Uncategorized

Casablanca betyder Vita huset men de flesta hus är grå – men det är ju ändå en fin stad. Färgen är av mindre betydelse.

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2615

Jomenjo. Här skulle man ju kunna bo. Här finns maten. Här finns arkitekturen. Men jag ska inte bo här. Men jag gillar staden i alla fall.

Det har dock varit lite fram och tillbaka mellan 2 hotell – sova och mötas. Men gårdagens busstur gav mer. Här byggs det. Spårvagnar. Motorvägar. Nya spännande hus. Trottoarserveringar. Människor. 2 hundar dock bara.

IMG_2681

Höjdpunkten var det kooperativa varuhuset vid Oasis järnvägsstation. Ett måste även för turister. Marché Solidaire. Lägg det på Casablancaminnet.

Vi skulle börja med en presentation men väl inne i butiken hade en av ministrarna fyllt sin varukorg redan innan presentation hade börjat. En annan minister köpte en 5litersdunk med olivolja.

IMG_0906

Själv köpte jag en skål för 35 kronor, en hatt för 150 kronor, 4 gram saffran för 140 kronor, apelsinhonung för 15 kronor och couscous -1 kg för 5 kronor.

IMG_0910

Sedan bar det av ut i buskarna. Kvinnokooperativ som kombinerade ekologisk restaurang med egen snigelodling. En get som trodde han var en gås (uppvuxen med gäss)… Lekpark för barn. Kryddodlingar. (Alla besökare fick en kasse med rosmarin och lavendel så i morse luktade mitt hotellrum inte längre fukt).

Det vankades kaktustvål och sniglar. Och det blåstes i långa trumpeter. Och det trängdes i matköer. (Det trängs mycket och det svenska traditionella muttrandet när folk går före i köer fungerar inte alls. Icke det minsta).

Men jag trivs. Fin grå stad.

Ett nytt land

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2566

Ja här är det ju lätt att bygga flygplatser. Tänker jag när planet går in för landning, Marocko. Casablanca,.

(Noterar att Trump är i Jerusalem nu – tur jag hann lämna i tid).

Första besöket i Marocko. Det är sura miner i passkontrollen. Det är glada miner i tullen. Så jag vet inte om landet är glatt eller surt med de två första mötena som grund. Men penningväxlingen visar att det råder byråkrati. Stämplar och kopior.

Men det är dammigt. Ökensand och damm i en rejäl blandning. Nån har skrivit i dammet på receptionens dataskärm. Mina fötter är gråa efter en balkongvända. Jag kan skriva en bok i dammet på balkongbordet.  Men utsikten är rejäl.

Hunger. Men restaurangen öppnar först klockan 13.00 så vi går över gatan till grannhotellet. Där är vi först på plats. Sedan kommer en farbror med barnbarnet eller liknande. Barnbarnet har minikjol och dricker drinkar.

Servitören rekommenderar det lokala ölet med det originella namnet – Casablanca. Det här han rätt i. Köttbiten är lagom stor men rejält god.  Grannbordet får syn på  maten och ångrar sig och vill ha en likadan.

Så sprids trender. Med smackande. Och njutning,

Sedan lär jag mig att supermarket heter Supermarché.

Och jag ska sluta inbilla mig att jag är i Kairo bara för att det ser ut så och tutar så från gatan 10 våningar ner.

I morgon blir det konferens och sedan 2 skypemöten på raken som ska avgöra min framtid.

Bryder min min under tiden.

IMG_2577

Långt därnere under gallret vilar de – huvudrollsinnehavarna i en tidig såpopera.

/ Hans Lind / Leave a comment

temporary

Abraham var 99 år och hustrun Sara var 90 när de fick sin första son. Innan det hade Abraham fått en son med Saras tjänsteflicka Hagar. Det slutade illa. Damerna gillade inte varandra.

IMG_0893

Rena mexikanska såpoperan. Ovanpå tillkommer allt som har med rätten till land att göra genom den grav som Abraham köpte åt Sara. Och eftersom det byggdes en moské ovanpå gravarna så har moskén aldrig blivit synagoga –  trots ockupationer – förty synagogor kan inte byggas på gravplatser.  Däremot är byggnaden delad in i  två delar – en muslimsk del  och en judisk del. Detta skedde efter Baruch Goldsteins vilda skjutande.

temporary

Ett skottsäkert glas  till vänster om Abrahams grav skyddar idag muslimer från skjutglada bosättare. I den judiska delen ligger Jakobs grav.

temporary

Detta är den äldsta religiösa byggnaden i världen som fortfarande används  – påstår guiden. 2000 år liksom.

