Först var det buffé-japanen. Det vankades frukostbuffé 0700-1100 och sedan lunchbuffé 1200-1400 och sedan eftermiddags te-buffé 1500-1630 och sedan middagsbuffé från 1700-2100 och sedan drink buffé fram till kl 23.00.

Han drack inte mycket. Men han åt. Eller inte. Han tömde bufféerna men lämnade det mesta oätet. Han skulle bara samla på hög. Utfall att. Kriget kommer. Eller nåt.

Hans smala, hälften så gamla fru,  åt bara bröd.

Sedan kom det gamla amerikanska paret. Långsammaste buffé-vandrarna nånsin. Dessutom skakade de bägge två så maten ramlade från deras tallrikar. Med sig hade de sin drygt 40-årige son. En moders kärlek omhuldade honom. Han klagade dock. Sade sig inte må bra. Modern hade två konkreta förslag;

-”Either we open the window or you just should regret you had a glass of red wine!”

Han blev inte nöjd med de konkreta förslagen. Höll upp sitt vinglas och slickade på glasets kant.  Och läppjade i trots.

Och så den snabbätande mexikanskan. Knappt hade hon satt sig så pinnade hon tillbaka till buffén. Dottern fick sällskapa sin IPad under tiden.

Jag själv hängde mest vid ishinken med champagne.