Halften av alla i en europeisk undersokning skulle vilja radera alla uppgifter om sig sjalva pa natet – om det vore mojligt. Skulle de ocksa vilja bygga hoga staket runt sina hus? Ha morklaggningsgardiner sa ingen kan titta in genom fonstret? Aka i egen tunnelbanevagn till jobbet – sa ingen ser en?
Jag undrar vad radslan egentligen handlar om? Att nagon skulle publicera nagot om en som man sjalv inte kande till? (jag lutar mot den tanken) For det man sjalv publicerar gar ju att radera – eller lata bli att publicera.
Att arbetsgivare kollar sokande till tjanster pa Facebook ar val en sjalvklarhet – liksom att googla pa ens namn. Och som det sags i artikeln – aven arbetsgivare har ett privatliv och festar.
Sa jag undrar vad som egentligen vacker all radsla? Eller ar folk verkligen radda pa riktigt?
Invärtes plågor
Ny opinionsmätning – men med klar tendens. Sverigedemokraterna fortsätter att tappa – lite i taget men en bit under valresultatet. Försöket med att varna för gömda asylsökande fungerade inte. Det gav inget lyft. Annars har det varit märkbart tyst från sd vad gäller politik. Istället handlar nyheter om sd alltmer om medlemmar som krånglar genom att föra ut partiets politik på ett sånt sätt så det skadar den fasadputsning partiet genomgår. Men även protester från gräsrötterna för ledningens arvoden får sd att ägna tid och kraft till inre arbete.
Men de kan ju inte nöja sig med detta…. En sakta dalning (det gör inget parti) … Så vad härnäst? Back to basics kanske? Det sd vunnit mest sympatier på är offerrollen – så ut på gator och hoppas på ägg och kastade ägg ger sympatier. Det är vad min spåkula säger.
Under tiden kan man skratta at SD;
5 valforluster i rad…
.. och vänsterpartiet skyller pa omgivningen i sin valanalys. Margo Ingvardsson satter press pa partiet i en artikel pa DN debatt. Vem ger sitt stod till vänsterpartiet idag? Jag tror mest det ar de som vill pressa socialdemokraterna alltmer till vänster. Men de börjar ge upp. Allt färre ger vänsterpartiet sitt stod. 5 val i rad med minskat stod val efter val. Det ar märkligt. Utförsäkringar, utförsäljningar, utvisningar .. och partiet letar ända efter sina väljare. Jag tror det behovs en propplösare – bye Ohly och alla andra som ser omvärlden enligt marxistisk grundkurs del I – ut med er och arbeta med något annat. In med vardagspolitiker som Hans Linde och Josefin Brink. Det finns grund for att vansterpartiet skulle kunna vara sa mycket mer an vad de ar.
Jonas Sjostedt – briljant sagning av Jimmie Akesson. Varfor syns han inte mer i partiet?
Kvävd andning
Det är ingen hejd på den kvävda andhämtningen.
-“Vinner Ollanta så flyttar jag till Brasilien. Eller Argentina.”
-“Men där är det ju också socialistiskt styrt?”
-“Vad säger du?!!”
När jag kommer hem så är det elavbrott i medel- och överklassdelen av Barranco (vi som ser havet).
Grannen:
-“Så här kommer det att vara om Ollanta vinner!”
-“Men andra omgången är ju 5e juni?”
-“Spelar väl ingen roll, elavbrottet har ju varat i över en timme!”
Det är märkligt. Ett land som inte alltför länge sedan fått se alla bevis över Fujimoris brott har ändå så många som är mer rädda för Ollanta. De kloka säger:
Om Ollanta kan man tvivla- men om Keiko har vi bevis.
Det räcker inte.
Det är märkligt tyst
For varje resultat som valmyndigheten ONPE lamnar sa vidgas klyftan mellan Keiko och PPK. 2,5% nu och mar kommer det att bli nar de sista 20% av rosterna har raknats. Hur kunde det bli sahar? Det gar ju sa bra for landet, borde inte folk vara nojda och vilja fortsatta med det man har?
Fattigdomen har minskat – men fran 49% som lever i absolut fattigdom till 34%. Under samma tid har landets ekonomi rusat med 9-10% varje ar. Sa klyftorna har okat – och blivit valdigt tydliga. Officiellt ar diskriminering forbjuden i lag – men krogagare ser till att valja sina kunder i alla fall med hoga intradesavgifter som medel. Och skulle det vara latt for alla att komma in pa diskot, sa nog finns det en VIP avdelning for 200 kronor eller liknande. Det ar sa uppenbart att den medelklass som twittrat om valet nu ar chockade nar de ser resultatet. Det har ju inte latat sa pa Twitter – och da missar man att om folk gar in pa en i och for sig billigt internetkafe sa ar det inte Twitter man kliver in pa – utan Msn messenger och Hi 5.
Sa den som tittar i backspegeln for att forsta vad som egentligen hande igar – gor nog bast i att kliva ur bilen forst.
Hinner inte SD släcka alla gräsbränder?
En SD bloggare som pastar att nastan alla gruppvaldtäkter begas av utlandska man – ar inte ett problem for SD. När partiet var nytt i riksdagen sa forsokte man verkligen rensa bland sina medlemmars bloggande. Det verkar nu vara historia. Det som i valrorelsen handlade om “det ar inte invandrarna utan den misslyckade integrationen vi vill at” – har nu alltmer overgetts. Har SD ledningen helt enkelt ingen mojlighet att bromsa bloggandet fran medlemmarna? Eller vagar man inte ta tag i detta eftersom det muttras och puttras alltmer i gräsrotsleden? Eller ar det lite panik over att opinionssiffrorna dalar?
