Hur man lättast retar upp en peruan

Det går inte så bra i fotboll. Det går någotsånär i juniordamvolleyboll. Det går väldigt bra i juniorschack och juniorvärldsmästerskap i matematik. Men that’s it.
Så när Vargas Llosa fick Nobelpris så blev det glädjeyra.
-“Vi är världsmästare i litteratur!”
Men sen var det ju det där med att han också har spanskt medborgarskap – förrädaren…

Så vad finns kvar?

20130730-085843.jpg

Mat.
-“Den peruanska maten är den bästa maten i hela världen!”
-“Vilka andra kök har du prövat?”
-“Inga andra. Varför skulle jag göra det? Den peruanska är ju den bästa!”
-“Ok då, den peruanska maten är den bästa peruanska maten i hela världen…”
-“Tack!!! Eller… ehhhhh???”

Men allvar.
Det finns suverän mat i Peru.
Jag har njutit himmelskt av goda ceviches, tiraditos, caldos.
Kanske inte njutit lika mycket av varmrätter som är lite väl stabbiga.
Men förrätterna!!
Men sen är det detta med “bäst i världen”..
En kock kan vinna ett världsmästerskap.
Men kan en nation vara bäst på mat?
Knappast.
Men säg det i Peru och du har ovänner – för stunden i alla fall.
-“Rör inte vår mat! Kritisera inte vår mat!”

Varje morgon på ATV nyheterna är det minst ett besök i ett restaurantkök.
Varje morgon så sitter studioreportrarna och säger samma sak efter inslaget –
-“Uuy que rico!”
(Samma sak händer när du postar ett foto på mat på Instagram –
peruaner skriver “Uuuy que rico!” och svenskar skriver “Vad är det
?”)

Miguel Bosé var i stan. Journalister ställde standardfrågan;
-“Vad tycker du om ceviche och pisco sour?”
Han svarade;
-“Ska du inte fråga om min favoritfärg också? Eller andra frågor man ställer till 11åringar?”
Ungefär som svenska sportjournalister och Zlatan….

Jag gick med i Facebookklubb – något om Gourmet Peru eller nåt liknande.
Jag väntade mig recept, resturanttips – men icke.
Jag hamnade i en fanatisk hejaklack.
Arriba Peru! Somos los mejores!
Jag gick ur klubben.

Så… jag kommer att fortsätta dyrka den där tonfisktiraditon med mandarinsoyasås. Jag kommer att slicka mig om läpparna när en färsk fräsch ceviche dukas upp.
Men jag kommer att fortsätta reta peruaner genom att säga att man inte kan gilla all mat i Peru.
Säg TacuTacu och det vänder sig i magen …

Nu är det full fart på Peru…alternativt Peka ut en lycklig fånge!

Full fartInte en endaste dag är tråkig i den peruanska politiken. Adjö såpoperor. Verkligheten är så mycket mer full av intriger, vändningar, överraskningar och förfärelser än i såporna.

Först skulle borgmästarinnan Villaran kickas. Ett gäng politiska motståndare gav sig ut med pastapåsar och kexpaket for att samla namnunderskrifter. Efter en hel del vändor fram och tillbaka med underskrifter från döda, från avflyttade och från icke existerande människor mitt ibland alla som hederligt skrev på – så fick de ihop 400 000 underskrifter vilket krävdes för att få igång en folkomröstning om borgmästarinnans vara eller icke vara.

De ledde med 30% de som ville bli av med henne…. men med alla omöjliga klantigheter som möjliggjordes så förlorade de med 2%. Borgmästarinnan sitter kvar. De som förlorade ursäktar sig med att de ville bara att hon skulle skärpa till sig. Surt sade räven o s v …

Istället är det full fart på spekulationer om att nuvarande presidentens hustru ska kandidera till presidentposten 2016. Detta är förbjudet i konstitutionen- och hon har sagt att hon inte ska kandidera, men det spelar ingen roll; debatten handlar ändå om hennes kandidatur. Som hon alltså inte finns. Men som finns i alla fall i debatten.

