Iakttagelser från ett lutande parisiskt trottoarbord

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_1199Jag ser en ny frisyr. Det rakas och det lämnas. Det lämnade lägger sig över det rakade som ett tungt överkast.

Det händer alltid något nytt i Paris.

(PS. Jag sitter med en fransk penna och skriver i en fransk skrivbok på en lutande trottoar –  där jag får spjärna emot med höger ben för att inte ramla ner på gatan. Jag dricker franskt vin och väntar på en spansk grillad fisk.)

Det är en bakgata. Jag har flytt undan selfiepinnstrupperna.

temporary

Jag behandlas som en turist.

Jag är en turist.

Jag får rött vin istället för det vita som jag beställde.

Servitrisen hablar inte spanska fast jag är på Casa Paco.

Sällskapet bredvid dricker lunch. En långdrickarlunch.

Frankrike.

Jag får min fisk.

temporaryEn god fisk.

1. Min mormor kunde placera en siklöja i vänster mungipa och ur den högra kom alla fiskben ut. Den egenskapen har inte gått i arv. Jag plockar fiskben ur min strupe.

2. En enormt fin hundvalp passerar. -“En akita?” Nej, det är en Shiba Inu. I vilket fall är det  en fin valp. Min fingrar blir renslickade från fisklukten.

3. Det röks mycket. Speciellt utanför arbetstillfällena. Arkitektkontoren, mäklarkontoren – ja alla kontor har en skara otåligt rökande stillastående renstrykna individer utanför. De knackar lätt med pekfingret på cigaretten och ner ringlar askan och fyller trottoarstenssprickorna. De är oklanderliga. Rökarna. Välpressade utombordsmotor. Intjärade inombords.

4. När fransmannen fyller 57 år åker mungiporna ner.

temporaryDet är nog allt rökande som åstadkommer detta. Försurningsprocess.

5. Den spanska restaurangen Casa Paco har ingen brandy.

6. Jag iakttar alla förbipasserande. Det är en lugn gata. Jag ser dem i minst 20 meter.  En dam håller sin vänstra arm med sin högra – bakom ryggen. Bibliotekarie, tänker jag. Efter alla bokvagnar som hon har knuffat framför sig, fortsätter hon nu som pensionär att knuffa sig själv. Framåt.

7. 57-åringarna har inte bara sura mungipor. De har också ögonbrynsbuskar. Någonstans mellan 55-57 års ålder slutar noppandet.

8. I övrigt är detta ett vacker folk. Trots mungipor och buskar.

9. Den franska portvakterskan går förbi.Hon släpar på en sopcontainer. Jag hoppas att hon är som portvakterskan i boken som hette något med Igelkott. Hon som kokade kål för att det skulle lukta portvakterska men i verkligheten åt hon gourmetmat.

10. Den skälmska blicken. Parisborna är experter på det. De går tittandes rakt fram  och 0,3 sekunder innan de passerar kommer sidoblicken. Den där leende sidoblicken. Den där skälmska sidoblicken. Den där blicken som säger ;-“I’m sure you like me. Why wouldn’t you?”

Jag ska träna på den blicken. Jag är ju i Paris

Over and out.

Sjön

/ Hans Lind / Leave a comment

temporaryJag tror det är ett Valdemaren Monster. En avlägsen kusin till Loch News monstret. Eller en svan. Vilkendera i Valdemaren . Det är tyst. Dagen före stora midsommartabernaklet.

Det var inte lugnt inne i Flen på ICA. Pensionärerna körde rally med kundvagnar mellan falukorven och formfranskan.

Men sjön var lugn.

Men de ropade från land;

-“Häll vatten i årtullarna!”

Jag hade gnisslat mig runt halva sjön. Jag trodde det skulle gnällas när man ror. Det fanns ju inget sälfett att smörja årorna med. Så borde man göra. Men det gick lika bra med vatten.

En vattenspegel. Och jag.

Svenskens kropp har förändrats

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_0969

Prövade dessa byxor idag. Det hade rymts 2 bakar i överdelen men bara halva ben i nederdelen. Och så spar man på tyget. Eller nobbar (mobbar) strumpfabrikanterna. Eller är det väntan på en översvämning som gör att byxorna är avkortade. Eller är det nån sorts fotknölsfetischism som gör att dessa kroppsdelar ska synas?

