Sorg över Södra Sudan…

Det som såg så bra ut.

På ytan.

Men nu diskuterar grannländerna att sända in militärstyrkor för att få slut på dödandet av civila. Dinkas mot Nuers. Nuers mot Dinkas. Skjutglada.

När jag lämnade södra Sudan för exakt 5 år sedan så var optimismen på topp. (Men skjutglädjen bubblade under ytan…)

Det som nu är Juba fylld av humanitära insatser för internflyktingar >>

Image>>

>> skulle enligt vilda planer ha blivit en ny huvudstad för en kostnad av 10 miljarder dollar. En stad i form av en noshörning (!).. Jag tror att nån planeringsminister  hade besökt Dubai och blivit inspirerad….

Image

Men noshörningsbygget kom av sig. Skjutglädjen och maktkampen tog över.

Jag minns säkerhetsrapporterna från förr – varje vecka kom ny läsning från FN organet OCHA om hustrun som hittade maken i hyddan med grannfrun och reagerade med att slänga in en handgranat i hyddan, om hämndattacker mot boskapstjuvar – inte för att ta tillbaka boskapen enbart utan för att döda så många boskapstjuvar som möjligt. Och så vidare..

Vapen i överflöd. Kalasnjikov över axeln när man skulle framföra sitt ärende. Barn som inte kunde gå i skolor som helt plötsligt blivit militärförläggningar.

Och ändå rådde fred. Då. På ytan. 

Nu har ytan krackelerat.Och regnen kommer. En stor del av landet blir ett innanhav. Meterhög gyttja över vägarna. Allt stannar av.

Utom inbördeskriget.

 

 

 

Men är det bättre att skura en toalett?

Så säger de.
De som tycker att prostitution är ett jobb – ett jobb som vilket som helst.
Så säger de.
De som inte reflekterar över varför fjärdeklassare när de ska berätta om vad de vill bli när de blir stora säger “doktor, lokförare, pilot, polis, statsminister…. o s v..” men inte säger hora

Såg nyss SvtPlays program om När Livet Vänder .
Jag tänker… De som säger att prostitution är ett jobb. Ett jobb vilket som helst. > Hur tänker ni?
Det där AnnieLööfskaAlexanderBardska.. oj vad vi är fria för vi är liberala – är det nåt som funkar i praktiken eller är det en liberal dröm?
Varför ska det vara så svårt att se att valet till att bli hora handlar om att inte ha så många val?

20140411-213641.jpg

Jag bråkar med mitt elektriska staket…

Då och då börjar det tjuta.
Staketet.
Det kan vara en en trädgren.
Eller nån i den vandrande familjen Mungoose som varje kväll vid klockan 20.00 vandrar genom min infart in i trädgården och sedan hittar på fuffens nere vid fiskdammen.
Detta är nattvaktens teori

I vilket fall – så slår jag av larmet. Och på igen.
Och det fortsätter tjuta.
Och nattvakten går en vända genom trädgården.
Och hittar inget.
Inte ens en av mungoosefamiljemedlemmarna.
Låt det tjuta säger nattvakten.
Det tystnar om någon minut…
Det gör det.
Men så råkade jag läsa en artikel om nattliga överfall.
Klockan 0300 på natten så kom 5 beväpnade man in i en trädgård sådär 5 kilometer norr härifrån. Dödade en av nattvakterna. Rånade husinnehavaren – en holländsk UNDP arbetare – och sköt honom i benet.
Rånarna visste att elstaketslarmet inte fungerade.

Nåväl. Här fungerar det.
Och jag tror det är familjen Mungoose som bråkar med larmet.

20140407-214224.jpg

Limbo

I 5 år.
Ett hav. En ö där borta. En halvö längre bort.
Det är nu borta. Långt borta. 18 timmars resa borta.

Nu i Limbo. Eller Stockholm. 3 veckor.
1 vecka kvar.
Sedan avmarsch.
Mot Nairobi.
Tillbaka efter 5 år.

Jag minns en lång kö genom en säkerhetskontroll.
Jag minns en fullpackad gata med bilar på väg till flygplatsen.

Dags att åka till Nairobi och börja köa igen.

Vaknar upp till en apas vrål

Det kommer från andra sidan sjön.
5 dagar i vad de kallar djungel.
Myggdjungel.
Kaffeland.
Ändå serveras vattnigt kaffe till frukost.
Ett långbord med schweiziska nybyggare.
Eller de är nog turister.
Men ser ut som nybyggare.
Ett tyskt hotell.
I den nicaraguanska halvdjungeln.
En kollega blir jagad av en stor råtta.
En annan av en skorpion.
Jag – av en ond gås.