Och förre presidenten Toledo har köpt hus. Men det är inte han som har köpt huset utan svärmor som först enligt Toledo var väldigt rik, men sedan har lånat pengar – av sin egen firma- som hon startade för att låna pengar från men som inte hade pengar så firman fick pengar av ett banklån som sedan inte fanns så en rik vän lånade ut pengarna istället. Det har varit en rundgång av information och varför svärmor skulle köpa hus i Peru när hon bor i Belgien och är 85 år är märkligt.

Och förre presidentkandidaten Keiko Fujimori går på om att pappa Alberto ska benådas från sitt 25års fängelsestraff. Besviket har hon tvingats konstatera att han inte är döende av cancer (!) – vilket var kravet för benådande. Istället försöker han och familjen få det till att hans depression p g a fängelsestraff vore skäl för benådning.
Men – peka ut en lycklig fånge någon, tack!

Under en benjaminfikus

Nej, jag ligger inte på ett golv. Benjaminfikusen är 20 meter. Minst.
Barranco – Lima – Peru. Julhelg.
Gatan är fylld av nya presenter.
Barn fick rosa cyklar (flickorna) och hundvalpar (flickorna). Pojkarna fick oranga och illgula gympaskor. Pojkarna sitter på strandkanten och tittar på sina skor. Flickorna springer illskrikandes efter valparna. Valparna springer förskräckta iväg. Flickorna cyklar omkull. Illskriker.
De övergödda papporna har fått träningskläder. De springer försiktigt. Det ligger ju omkullcyklade flickor på gatan.
Det är ett spektakel.
50 meter längre ner finns havet. Bilköer för att komma dit.
Bilköer för att komma därifrån.
Under benjaminfikusträdet är det lugnt.
Julfrid.

20121226-153324.jpg

Puking on peruvian political “debate”

Almost 4 years in Peru. I do appreciate the sunday columns in La Republica. I did appreciate Rosa Maria Palacios tv program Tribuna Abierta. But I puke on the rest. Media is thrown a bone and they run like the dogs at the Parque de Faro in Miraflores. Wildly chasing the bone, not having in mind w h o did throw the bone and why. Just running, chasing the bone and then chewing the bone on and on again while the one who did throw the bone smiles happily.
Some examples:
1. the First Lady flies to Brasil together with representatives from Ministries of Women and Social Inclusion. She is there to met the president and relevant ministries for sharing experience and discussing collaboration. A normal day at work it seems. But no. She was using the presidential plane without being on the by the congress approved list of passengers…. No questions on what the results of the travel was. No! She used the presidential plane!
2. Ambassador Lynch – well now ex-ambassador Lynch – in Argentina had protests from the Sendero Luminoso political wing Movadef outside his embassy, walls painted with anti presidential slogans. So Lynch decides to meet a delegation of the protesters. Media does not ask w h a t he told the Movadef. Oh no! Its the meeting! He met them! No one asks if he actually told them to piss off and keep their protests elsewhere. No. He met them!
3. Minister of Foreign Affairs Roncanciglio was 2008 in a graduate meeting in his former school. On the Facebook of a guy linked to Sendero Luminoso a photo appears where this guy is siting at a table 2 meters from Roncanciglio. No one asks if they shook hands, if they greeted, if they talked with each other, if they exchanged business cards. Oh no! He was on the photo!
And so it can go on.
So of course. Here I am. Following the criteria of media like Peru21 I am hereby a member of the UK brittish family – but i guess they would think its KimJongIl in the photo so of course I’m a stalinist now.
The government is not attacked with constructive criticism – the attacks are in form of bones thrown to dogs. Attacks that takes the focus away from politics and leads the debate into ” Who travelled!!!! (Not why they travelled) Who met!!!! (not why they met and the outcome of the meeting) Who is in the same photo!! (absolutely ridiculous!)