1 vecka i Palestina

/ Hans Lind / Leave a comment

temporary

Torrt. Torrare. Torrast. Här och där är det grönt. Då handlar det nästan alltid om en illegal israelisk bosättning. 83% av vattnet på Västbanken tar bosättarna och Israel hand om.

Långt därborta ligger Jerusalem. Färre vägspärrar än 2003. Men ännu svårare för palestinier att ta sig dit om de inte är registrerade i östra Jerusalem.

Men för mig som besökare går det bra. Inga förhör. Inget grävande i mina väskor. Upp med passet och åk.

Det är bara det där irriterande -“Welcome to beautiful Israel!” Som soldaten skanderar när vi kliver in i en illegal bosättning i Hebron. Staden med den 2000 år gamla moskén där Abraham och Sara och ett antal av deras söner ligger begravda.

Moskén där Baruch Goldstein mördade 29 bedjande människor och skadade över 100 andra.

Hebron – staden med 5 illegala bosättningar inne i staden. Staden där människor som egentligen har 100 meter från A till B får gå omvägar för att palestinier inte får gå på flera av gatorna.

Så för en palestinier är det bara mer inspärrningar. Men inte för mig som är på besök.

Till och med på flygplatsen på väg hem handlar frågorna om – “Har du packat din väska själv?” Inte mer.

Betlehem

IMG_0885

Wales Off Hotell. Banksys verk. Hotellet med världens sämsta utsikt. Muren. Separationsmuren. Apartheidmuren.

Du kan hyra en sprayburk och måla muren. De flesta gör det hellre än bra.

På väg tillbaka till Ramallah blir jag nästan kär i Antoinette.

3 äldre damer som startade ett kvinnokooperativ. Mat. Broderier. Försörjning. Stolthet. 2 kuddfodral är nu mina.

IMG_0886

Och så Gamla Stan i Jerusalem. Ska man besöka en butik så är det Maro Sandrounis  The House of St George for Authentic Art > Här! 

IMG_2550

Och så var det maten. Denna kyckling i Hebron.

temporary

Och innangårdarna. Denna i Lutherska kyrkan i Jerusalems gamla stad.

Mysteriet med de försvunna mammorna…

/ Hans Lind / Leave a comment

temporaryDet började med Adam och Eva längst bort till höger. Så långt var allt väl. Men sedan försvann mammorna och papporna tog över barnafödandet så att Jesus till slut kunde födas. Ja då dök ju äntligen en mamma upp igen. Maria. Men på trädet ser det ut som om Josef var hennes far.

Komplicerat.

Strax innan hade jag klivit upp i ett lutherskt torn där en duva vilade och struntade i trampet från turistfötter. Det var flaggor här och flaggor där.

Och jag.

temporary

Röd efter att ha undvikit att trampa på duvan. Det var stilla däruppe i kyrktornet. Gyttret av turistfötter ekade nere i gränderna.

temporary

Kupolerna lyste mot Oljeberget. Stillhet.

temporary

Men den nigerianska gruppen i Garden of The Tomb – där lutheranerna påstår att Jesus begravdes – var inte stilla. De pressade sina pannor mot gravväggarna. Och gravgrottan blev till en sjudande gryta.

Själv tände jag ljus. För de döda lutheraner jag känner.

Det var nog lite fel att tända ljus för dem i en ortodox kyrka som jag gjorde häromdagen. Men nu är det tillrättalagt.

Sedan blev det bröd och fisk. Och kyckling Musakhan. (Stekt brödskiva med massa lök o kryddor och marinerat kycklingbröst).  2 stycken människor blev matade. Det var gott. Rossini. Kom ihåg namnet om ni har vägarna förbi Jerusalem. Tack till den armeniska damen som keramikerade granatäpplen som tipsade om restaurangen.

Hon lärde mig att bruden i armeniska bröllop smackar ett granatäpple mot en vägg för då blir det minsann ett fruktbart äktenskap.

Och en rätt svårtvättad vägg. Antar jag.