Ett land som hatar kvinnor……

Av världens 50 farligaste städer (räknat på antalet mord/100 000 invånare) finns 45 i LatinAmerika. Ingen av dessa städer finns i Peru.
Men inget att morska upp sig för.
Peru leder i en annan statistik.
Våld mot kvinnor.
Mord på kvinnor.
Det är bara ett år sedan som mord på kvinnor inom – eller efter avslutade förhållanden – började straffas hårdare.
Nu ser man det inte som passion (!) utan som mord.
Rätt så.

Men det finns en annan sorts kvinnohat.
Kvinnan som illvillig och ond och mörderska.
Mördare.
Inte mödrar.

Om en pojkvän faller nerför ett stup och dör så måste det väl vara flickvännen som knuffade?
Om en mamma mördas så måste det väl vara den lesbiska dottern som ligger bakom mordet?

2 rättsprocesser har pågått i evigheter.
1. Pojkvännen som föll nerför ett berg.
Inga – absolut inga – bevis mot flickvännen. Ändå pågick en förundersökning mot henne i 2 år (!) innan fallet arkiverades.
Inga bevis. Men en flickvän som inte gråter efter pojkvännens försvinnande måste väl ha mördat honom?
På den grunden pågick en evighetslång förundersökning.

2. Den rika modern som mördades av en rätt knepig colombiansk tjuv/bandit o s v.
Dottern som då var 18 år – lesbisk – alltså måste hon ligga bakom?
Häktad i 4 år (!) under en rättsprocess där inga bevis – eller motiv – kunde plockas fram. Ändå dömdes hon till 30 års fängelse.
Men nu har Högsta Domstolen begärt en ny rättegångsprocess.
Hon är fri, men väntar på ny process.
Fast det inte finns bevis.
Fast det inte finns motiv.

Så varför detta hat mot kvinnor?
Jungfrun – modern- horan.
Håll dig till det traditionella. Var glad. Le. Var trogen. Var heterosexuell. Gråt när din pojkvän försvinner.
Var jungfru.
Var moder.
Var bihang.
Men låt bli att vara annat.
Då blir du hatad.

20131002-212442.jpg

¡Acabar con la pobreza extrema en nuestra generación!

TeixeiraPatricia-EspinosaMaria-Angela-HolguinAlonso
Miembros de Latino America en el Grupo de Alto Nivel

Suena imposible. Impensable. Un mundo libre de pobreza extrema. Un mundo en el cual ningún niño nace para morir inmediatamente. Un mundo en donde ningún niño se va a dormir con hambre, en donde cada niño lleva una vida libre de violencia y abuso, tiene acceso a una atención de calidad de salud y nutrición y además aprende en la escuela. Ésta ha sido durante mucho tiempo la visión de Save the Children, sin embargo también puede ser una visión global compartida, y para el año 2030 tal vez, incluso, una realidad.

Un panel de líderes mundiales entregó recientemente sus recomendaciones sobre el futuro en el ámbito del desarrollo sostenible a nivel mundial, al Secretario General de la ONU. Este panel también cree que esta visión pueda ser nuestra realidad.

El Grupo de Alto Nivel de la ONU, presidido por los presidentes de Indonesia y Liberia y el Primer Ministro británico, parecían listos para tomar un camino prudente. Se habló inicialmente de que hoy el mundo es un lugar muy diferente al del año 2000, cuando los gobiernos acordaron reducir a la mitad la pobreza y asegurar que cada niño y niña pudiera ir a la escuela. Abordar la desigualdad es un tema demasiado político, decían algunos. Muchos temen que pensar que vamos a eliminar el trabajo infantil y la mortalidad materna no es algo realista.

En un momento de debilidad en el tema de cooperación internacional, estas expresiones hicieron que muchos de nosotros dentro de la sociedad civil nos preocupáramos de que el Panel no tuviera suficiente fuerza y entregaría un informe débil y poco ambicioso que dejaría de inspirar a los gobiernos, la sociedad civil, el sector privado – y a todos nosotros – con respecto a las medidas necesarias para poner fin a la pobreza extrema.

Pero lo han hecho. El Panel ha emitido un informe en el cual logra un buen equilibrio entre la ambición y el pragmatismo; un informe que ofrece un contenido completo mostrando que podemos ser la generación que acaba con la pobreza extrema, el hambre y las muertes infantiles prevenibles, y así poner el mundo en un camino de desarrollo más equitativo y sostenible.