20121108-115012.jpg

Helvetes jävla underbara Lima

Allt händer på två dagar. 3 händelser som inte verkar hänga ihop, men som gör det. Definitivt. Det började för 2 år sedan. Susana Villaran från en vänster koalition valdes till borgmästare över 8 miljonersstaden Lima. Hon skulle ordna upp staden. Utveckling byggs inte bara av betong, sade hon. Den förre borgmästaren byggde och byggde men redovisade inte hur pengarna användes. Han valde att låta International Organisation of Migration utföra byggkontrakt – och dom kommer inte de statliga revisorerna åt. Villaran lovade granska förre borgmästarens finanser. Där började problemet. Hon lovade också att ordna upp trafiken i Lima. Ett stort antal bussföretagare kör sina rutter, inget är samordnat, bussarna speedar för att komma först till en hållplats. Kollisioner. Långa körpass. Bryter mot trafikregler. Kör hejvilt.
Där kom nästa problem för Villaran.
Sedan tog hon tag i den kaotiska grossist grönsaksmarknaden La Parada. En stängning och en flytt till en organiserad marknad med bättre hygien och ordning.
Där kom nästa problem.
Bakom kaostrafiken och bakom kaosmarknaden finns maffiagäng. Försäljarna betalar, producenterna måste gå via maffiagängen för att kunna sälja på marknaden.
Tidigare borgmästare har låtit dessa gäng härja fritt.
Inte Villaran.
Så självklart kommer allt på en gång.
1. Namninsamlingar för att kräva omval – och med hjälp av “skriv på så får du ett paket kex!” och med hjälp av maffiagängen så har de lyckats få ihop 400 000 underskrifter ( plus ett antal underskrifter från döda, utflyttade, icke Lima bor också….) så 2013 blir det av allt att döma ett val omkring fortsatt förtroende eller inte för borgmästarinnan.
2. Transportmaffian strejkar. Men lyckas bara få med sig cirka 10 % av transportisterna. De verkar inte komma långt.
3. LaParada maffian mobiliserar och igår small det till. När vägarna in till marknaden skulle blockeras av polisen, bröt vandalismen ut. 2 döda. 41 skadade. Kaos. Plundring. Bilar i brand.

Dessa händelser hänger ihop.
Någon vill inte förlora sin makt. Någon vill inte förlora sina svarta inkomster.
Ledarinnan för La Parada – Margarita Valladolid – är också aktiv fujimorist. Hon deltar i sammankomster ordande av fujimorister i kongressen.

Nu väntar Lima på vad som kommer härnäst. La Parada ska stängas. Maffian där vill inte tappa sin kontroll.
Busstrafiken ska samordnas. Maffian där vill inte tappa sin kontroll.
Borgmästarinnan säger att hon inte ger upp.
Just därför är Lima fortfarande underbar.
Trots kaosälskarna.

20121026-113617.jpg

Fujisorry

Nu är dom i farten igen. Fujimoristerna. Knappt hade de misslyckats med ett foto – photoshoppat – som visade ex-presidentens “döende” och det ledde till ett bakslag. Twitter fylldes med “döende” hundar, nallebjörnar, skådespelare och bakfylla människor under #fujimoring.

Och så kommer nästa drag. En amatörmålning av Fujimori. En ung Fujimori. Piggare än på döende-fotot. Och med en text….. “Jag ber om ursäkt för det jag inte hann göra och för det jag tvingades till att göra”.
En ursäkt som en hustrumisshandlare skulle kunna åstadkomma.
“Det är inte jag. Det är omständigheterna.”
Raskt på Twitter kom #fujisorry
Inlägg efter inlägg skojade med Fujimoris “ursäkt”.
“Jag ber om ursäkt för de orgasmer jag inte gav dig och om ursäkt för de orgasmer jag fick fast jag inte ville.”
Fujimoristerna lär sig inte. De underskattar folk.
Men hur ska de kunna ha lärt sig? Under hans styre så betalades media för vad de publicerade. Rubrikerna kom från Fujimoris gäng. Motstånd skrämdes.
Men det var då.
Nu är inte folk rädda för Fujimori längre.