Prövade ett par andra byxor i en annan butik.  Bredbaksbyxan ovan blev avfärdad. I de andra byxorna rymdes bara min bak.

Det var ett långt vandrande i dag.

Whiteboardtavla.

Kontaktlinser.

Tandpetare.

Mat. Mat. Och mat.

Och sprit. Allt detta för midsommartabernaklet.

På Systembolaget ville damen framför mig ha 3 platta småflaskor med Explorer Vodka. Såna där små platta flaskor som man kan gömma i en handväska och i smyg spetsa den stora starka ölen. Kanske. Det var bara en fantasi jag fick.

Hon tillönskades en glad midsommar. Hon tog inte emot den tillönskningen och muttrade att det var ju bara en helg vilken som helst. Hon tag däremot tag i sin lilla tax och stånkade ut på gatan.

Nästa notering; Expediter är väldigt personliga. Skrattar åt alla ens dåliga skämt. Går runt kassabordet och lämnar över kassen. De har förmodligen stegräknare på sig och tävlar med Korpen.

Avslutsnotering; ICA Folkungagatan har väldigt mycket snacks överallt.

Smart gjort – Kenya Airways!

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_0967-”I haven’t seen you in a long time!”
Väskinplastaren hälsar glatt. Han kommer att väva in min resväska i 5 meter gladpack. Det stjäls utav attan på Jomo Kenyatta International Airport.
Jag känner mig nöjd. Jag kan ju inte resa så mycket eftersom Väskinplastaren har saknat mig. Passkontrollanten däremot nöjer sig med
-:”Four fingers please!”
Det är mina fingeravtryck han vill åt. Han får dem.
Nairobi flygplats. Hårdkokta ägg och långsamma säkerhetsköer. Eftertänksamma avplockningar av livremmar och nyckelknippor. Långsam eftertanke. Kan det tänkas finnas mer metall någonstans i en ficka som man aldrig har stoppat handen i?
Själv har jag placerat all metall och elektronik i väskan redan i rulltrappan. Men det har jag inte mycket för eftersom köbildarna tror sig ha metall någonstans i ett ställe där någon kan ha placerat metall i. Dem.
Kenya Airways nya – nåja relativt nya – Dreamliner luktar surt. Obestämbart surt. Sätena är flammiga av resenärsspill. Det är en 8 timmars plåga. Hostande till vänster och barnsparkar bakifrån.
Men den italienska filmen om pappan som vill uppfostra sina vuxna barn men som själv blir uppfostrad samtidigt dödar 2 timmar av flygtiden.

Men – denna nya Dreamliner har toalettsitsen och ringar som inte går att placera i upplyft läge. De ramlar ner! Perfekt – det gör att alla måste sitta och kissa. Inget spill här inte. Ett torrt toalettgolv som resultat. Fantastiskt!

Dessutom är det kolsvart inne på toaletten om man inte låser dörren. Inte ett halvmörker som på andra plan. Det hindrar dock inte dem som inte hittar ljusknappen – som inte finns – att sitta ner (stå går ju inte) med halvöppen dörr.

Alltså ska man inte välja sittplatser närmast toaletterna.
Schiphol är varmt. Trångt. Köigt. En genomrusning. Svettig framme vid gaten. Planet är försenat 30 minuter. Eftersvettning.

KLM är snäll mot kycklingarna står det på smörgåsboxen. Jag äter upp kycklingköttet. Jag är inte snäll.

Stockholm ler. Solen skiner.  Jag är framme.

Valfläsk

/ Hans Lind / Leave a comment

10338737_10152258710512530_4367809162983363806_n

-“Jag ska sänka hyrorna!”

-“Du menar att du ska se till att bostadsbidragen höjs?”

-“Nej! Hyrorna ska sänkas!”

Det är valkampanj. Staden är fylld av valaffischer. Men det saknas något.  Det är en photoshoppad kandidat – oftast en man. Stilig kostym. Två fingrar som håller upp hakan. en funderande pose. Här är en kandidat som kan tänka. Men det saknas något.

Löften.

Vallöften.

sands1

Jag kör förbi valaffisch efter valaffisch. Det närmaste ett löfte jag kommer är;

Experienced leader (som om valet skulle utspelas på LinkedIn)

och

A man you can trust 

Men inga löften. Jag frågar kollegorna varför staden är fylld av photoshoppade porträtt som bara stirrar på dig och försöker se tillförlitliga ut. Var är alla löften?

