Och så öppnade butikerna och vad handlar jag?

Men först en klagan. Fotbollsspel i parken i går. Full rulle med tacklingar och allt.

Nu har jag klagat klart. (Jag är inte ensam om det – 85% av belgarna litar inte på att andra lyder restriktionsreglerna)

Butikerna öppnade i måndags. Timslånga köer på IKEA rapporterar media. Jag undvek butikerna – utom mataffären – så länge jag kunde. Men så igår:

Pioner. Underbara pioner.

Och ranunklar.

Och grekiskt vin. Apocalypsis. Kunde inte motstå namnet så här nu i dessa pandemitider.

Men så idag. Spenderbyxorna på efter 9 veckor utan shopping. Men det är då jag stirrar häpet på mig själv. Vad handlade jag? Mer blommor (italienskt clementinträd) – 3 flaskor champagne – 1 flaska Botanist gin och en 35 årig Armagnac.

Blommor och sprit.

Blommor och sprit.

Det är vad jag har saknat.

På tisdag ska blomsterhandlerskan leverera tomatplantor och jordgubbsplantor. Så det fortsätter med blommor. Det enda jag saknat.

Och rejäl sprit. Inte matbutiksblask.

Och pandemin har gjort att innehavaren av snobbiga vinbutiken faktiskt log. Han log. Han har alltid haft den överlägsna sommelierminen. Den avmätta minen där leendet går inåt. Tidigare. Men nu efter 9 veckors stängning av butiken och så kommer det in en kund så smalt snorkigheten och han blev en fin människa. Tack Corona!

En nyårsafton utan champagne – det är den andra sedan 1993 …..

…. då var det en babian som stal champagnen.

I år är det ingen babian som har stulit champagnen. Jag har inte köpt någon. Hutlösa priser i Nairobi och risken att råka ut för bubbelfri bubbel är stor. Lagerhållningen är inte den bästa.

Det kan bli som i Luanda, Angola på nyårsafton 2001. Kinesrestaurang med costarikansiskan. Vad fasen – det är nyår. Vi beställer champagne!   

Kyparen kommer med en flaska. Och en korkskruv. Vi lyckas hindra honom från det äventyret och öppnar flaskan själva. Det uppstår ett pfffttt-ljud. Bubbelfri bubbel.

Tillbaka till babianen.

Vi var en norrman, en serb, en walesiska, två tyskor och jag. Vi gjorde upp med en fiskare att ta oss med hans båt till Jane Goddalls chimpansforskningscenter. Gombe Stream Nationalpark. En 2 timmars puttrande båtresa från Kigoma i västra Tanzania.

Kigoma där man kunde se åskan rulla in över Kongo Kinshasas berg på kvällarna. Kigoma där jag under 3 månader åt chicken-fried-rice varje dag till lunch och till middag. (Utom när vi bestämde oss för att förfölja de italienska vägbyggare som hade restaurangvagn med sig – men de kom längre och längre bort ju mer väg de byggde) Kigoma där det knackade på dörren 5 minuter efter att jag hade checkat in på det hotell där jag skulle bo i 3 månader – och jag sade att det behövdes ingen städning för jag hade precis flyttat in och damen vid dörren sade att hon säljer annat än städning.

Jane Godall var inte hemma. Men vi hade ananas, paté i burk, konjak och champagne med oss. Walesiskan hade varit i Rwanda och handlat. (Eller var hon skotska?) Detta var några månader innan helvetet bröt loss i Rwanda. Just då ägnade vi oss åt helvetet i Burundi. Utom denna nyårsafton då vi var lediga .Utom tyskorna som var på semester (!) i trakten.

Nåväl – champagne ska kylas – så ner i Tanganyika -sjöns ljumma vatten och några stenar på. Månen var full. Det var inte vi. Men bada! Detta är en av de få ställen som är bilharzia-fria i denna sjö. Så där flöt vi och det var svartvitt för det enda som lyste upp var den fulla månen.

Då ser vi en man komma gående efter stranden. Tar våra två champagneflaskor och får iväg!! Hallå där!! Mannen springer i väg på alla fyra. En babian. En stor babian. Vad han gjorde med champagnen vet jag inte men hoppas den var bubbelfri.

Vi åt paté och drack konjak till. Det gick också bra.

Dagen efter fick vi en föreläsning innan vandringen ut till chimpanserna.

-” Möt inte deras blickar! De känner sig utmanade då och kan gå till attack!”

Och det kändes ju spännande.

4 timmars vandring. Vi såg en chimpans. På håll. Den såg oss och kastade kvistar. På oss.

Det är bara Jane Goddall som får krama dom.

Men dessa två nyårsaftnar är undantag. Annars har det varit bubbeltätt.

Jag har iakttagit människor

imageFörst var det buffé-japanen. Det vankades frukostbuffé 0700-1100 och sedan lunchbuffé 1200-1400 och sedan eftermiddags te-buffé 1500-1630 och sedan middagsbuffé från 1700-2100 och sedan drink buffé fram till kl 23.00.

Han drack inte mycket. Men han åt. Eller inte. Han tömde bufféerna men lämnade det mesta oätet. Han skulle bara samla på hög. Utfall att. Kriget kommer. Eller nåt.

Hans smala, hälften så gamla fru,  åt bara bröd.

Sedan kom det gamla amerikanska paret. Långsammaste buffé-vandrarna nånsin. Dessutom skakade de bägge två så maten ramlade från deras tallrikar. Med sig hade de sin drygt 40-årige son. En moders kärlek omhuldade honom. Han klagade dock. Sade sig inte må bra. Modern hade två konkreta förslag;

-”Either we open the window or you just should regret you had a glass of red wine!”

Han blev inte nöjd med de konkreta förslagen. Höll upp sitt vinglas och slickade på glasets kant.  Och läppjade i trots.

Och så den snabbätande mexikanskan. Knappt hade hon satt sig så pinnade hon tillbaka till buffén. Dottern fick sällskapa sin IPad under tiden.

Jag själv hängde mest vid ishinken med champagne.

 

They are here now!


Granatäpplen. Nigella Lawson vet hur man gör. Knåda äpplet på en skärbräda. Knåda och tryck. Skär i två halvor. Bunke. Träslev. Slå. Banka. Kärnorna faller ur ner i bunken. 4 matskedar socker. 4 matskedar champagne. Kylskåp. 15 minuter. Njut.