Este éxito se debe en gran parte a la composición y el compromiso del propio Panel. Han utilizado su aprendizaje de las lecciones de su propia experiencia en el trabajo de desarrollo y de la crisis económica europea: los representantes de África y Asia lucharon duro para asegurar hacer un énfasis en la distribución de los beneficios del crecimiento, la reducción de las desigualdades y la transformación de las economías para ayudar a sacar a sus pueblos de la pobreza.

Los latinoamericanos en el panel, representando grandes economías emergentes, aseguraron un marco verdaderamente universal, con responsabilidades para todas las naciones para ofrecer un futuro más sostenible y más limpio para todos.

Todos en el panel promovieron un enfoque crítico en el desarrollo humano – la salud, la educación, la nutrición, el agua – fundamentos de nuestro bienestar individual y el de las sociedades y economías enteras.

Save the Children está especialmente satisfecho de ver al Panel proponer metas mundiales para poner fin a la pobreza extrema de ingresos, terminar con la mortalidad infantil y materna evitable, erradicar el hambre, erradicar la violencia contra las mujeres y los niños y asegurar que la gobernanza sea más abierta, transparente y responsable.

También el informe deja claro que para que el progreso sea equitativo se tienen que monitorear diferentes grupos sociales con diferentes ingresos- y que se llegará a cumplir un objetivo el día cuando todos estos diferentes grupos hayan sentido los beneficios.
Las desigualdades que se sufre a causa del género, la edad, la discapacidad, el lugar donde se vive o los ingresos con los que se cuenta, son la principal amenaza para el progreso de desarrollo – los niños de los hogares más pobres están casi 3 veces más en riesgo de sufrir desnutrición que los niños de los hogares más ricos. En algunos casos, la desigualdad es una cuestión de vida o muerte. En Nigeria, por ejemplo, los niños más pobres tienen el doble de riesgo de morir por causas prevenibles que los niños más ricos. Esto es una situación inaceptable y felicitamos el Panel para atacar tales desigualdades.

Sin embargo, el informe no es tan fuerte como nos hubiera gustado en algunas áreas. Hubiéramos querido ver un énfasis mucho más claro sobre la prestación de servicios universales, especialmente la cobertura de salud universal y accesible para garantizar que todos los niños tendrán acceso a los sistemas de protección social integral. Queríamos ver un objetivo de reducir de manera explícita la desigualdad de ingresos y un mayor énfasis en la reducción del riesgo y la preparación ante desastres, algo que tan crítico en la cara de los afectados por desastres relacionados con el clima, que afectan desproporcionadamente a los que ya viven en la pobreza.

No obstante, instamos a los gobiernos a prestar atención a estas propuestas ambiciosas, ya que deliberan los futuros objetivos del desarrollo global, a partir de un evento especial en la ONU en septiembre.

Hay mucho por debatir sobre los detalles, pero es importante que el Panel haya entregado una visión que pueda ser dirigida a todos los gobiernos del mundo. Es hora de que escuchen.

Con menos de 1.000 días hasta que el actual conjunto de objetivos de desarrollo (los Objetivos de Desarrollo del Milenio, ODM) expire en el 2015, los gobiernos deben decidirse sobre las metas que nos guiarán a todos al 2030. Tienen el informe del Panel, tienen recomendaciones de la sociedad civil, y lo más importante – tienen las voces de sus ciudadanos que los guíen.

2012 in review

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2012 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The new Boeing 787 Dreamliner can carry about 250 passengers. This blog was viewed about 1,500 times in 2012. If it were a Dreamliner, it would take about 6 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

De är på utdöende, men ibland…

..dyker det upp en. Igår kväll. Det är hamburgerfestival, säger kyparen. Till och med en efterrättshamburgare. Den serveras dock inte med french fries. Men det är inte hamburgare jag tänker på. Det är damen. Hon kliver in i sidled. Hon är liten. Lite krum. Går i sidled. Liksom kastar fram det ena benet och hasar det andra efter sig. Muttrar på spanska. Går fram till buffén. Plockar lite. Smakar. Inte nöjd. Vid utgången finns ett bord med en kasse med plastformar. Roomservice delivery. Hon lyfter locken – smakar. Muttrar. Går. Det är inte hennes mest nöjda dag.

Frukost idag. Här kommer hon igen. Tar en skål med jordgubbar och en kartong mjölk. Ställer sig vid ett bord där en man sitter. Tar en servett från bordet. Inte den närmaste servetten utan en som hon måste luta sig över mannen för att nå.
Och så ställer hon sig där. Vid bordet. Stirrar på mannen. Han fattar vinken och byter bord. Det var hennes stol. Nöjd doppar hon jordgubbarna i mjölken och fortsätter vara unik.