Johodu, blir svaret. På valmöten. Där är det löftestävling. Matpriserna ska ner. Hyrorna ska ner. Även de hyror som politiker inte kan styra över. Allt ska bli billigare. Där är det löftesinflation.

10300116_10152258723257530_5165306608222873697_n

Under tiden växer majsen.

Men det lutar mot att årets val i Kenya blir bra mycket lugnare än valet 2007. Då var jag instängd i 2 dagar  och försökte vara poet;

200 doda.
Stangda butiker.
Branda butiker.
Branda kyrkor.
Branda hus.
Tom stad.
Till flygplatsen pa 15 minuter.
Tomma gator.
Inga civila bilar i city.
Men tyst.
Lugnt.
Pa ytan.
Hem fran Malindi.
Kenya i lagor.

Vid 27 års ålder skickade jag ett vykort till en servitris

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2850Detta vykort finns i 2 exemplar. Ett skickades till ett hotell i Lysekil. Det andra ramade jag in. Det har hängt på en vägg i Fagersta, på en vägg i Märsta, på en vägg i Vällingby, på en vägg i Bryssel och sedan låg det i en lagerlokal i Norsborg i mer än 10 år innan vykortet fick för sig att flytta till Nairobi. Där stod det. Det inramade vykortet. Tills det ramlade ner och ramen lossnade och minnena från Hemavans högfjällshotell brakade in. Det var inte bara ett kort på en västerbottnisk  gård. På baksidan fanns ett utkast till ett meddelande.

1985. Jag var 27 år.

IMG_0949Facklig kurs. Hemavans högfjällshotell. (Mitt tredje högfjällshotell  – på det första lärde jag mig avsky Irish Coffee  – på det andra skrattade jag i en vecka).

Långbord i restaurangen och min fackliga kollega från Eskilstuna skulle vara rolig och frågade –“Vad heter den andra då?”. Servitrisen hade en namnskylt “Lollo” på sitt vänstra bröst.

Jag skämdes. För min fackliga kollega. För hans korkade plumpighet. Middagen tog slut. Diskoteket öppnade. Där satt Lollo. I baren. (Vad är egentligen Lollo ett smeknamn för?)

Jag bad om ursäkt för min korkade kollega. Vi dansade. Och dansade. Och så ville hon ha ett minne. Hon fick min fackliga nål. Från Sveriges Akademikers, Förvaltnings och nåt annat tjänstemäns riksförbund. SSR. Hon sade “aj“. Jag stack henne med nålen. Av misstag.

Detta minns jag inte. Men det nerfallna vykortet hade en text. Skriven av mig. Till Lollo. Ett utkast. Vad originalet- slutversionen  handlade om vet jag inte. Detta är utkastet.

IMG_2851IMG_2854Jag fick inget svar. Hon var väl arg för att jag stack henne med nålen.

Ur skogen kom tanterna vällandes

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2809De hade likadana förkläden. Hope Group hette de. Och de hade ett uppdrag.

Plantera träd. De hade redan planterat skogar men nu ville de plantera ett hundratal träd till. Och där skulle vi hjälpa till. Ner på knä och skyffla jord med händerna ner i gropen där barrträden skulle bo.

Detta skyfflande skedde en timme utanför Nairobi. På kanten av Rift Valley som ligger där som ett lapptäcke och frodas under solen.

IMG_2811Överstebondinnan Rose hade fruktträd i massor på sina 15 hektar. Trädtomater, passionsfrukt, päron.

5432F23B-2613-4E52-8A6C-9CD6E405628COch en hund.

Starka damer. Rose sade sig ha planterat träd sedan hon var barn.

Jag frågade alla samlade om det fanns någon av de 40 tal som fanns på plats som planterat sitt första träd någonsin idag. En räckte upp handen, En stadsbo från universitetet.

10C9D86F-85C1-4622-98EC-F0553A4F6237Det blev inköp av kommande julgranar … nåja julbarrträd … till kontore. Bussen blev grön.

Detta gör vi varje år – påminner oss själva om miljön. Träd planteras. Carbonfootprint beräknas. Löften ges. Löften hålls.

IMG_2817Och en fet äcklig pizza blev beskådad.