Är nunnorna nästa offer för populismen?
Systerskapet får definitivt inte plats i broderskapets Frankrike. Inte om man är beredd att gå Le Pens populistparti så långt till mötes så man inför förbud mot heltäckande slöja. Ett förbud som riktar sig mot ett så litet antal kvinnor – är till för att låtsas att man agerar starkt. Men starkt för vad? Eller mot vad? Att kvinnor inte själva ska få välja sina kläder? Att religiös övertygelse är något som folk själva inte fattar?
Att vilja behålla makten – får karlar att ta till konstiga symbolhandlingar. Och låtsas vara starka.
Hade man tagit steget fullt ut med alla religiösa slöjor – så hade nunnorna legat risigt till. De täcker ju också håret.
Lena Ag bloggar klokt om detta;
“Ljuset borde istället riktas mot de som begränsar kvinnors livsutrymme och mänskliga rättigheter.”
For varfor ska kvinnor drabbas av att det ar man som forsoker tvinga pa dem antingen kladsel eller tvinga av dem kladsel?
Dimma over Peru
Vallokalsundersökning. Ollanta och Keiko vidare till omgang 2. Forsta offentliga rakningen – efter 18,2% av roster räknade – Ollanta och PPK. Det racker for att PPK anhängarna ska skjuta upp sina raketer. Snacka om fortidig utlosning.
Det ar uppenbart att folk har rostat for att valstandet ska fordelas battre. Bade Ollanta och Keiko har stod bland de fattigare grupperna. Det ar ocksa uppenbart att Toledo har misslyckats totalt. For mycket statsman i sin kampanj. Aven om han putsade skor igen den sista veckan sa rackte det inte till.
Jag trostar mig med fet dessert.
Senare – vid 59% av rösterna räknade leder Ollanta fortfarande klart med PPK knappt före Keiko. Hon knappar in för varje mätning och nu skiljer en 1/2 %.
Vid 68% räknade- har Keiko gått om och ligger nu 1 % före PPK. Så det blir nog Keiko och Ollanta i omgång 2 och då blir valet svårt för många. Högerrösterna lär gå till Keiko – det har ju samarbetats redan med fujimoristerna i parlamentet under senaste mandatperioderna. Så allt tyder på att pappan i fängelset jublar.
Däremot är det inte kul att jubla över reaktionerna. “De ignoranta har röstat” menar PPK anhängarna. Lyfte de blicken från sina caffee lattes (de gillar egentligen inte det men eftersom man dricker sånt på starbucks i USA så…) så skulle de se att folk inte är ignoranta utan ignorerade. Det är städerskan som försöker komma åt golvet täckt av tidningar som damen med latten kastat på starbucks golv som röstat på Ollanta. 9%s tillväxt och samma minimilön år efter år.
Och då tror damen med latte att folk borde utbildas mer så de röstade rätt. Vem är ignorant.
Nu var jag väldigt ignorant mot lattedamerna – men en kväll av peruanskt twittrande får håret att resa sig i nacken. Inte av lust.
Men det där var ju klantarna
Twittermisslyckanden. SvD radar upp några exempel. David Bisbal är en annan. Den spanske Operacion Triunfo stjärnan lyckades twittra om att det var synd det var så tomt vid pyramiderna på grund av nån oro i Kairo och vips så var hashtagen #turismobisbal ute i 2 dygn med 1000tals exempel på korkad turism.
Så klantar finns. Folk som har svårt att formulera sig med 140 tecken. Märkligt ofta halvt okända popstjärnor. e
En i Peru – glömt hans namn- ojade sig över skador på sin bil när han kört på en hund. En annan tyckte det var bra med tsunamin i Japan för nu skulle inte delfiner dödas längre,
Men det finns en värre sort. Inte popstjärnor- utan politiker. Ut med propaganda och så tystnad, fram till att nästa propaganda ska läggas ut. Och så tystnad. Igen.
Att klanta sig med sina 140 tecken är ok men att nöjt trycka på “send” och luta sig bakåt när man är inne i ett diskussionsforum som twitter är- är värre.
Sanguches
Tät dimma från havet. Total tystnad i Lima. Vallokalerna har precis öppnat men på tv sitter kandidaterna och delar ut smörgåsar – eller Sanguches – som de kallas här. Och jo, en vakt heter guachimen och Bryan stavar sitt namn Brayan och Jason stavas Yeyson- annars skulle ju folk kalla honom Hasson (säger en som heter så.).
Men jo, först är det frukost för kandidaterna- sedan ska de gå och rösta. All politisk propaganda är förbjuden idag – liksom försäljning av alkohol. Så kandidaterna ler på tv mellan Sanguches utdelningen och säger “rösta!”.
Likaså är opinionsmätningar förbjudna sista veckan så istället så görs mätningar men presenteras i utländsk media. Och i Peru refereras till påhittade maträtter och deras popularitet – medan alla förstår vem den japanska maträtten är och vem som är “hårt bröd”.
Och hur går det för maträtterna? jo, Ollanta leder men Toledo håller på att komma ifatt Keiko. Det blir en plågsam väntan för om det blir Ollanta och Keiko i omgång två så blir valet pest eller pina för så många. Men på sätt och vis kan man skylla sig själv – 3 kandidater (PPK, Castaneda och Toledo) representerandes den sittande makten. Det blir väldigt trångt i mitten.
itsallabouttransparency 