20121018-153327.jpg

Fujimoring

De bär in högar med papper till Justitieministeriet. De fyra barnen till Alberto Fujimori. Den f d presidenten som nu avtjänar ett 25 årigt fängelsestraff för de brott han åstadkom under sin tid som president. Barnen vill att han ska ges nåd då han är sjuk.
Han har varit sjuk. Opererats 5 gånger för cancer i tungan. Men han är frisk nu. Tillståndet är inte livshotande. Men ändå tycker 59% i en opinionsundersökning att han borde ges nåd.
Han är ju döende. Tror man. Ett foto cirkulerar. Photoshoppat. Vädjandes till känslor. Precis som en tidigare dömd som gavs nåd – som vädjade via foton men som visade sig vara frisk, så nådbeslutet drogs in.
Nåväl – det tog inte många minuter förrän hashtaggen #fujimoring började spridas på Twitter.
Sjuklingar en masse. Folkhumor när den är som bäst.

20121015-103816.jpg

Amaz som i Amazonas

Det ska öppna ett Hiltonhotell i Lima. På bottenvåningen har getts plats för 4 restauranger. Den första är en till i Gaston Acurias restaurangexperiment. En peruansk-italiensk sak som heter Bachiche. Full. Alltid full. Sedan en japansk. Sedan en krog som inte har fått upp namnskylten än. På borden syns Cola light flaskor. Avstår. Den sista i raden är krogen Amaz där kocken Schiffiano – eller heter han Schaffiano? – har tagit steget från det småamazoniska på Malabar till något hel amazoniskt. Eller jo, han har ju pliktskyldigt tagit med tiradito, ceviche och lomo saltado på menyn. Annars kommer inte peruanerna.
Men resten är djungel. Bar. Drinkar med lulo, tumbue och andra djungelfrukter. Mat. Inbäddat i blad. Inkokt i blad.
En nyhet i Limas restaurangvärld. En bra nyhet. Men en krog som inte kommer att få Limaborna att himla med ögonen av lycka. Det behövs en rejäl ris-bönklimp på tallriken eller en pyramid ris och en slev pommes frites till köttet för att ögonen ska glimra. Det finns det inte på Amaz.

20120919-161814.jpg

Under tiden i Peru

-“Detta är nationalsporten i Peru – att klaga” svarar en twittrare när jag undrar över detta ständiga klagande här. Presidenthustru flyger i presidentplanet ledandes en delegation med ministrar och tjänstemän för ett utbyte i Brasilien om bekämpning av barnfattigdom, om kamp mot undernäring, om barns rättigheter.
Fel!
Utropar media och opposition. Hon borde inte ha flugit i presidentplanet! Nu hade i och för sig ministrarna och tjänstemännen redan fått tillstånd att använda sig av planer, men presidenthustrun var inte med listan.
Detaljer….
Det finns alltid en detalj att haka upp sig på för att kunna klaga på ett formellt misstag. Och det gör man. Media och opposition.
Det måste ha kommit som en kalldusch för dem att presidenthustrun har 62% i gillande i senaste opinionsmätningen.

Men den som klagar mest i Peru är presidentens far – Isaac Humala. Inte på oppositionen, inte på media – utan på sonen och sonhustrun. “Hon är berusad av makt och pengar”. Med en sån far behöver man inga fiender. En sur far som tycker att det är fel son som är president. Den “riktige presidenten” sitter i fängelse. 25 år. För en ockupation av en polisstation med dödade poliser som resultat.

20120827-110801.jpg

Inne i ett hundliv

Tystnad här. Men inte utanför. Ett hundliv. Ett bra hundliv. En sko i ansiktet före klockan 0600. Varje morgon. -“Ut och gå!”.
Ut bland joggarna. Och småhundarna. Hundar som inte leker. Hundar som gläfser. Hundar som är ute med hemhjälpen . Hemhjälpar som säger att deras hundar inte får leka. En besviken Arman. Leksugen.

20120823-114139.jpg