Hon kallar mig – “Mattexpert”

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2789Det är jag inte. Mattköpare möjligen.

I vilket fall – alltid ett nöje att besöka Louise Patterssons Tribal Gallery som ligger knappt en kilometer från mitt hem. Damen som under flera år arbetade i Pakistan och Afghanistan och sen började frakta containrar till sin butik som ligger i hennes hem på Loresho Ridge i Nairobi.

Det finns alltid nåt nytt där. Nu senast  har hon varit i Marocko och igår kom den containern. Det ska vankas marockansk frukost nästa söndag och marockansk middag fredagen efter.

 

Jag återvänder ständigt.

Läser jobbansökningar och måste ta en vända i trädgården för att lugna ner mig

/ Hans Lind / 2 Comments

 

iphone15 004

I går var en helgdag – Madaraka day. Dagens klämdag sitter jag hemma framför datorn och går igenom ca 100 ansökningar för en ledig tjänst. Ytterligare ett 100-tal ansökningar har fått svaret att de är diskvalificerade.

Så fort vi annonserar att vi har en ledig tjänst – så ramlar de in; ansökningarna som är kopior av tidigare ansökningar. Ibland har inte ens tjänsten de söker ändrats. Ibland är följebrevet adresserat till någon helt annan.  Så för att undvika copy+paste ansökningarna så ber vi kandidaterna fylla i en ansökningsformulär där de svarar på våra kravspecifikationer. Inget krångelformulär – utan 7 raka frågor som ska ha svar.

Och hälften av ansökningarna har struntat i formuläret. Diskade. Det märkliga är att bara ett fåtal protesterar – och skickar in en komplettering. Max 5%.

Så – vad handlar detta om?

Jo, skickar man 100 ansökningar så kanske man får ett jobb. Mängden ökar möjligheten för lyckad process. Tror man.

Och vad gör jag? Jo, tittar på meriter och erfarenhet – men framförallt på hur mycket energi som har lagts ner på ansökan. Mannen som fyllt i formuläret med “See my CV” i varje ruta kommer inte att kallas till intervju. Kvinnan som kallar oss för “Esteemed company” kommer inte heller att kallas.

Sen undrar jag lite över det där med att beskriva sig själv i tredje person. Men det diskvalificerar inte. Det bara får mig att höja ena ögonbrynet.

Om man tittar på antalet studenter som utexamineras från universiteten i Kenya – och antalet  tjänster med kontrakt som skapas  – så är det bara 20% av de studerande som kan få kontraktsanställningar. Därav fenomenet med “sök allt som rör sig“.

Jag svarar alla som diskvalificeras – försöker förklara var bristen i deras ansökan finns. Jag svarar alla som skickar samma ansökan till 10 adressater – försöker säga att det nog inte är så smart. Jag svara alla som missar sista ansökningsdag – och som samtidigt säger att de är noggranna och aldrig missar en deadline. För det gör de ju.

Men jag njuter också av alla välformulerade ansökningar.

Nästan självständig

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2765När jag lämnar kontoret frågar jag ;- “Vad är det jag ska fira i morgon? Är det självständighet – men den firas väl i December?”

Jag får inget riktigt svar. Lite skratt. Madaraka Day 1 juni. Helgdag. I Kenya.

Jo –  självstyre är vad som firas idag. Och självständighet 12 December. Kenya blev republik 12 december 1963 men självstyre från britterna kom först 6 månader senare – 1 juni 1964.

Då vet jag vad jag fira idag. Självstyre.

Grattis Kenya.

Under tiden väntar Sverige på SCBs stora väljarundersökning. Hur går det för moderaterna? Men Novus undersökning idag som handlar om vilka partier som borde sitta i regering –  C och M med 47% vardera. Men 27% tycker att SD borde sitta i en regering. Det är väl de 18% som vill rösta på SD om det vore val och så en del moderater. Men ändå – alltså var fjärde svensk tycker att SD borde vara med och regera. Så långt har normaliseringen av det partiet gått. “Ett parti som alla andra” – knappast.

^^^^^^^

Tillägg; Kinberg Batra blir kvar. 18.1% i SCB mätningen. Björklund haltar mer i sin position. Knappast så han kan vara lugn med sitt självstyre. Och MP 4,5% – mitt råd; peta Fridolin och stärk Lövins position.