Och så kommer friden ….

… efter tre dagar av pustande. Tre dagar av tre dagliga klädbyten. Tre nätter av att vrida runt i sängen med jakt efter en sömn som kräver kyla.

London fortsätter steka sin befolkning. Men ungefär vid Bristol-kanalen börjar barmhärtigheten. Till och med regn i natt. Jag ville sova med öppet fönster men -”då kommer fladdermössen som bor under taket in”.

Jag sov med stängt fönster. Med sval kudde. Barmhärtigheten finns i Wales.

Huset heter Pant Yr Onen. – det ihåliga trädet. Det väcker fantasier. Det måste vara det döda trädet på ängen bakom huset som gett namn till huset.

Igår gick vi över ängarna.

Det är syre överallt. Överdos av syre.

Vi går förbi grannen 2 km bort. Grannen med överdos av varningsskyltar.

Värden tror det handlar om att bondens får brukar kliva in på den tomten. Jag tror inte får förstår förbudsskyltar. Så det måste dölja sig något annat bakom alla varningar och förbud grannen skyltar för. Och emot.

Hästarna.

De manar inte till förbud.

Vi går förbi saksamlaren. Han har brett ut sina saker – mest dörrknoppar – på bägge sidor av vägen. Han åker runt på marknader och säljer saker. Värdfamiljen har köpt dörrknoppar av honom. Men han har massor av dörrknoppar kvar.

Började se om serien River igår. Två skäl ; Nicola Walker och ja… hunden här heter ju River.

Jag har ett svagt minne av vem mördaren är. Men det spelar ingen roll. Det är kvaliteten på serien. Inte en dålig scen .

River -som den Eurasier hon är – var lite avmätt i går.

-”Somehow I have a slight memory of having met you before but unfortunately old chap you didn’t make a strong impression.

Det var igår.

Idag var det -”Why have you been sleeping so long? I have missed you!”

Eurasiers är svårflörtade. Reserverade. Lite högadels-dam ;-“We haven’t been properly introduced so you can’t touch me!

Idag vandrar vi över domänerna. Bägge utan koppel. Fram till det blöta gräset. En av oss väljer att avstå.

-”It’s awfully wet!”

När det torkat upp går det bra.

Värdfamiljen reser iväg . Ett antal slott i norra Wales – med Tudor- spår ska poddas om. De är Tudorister med Anne Boleyn som special ämne.

Det visar sig att 65% av de som bokar in sig på deras Tudor-tours är från USA.

Ett historielöst folk som letar historiska rötter som förmodligen är från religiösa fanatiker från Plymouth och inte från Tudor-familjen.

Under tiden andas jag syre i denna f d bondgård från mitten av 1700 -talet. Tjocka sneda väggar. Fönsterbräden att sitta bekvämt på. Förra ägarnas familjebildning inpräntat i storköket.

Och så fladdermöss under taket. Det är frid. Det är syre. Även för dem.

Mitt liv som klorofyll.

Här tillverkas rugbyspelare…

Det är väl det som denna 10000 personers stad är känd för. Och så krigsmonumentet. Och ”puben ska du inte gå till” – säger värdfamiljen. Oklart varför. Möjligen för att det är berusade rugby-spelare där. I vilket fall så undviker jag puben – för labradoren Jett har aldrig varit på en restaurang. Där kom det andra rådet från värdfamiljen. -”Ta inte Jett på restaurang!”

Jag tror det skulle kunna fungera om Jett hade en boll i munnen. Då avstannar allt annat intresse. En annan hund kan sniffa Jett i baken. Jett märker inte det. Han har ju en boll. I munnen.

Om han hittar bollen på det blomgula fältet där kor inte längre betar för nu ska det odlas insekter i stället. Och dölja gula tennisbollar.

Pencoed. Jag tror staden lever på att ligga mittemellan Cardiff och Bridgend,

Men det är en öde stad. Inte för att människor är försvunna utan för att århundradets hetta har lagt sig över staden. Alla flämtar. Den andra hunden – Charlie – vägrar gå ut mer än att tömma sina laster. På 5 dagar har jag bara lyckats få honom till parken – 600 meter bort – 2 gånger. Resten av dagarna ligger han på soffan och kontrollerar gatan. Eller tar sig en svängom i trädgården.

Eller sover i 12-timmarspass.

2 veckors vila. Det är vad Pencoed kan erbjuda. Om jag inte tar en sväng förbi krigsmonumentet en dag.

Men dagarna innan och dagarna efter var det mer fart.

3 nätter i Cardiff – ett kaninskutt från nationalmuseet.

Ett gratis museum som i varje rum påminner en om att man kan donera 5 pund.

Matar och dricker mig.

Det finns 15 meter av High Street dit jag kommer gång på gång. Restaurangen Potted Pig. Rom-baren Rum and Fizz. Och framförallt gin-baren Gin and Juice.

Efter avslutat uppdrag återvänder jag en natt till Cardiff. Uppsöker de 15 metrarna då. Igen.

*****

Det gör jag inte. Om jag övernattar i Bridgend så sparar jag 100 GBP som ska användas till fine dining i London. Så det blir en natt i en ny stad – Bridgend.

*********

Sedan 2 nätter i London – vid Waterloo denna gång.

I slutet av juni återvänder jag till Wales och har lyckats boka in en natt i Barry. Staden som jag varit nyfiken på i nästan 20 år sedan Gavin & Stacey började sändas.

Nästa natt i Swansea. Dagen efter tåg till Carmarthen och en natt där på en pub med 9 gästrum och så buss till Castellnewydd Emlyn där det blir en vecka med River!

Igen.

Det blir åter en vecka med gröna kullar och inga grannar inom hörhåll.

Ett liv i balans mellan gin-barer och hundar.