Resan är nästan över. En natt kvar och sedan visa Istanbul till Nairobi till Casablanca.

Korsbärarna på Via Dolorosa har ersatts av selfiestickbärare

/ Hans Lind / Leave a comment

temporaryNu ska den Röda Gruppen kliva in i Heliga Gravens kyrka. På väg dit kommer den ena gruppen efter den andra. En grupp leds av en korsbärare. De andra grupperna fäktar med selfiepinnar. Utom en grupp som har ett sånghäfte.

Det gemensamma för alla grupper är att de blockerar gränderna i sin framfart.  (Jag som trodde att goda kristna ser andras behov – men icke – det var framfart i bredd som gällde).

Väl inne i kyrkan ser man folk pussa den stenplatta som Jesus kropp smordes på efter nerplockningen från korset. En del svepte med handdukar på stenen för att fånga upp det sista av Jesus DNA.

Stenen är från 1808….

temporary

Kön framför Golgata altaret är långt. Man kan knäböja och känna på Golgataklippan i ett hål under altaret. Man kan. Om man vill.

temporary

Det fanns en lugn plats vi den eviga elden. Tände ett ljus för farmor och ett för mor. Placerade ljusen bredvid varandra. De bodde ju grannar.

temporary

Den eviga elden ja. Den är inte evig. Den släcks varje ortodox påsk så det blir alldeles mörkt i kyrkan. Så tänds den igen – och ljus efter ljus.

temporary

temporary

Sedan ut in värmen. Ett glas granatäpplejuice för 90 kronor. Krämarna har tagit över templet. Igen.

Det förvånar mig att det bara blev 4050 steg eller 2,2 kilometer

/ Hans Lind / Leave a comment

temporaryDet var ju ändå två långvandriga flygplatser. Fast det var 3 flygplatser. Men det gicks inte mycket på Jomo Kenyatta International Airport i natt.

Men det hela började med väckelse kl 01.00 i natt. Tjurrusande taxi genom ett nattligt Nairobi. 20 minuter till flygplatsen.

Där bläddrades det i stor bok om huruvida en svensk kan åka till Israel utan visum. Det kan en svensk göra men det tog ett tag att hitta svaret.

… och in i Israel gick det. På 5 minuter…

Flygplatsnatten var tom. En ensam man satt och drack öl infor sitt flyg. Klockan 03.00. Det är inte bara svenskar som dricker öl i  flygplatsgryningar.

Turkish Airlines var en positivöverraskning. En hel drös med filmer. Bra mat. Snabb service. Trånga säten på det nya moderna planet.

Då var nästa plan – äldre – bra mycket bekvämare. Breda säten – gott om benplats. Men långsam service och färre filmer.

Men vägen till Istanbul var en uppförsbacke. 40 minuter sena. Lång säkerhetskontrollskö. Rusning genom flygplatsen.  Trångt. Långt. Men ändå bara 4060 steg.

En del av dem på Ben Gurion flygplatsen. Långa korridorer – långa rullband. Stora skaror. Men ändå tog passkontrollen bara 5 minuter.Effektivt.

13 år sedan jag var här senast.

temporary

Det växer. På bredden och höjden. Med murar.

temporaryMen maten är god. Väldigt god. Extremt väldigt gott.

Rapport från en hotellfrukost

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2536Det mumlas. Tuggas. Glids runt. Lite högmässa innan pastorn har klivit in i kyrkan.

Men så kommer det amerikanska paret. Deras samtal blir offentligt. Högt. Väldigt högt.

Här kommer min teori. Dagisgenerationen har vuxit upp. De där som lärde sig att skrika för att höras. Det behövde man inte göra i den lilla familjen men i en dagisgrupp höjs rösten. De har nu vuxit upp – de som var på dagis utan pedagogik – utan “lek nu med varandra barn!”.

Innan tabletterna fick barnen att böja nacken. Innan man ur och skurade i en skog där de fyra väggarna och taket inte ekar tillbaka rösterna som höjs i en alltmer crescerande nivå.

De är sådär 35-40 år. Den skrikiga dagisgenerationen. De som inte lärde sig att man i ett oväsen också – eller framförallt – kan sänka rösten ett tonläge så man hörs under oväsendet. Inte höja rösten så man bidrar till ännu mer berulho.

