kommer varningarna.

Åk bara tåg om det är absolut nödvändigt”

Det är det. Jag ska vidare. Swansea. Tåget är bara 2 minuter försenat.

Tanke för framtiden; kalla mig Allan Ford. Det lär förvirra Walesare.

Swansea är lika hett. Eller mer. Dock finns en fläkt på hotellrummet, Och receptionisten bjuder på en Gin&Tonic eftersom rummet inte var klart.

Svalkande. Berusande.

Swansea museum. I receptionen säger de att jag ska se mumien först. Jag letar upp mumien. Han heter Hor. Men han ligger i en sarkofag så Hor syns inte till. Utom på ett röntgenfoto.

Det är inte ett stort museum.

Men Dylan Thomas har satt sig i form av en staty utanför.

Bokar middag på en restaurang. Som inte finns. Eller den finns men är inte öppen. Fast den skulle vara öppen. Jag avbokar och det var bra för senare ser jag att det är en nattklubb.

Fredag. Lite svalare. Men bara lite. Dräller på ett varmt museum innan tåget till Carmarthen.

Och då ser jag dom. Molnen! Halleluja!

Det lovas svalka. Det ges till och med ett lätt regn. Finemang! Svett adjö.

Firar med en cocktail och salt ostburgare.

Carmarthen,. Romarna var först. Sen var det ständiga slagsmål mellan engelska kungar och walesiska prinsar. Och så föddes trollkarlen Merlin i en grotta utanför staden.

Det var ett tag den största staden i Wales. Men sen kom kolgruvorna och Carmarthen blev en liten stad. Men under andra världskriget blev det lite centralt igen. BBC flyttade sitt högkvarter för Wales från Cardiff till Carmarthen. Färre bomber.

Upptäcker att det finns Överkalix-inflytande här. Betoningen på ortsnamn ligger på första velsen. Det är Caaarmartn och inte Carmaaaarten.

Stadens museum ligger inte i staden utan en bra bit utanför _ så jag tar mig till det andra museet. Paranormalitet! Ett kapell som tidigare användes av baptisterna tills församlingen tynade bort. Dopbassängen under altaret är kvar. Marmor säger de.

Men nu är det ett museum där det hålls seanser och där olika föremål är gröna (snälla) gula (neutrala) och röda (onda!!).

Jag. Testar allt som man ska testa. På uppmaning att ta ett djupt andetag. Det hjälper inte. Inget händer. Inte ens vid de röda figurerna. Men det är en lärorik plats. och man får lyssna på en tyska som utsätts för exorcism. Hon dog sedermera av svält.

Carmarthen ger mervärde. Glad att jag stannade här i nästan 24 timmar.

Men som andra städer i Wales – ett överskott av stängda butiker, igenbommade hus, glassplitter. Nerförsbacke.

Nu en timmes bussfärd till Newcastle Emlyn. Bunkra upp mat för en vecka. Frisbee är inhandlad. Trädgården är stor. River springer fort.

Främling i främlingarnas land

Om jag förstår det hela rätt så är ursprunget till namnet Wales =främling eller utlänning. Walha.

Så jag är en främling bland främlingar. Tågar från Paddington;

Där är alla främlingar. Främst japaner som attackerar björnen Paddingtons bänk och plattform 9 3/4 med kameror i högsta hugg och med uppropande till sina barn om hur de ska posera.

Men sakteligen börjar Walha närma sig. Jag ser fåren.

Jag ser stationsskyltarna och uppmaningar. Jag tänker att det är ett komplicerat språk men sen får jag det förklarat att om man bara känner till vilka ljud bokstäverna vill ha – så blir det enklare.

Fan trot.

Första natten i Albertawe – så kan Swansea också kallas – ”mynningen av floden Tawe”. Känd för poeten Dylan Thomas och får nåt annat. Säkert. Det är gråmulet. Fuktblöta hus. Ett 2 * hotell med den piggaste receptionisten nånsin. En öl och en kycklingburgare och en singel malt som hon häller upp som en dubbel malt. Bra så. Pensionärer och vägbyggare och jag.

Och en hare.

