Årets hetaste dag.

Den börjar med ett ivennerligt tutande från stadens samlade fordon. Men det visar sig vara 300 långtradare. Köra runt i stan och täppa till trafiken. I 4 timmar. Det är nöjesfältisterna. Karusell- och gungfolket. De får inte öppna i år. De går under ekonomiskt. Det som de inte kan ta in via karusellerna går inte heller att ta in via gungorna.

Men man kan ju fundera över hur långt viruset sprids av vrålskrikande människor som slungas fram och tillbaka i en gunga? Eller hissas upp i luften och sen rasar ner under avgrundsvråleri?

Jag tar mig till Marolles. Stadsdelen med alla lumpbodar och antikvitetsaffärer. Och luktande tvålbutiker. Rue Haute är en påmaskningsgata. Var 50e meter påminner skyltar om hur man ska se ut.

Börjar räkna. Ger upp efter 10 möten. Bara 2 har mask.

Den belgiska statens underskott skulle kunna saneras av lite kontroll. Men ser bara 2 kontrollanter på hela eftermiddagen.

Gör ett lyckokast. Tar första bästa lunchrestaurang. Och det var fräscht. Ploegmanns. Medan jag väntar på Caesar -salladen läser jag recensioner. En sur manager tycker några sällskap. Sur? Han är rustik och rakt på sak. Inget vridande av händer där inte. Inget bakåtkrypande lismeri. Raka puckar. Vad ska du ha? Här är det du ska ha.

Precis som det ska vara.

Engångsmaskerna blir svettsamlingar alltför fort. Det blir en blöt gegga vid munnen. Så in till öl- och babyklädsbutiken där de har tvättbara tygmasker med musslor och pommes frites motiv. Fast jag påstod att det var kaffebönor men expediten vägrade gå med på det.

Det ska regna i morgon. Jag ser fram emot det.