Komplettering~ Ankie i Skaraborgs län påpekar att även de som säkerligen aldrig sett ett dagis inifrån som barn kan vara väldigt högljudda. Just det ja. Men så har vi ju grundskolan där en del klassrum kan ha upp till 90 barn. Högröstträning.

Och så fyllde Europa år… och jag mötte den jag röstade på i EU valet

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2505Och i talet från EU ambassadören nämndes det 30 åriga kriget som slutade med Westfaliska freden. Som svensk var det en skamstund. Det var ju Sverige som plundrade och härjade och betedde sig allmänt illa i Europa.

Men annars kom jag 30 minuter för tidigt. Trafiken var inte ett helvete. Det flöt. Men den tidiga ankomsten gjorde att jag kunde pumpa EU tjänstemän på varför flera afrikanska stater inte är så pigga på att teckna ekonomiska avtal med EU. Bekymmer för EU men de afrikanska staterna undrar vad de har att vinna på avtal….

Just det. (Jag är fortfarande mitt inne i läsandet om EUs avtal med sina forna kolonier)

Och sen hittade jag en dam från Södra Sudan som arbetar med World Wildlife Foundation. Och vi kunde prata om elefanter versus bönder. Och hon kände till chili-metoden som gör att elefanter inte äter majsskörden. Plantera chili runt majsen. En elefant har nån gång ätit en chilibuske och har genast meddelat alla andra elefanter att vända om när de ser en chilibuske.

Samma sak gör de idag i Uganda för att bergsgorillorna  inte ska äta upp bananer. Odlas chili, té och kaffe utanför bananodlingarna så håller sig gorillorna borta.

Och sen fick jag syn på henne som jag röstade på i senaste Europaparlamentsvalet. Soraya Post.

IMG_2509En selfie? Jag har röstat på dig!

-Ja tack.

Och dessutom glad över att hon träffat Martha Karua – den kenyanska politiker jag skulle rösta på om jag fick rösta i Kenya.

Ja just ja. Med damen från Södra Sudan kunde vi skratta åt att hon  hade svårt att bli registrerad inför folkomröstningen för självständighet för Södra Sudan – medan jag blev registrerad mot min vilja. Myndigheten påstod att jag var son till en man som är 3 år yngre än jag….

Nu ska Soraya Post till Tanzania – där hon ska få en briefing om det projekt vi driver där …. fler kvinnor och ungdomar in i politiken!

Efter Soraya hörde jag helt plötsligt peruansk spanska pratas. Attack! Och nu ska vi laga peruansk mat tillsammans – för det är mat som förenar peruaner. Och jag har ju flera förpackningar Salsa Huancaina och Aji de Gallina hemma. Så in i det Kenyanska Peru-träsket.

Reseresår och Macron

/ Hans Lind / Leave a comment

IphomneMaurit 103Jag mätte mina klimatavtryck för 2016. Det var klart färre resor än 2015. 2 gånger till Uganda. 2 gånger till Tanzania. 3 gånger till Sverige. Och så några semesterresor – långhelger i Berlin, Barcelona, Paris och Dubai. Och Lissabon.  Och 2 resor till Machakos. 75 kilometer enkel resa. Så visst reser jag. För mycket. Men sedan 29 maj 2016 behöver jag lämna Kenya då och då. För att andas. Fritt.

Nästa helg bär det av till Ramallah. Första resan dit sedan 2004. Helgen efter bär det av till ett nytt land – Marocco. 7 ministrar och jag ska sitta i en panel och resonera om vad som borde komma efter EU-ACP Cotonou överenskommelsen när den upphör 2020. Vilket innebär att jag nu läser på för fullt om överenskommelsen.

I övrigt har sockret och mjölet blivit dyrt i Kenya. Likaså mjölk och smör.

I mitt Twitterflöde ser jag två reaktioner på valet av Emmanuel Macron som nästa president i Frankrike.

I Sverige> har alla partier utom SD och VP och FI kännt sig manade att tycka att de är väldigt nära Macrons politik. Så samlingsregering borde ju inte vara ett problem – det är ju bara att be Macron kalla till ett möte i Stockholm så kommer alla från KD – M – CP- L och Soc att komma rusandes.

I Peru > handlar diskussionen om huruvida Macron är snyggare än Trudeau.