Tågar vidare. Till Carmarthen. Vi är 5 passagerare på hela tåget. Det smakar utflyttning. Eller att folk är på semester. Eller att folk inte åker tåg.

De åker inte heller buss. Jag är enda passageraren mellan Carmarthen och en bra bit på den krokiga vägen mot Castellnewydd Emlyn = Newcastle Emlyn. Staden med 1144 invånare.

Passerar det nationella ull-museet. Det vill jag inte besöka.

Passerar ett samhälle täckt av varningsskyltar och container-hem. Det vill jag inte heller besöka.

Men jag måste besöka Newcastle Emlyn. Där finns närmaste affär.

Familjen vars hus och hund jag ska passa har bara bott en vecka i huset. Sicksack mellan flyttkartonger och nymålade väggar. Men det är en gudagod plats att vara. Grönt så man behöver inte korsa floden för att se om gräset är grönare på andra sidan. Det kan det inte vara.

Mitt uppdrag. Eurasiern River. Stor risk att detta blir en total favorit.

Det blir en vecka här. Eller 6 dagar. Lite oklart när familjen återvänder. Men jag är en flexibel pensionär.

Efter dagarna med River blir det 2 eller 3 dagar i Caerdydd = Cardiff. Uppgift= gå i Gavin och Staceys fotspår. Fast Stacey bodde ju i Barry – några mil söder om Caerdydd. Blir det 3 dagar i Caerdydd så blir det en vända till Barry.

Sedan två familjer i London-trakterna som ska ha omvårdnad och skötsel. En hel månad som främling i britternas land.

I september nästa år återvänder jag till Wales. Pencoed med 9166 invånare och minst 2 hundar. Jag ska vakta de två hundarna. April – maj = Manchester. 1 hund.

Än så länge är 2026 ett öppet ark. Förutom Manchester och Pencoed.

Först blir jag lite upphetsad…

…när jag ser att den lilla ön som heter Mårtens Holme heter så för att en Mårten blev mördad där. Men det var ju inte denna ö – utan en ö med samma namn uppe i Bergslagen.

Då tynar upphetsningen.

Varför denna ö vid Tollare i Nacka kommun heter så är oklart. Men det är en trivsam ö med klippor och kvarglömt paraply.

En vecka i Tollare. En hund med bestämda vanor. Kola vill gå ut tidig morgon och sen kväll. Resten är strejk. Hon har också en klar uppfattning om var hon vill vandra. Det är bara att följa efter.

Tre katter. Eller två. Fast de är tre men Macchu ser jag totalt i 20 sekunder under en vecka. Hon avskyr sällskap och håller till inne i en garderob hela dagarna – men på kvällarna kommer hon ut ur garderoben (det är Pride-vecka) och botaniserar omgivningen,.

Så henne blir det inget foto på.

Picchu däremot. Pratsam hona. Också nattvandrerska. Katter på stan.

Duman. Betyder rök på turkiska. Ingen nattvandrare. Sover i stället i min säng. Spinner med låg volym så det är ok.

Tollare med vatten med skyddsduk. Tollare pappersbruk lyckades förorena vattnet med kvicksilver så det ligger en 30 000 m2 skyddsduk över slammet. Här badar folk. Nacka kommun tar inga vattenprover. Det är ingen badplats där folk badar.

Ute hos Mårten är det bättre att bada men där sköljs man upp på land så fort det passerar en fortgående flytetyg i sundet.

Här bor man stort men trångt. Stora lägenheter. Stora terrasser. Och grannen 7 meter bort. Men detta är inte Nederländerna så här är insynen begränsad. Det är grilltätt. Barntätt. Chihuahuatätt.

Men bara en djupfryst närbutik. Det är 25 minuters vandring eller 3 busshållplatser till närmaste ICA och 14 busshållplatser till ett utmärkt COOP i Orminge.

Två restauranger. Ett glasscafé.

Serviceindustrin har inte nått Tollare.

Härnäst blir det Stockholm, Dalarö, Stockholm, Bryssel, London, Swansea, Brongest, Cardiff, West Byfleet, London, Reigate, London, Bryssel, Åkersberga, Skarnes, Bryssel, West Byfleet, Basel.

Sedan är året slut.

Nästa år har jag bara en hundpassnings-bokning.