Alltså. Det börjar med att polisinspektören har sålt LSD för att finansiera sin dotters hjärnoperation i Indien.
Det är den enkla och väldigt tydliga delen av storyn. Allt annat blir Almodóvar i kubik.
Alltså – en pundare mördar ett nygift par. De är syskon. Men det vet inte pundaren – och kanske inte heller det nygifta paret. Eller jo. Maken vet om det . Han har bråkat på bröllopet med svärfar – alt bedragne maken där brudgummens far har haft en relation med brudens mor och där brudens ”far” kommit på det eftersom han har Alzheimer och hans dotter inte har anlag för det för hon är inte hans dotter. Fadern – den riktige fadern – övergav alllt och alla för 20 år sedan och när han får reda på att sonen och dottern – för han vet ju- har mördats så kliver han ut framför en lastbil. Så där for han ut ur handlingen.
Men under tiden har pundaren sökt sig till Skottland för att få betalt av den som beställde mordet – kommer att berätta längre fram vem det var – men han rånar en man- kapar hans bil och kör. Men det kommer en storm och han kraschar ner i en åker ….. var? Jo hos familjerna vars barn har mördat. Det verkar ju märkligt men han vill ju ha betalt för mordet.
Så när familjerna inte vet vem han är så söker de rädda honom. En stund.
Och så ser de på TV vem den skadade är. In med honom i de f d hundburarna. Och så på morgonen är hans hals avskuren. Vem? Vem mördade mördaren? Det finns ett flertal misstänkta. En blodig kniv hittas in en eldstad i ett rum med ett par i. De misstänker varandra. Men det var ingen av dem. Det var han med Alzheimer som var mördaren för han visste nu att han inte var far till sin dotter eftersom hon inte hade Alzheimeranlag.
I vilket fall så bestämmer sig alla i de två familjerna – där alla misstänker alla för att ha skurit halsen av mördaren – att gräva ner liket. Grävskopa.
Och så visar det sig att förmannen på bondgården har bonkat på frun i huset i en massa år. Att sonen i huset har lösenordet till grannflickans Facebook och kan se hennes messenger chat med pojkvännen som är ute och reser och som har tunna ben enligt den gamla damen som vill dö men som är patient på ett hospice där grannflickan arbetar.
Alla misstänker alla och så blir det begravning och där kommer alla otroheter upp i luften. Och det blir skämskudde och mordvapen som kastas ner i en Loch och Skottland är vackert och jag undrar varför detta 4 avsnitts drama a 50 minuter behövde bli så ”nu ska vi jävlar Almodovarera det hela”
Drömmar är ofta dimmor. Ofta. Inte i natt.
-”Du får ett rum med utsikt mot hamnen och den gamla Lutherianska kyrkan.”
De två presidenterna – den folkvalde och den självutnämnde (här kan man resonera i evigheter om vem som är vem beroende på vem man pratar med) har träffats och ätit middag offentligt och hållit gemensamt tal och slagit fast att det råder frid i landet Kenya.
Det är dags att ta itu med ekonomin. Statsskulden är 56% av BNP. Skatteintäkterna har minskat från 18 till 17% av BNP. Statsbudgeten har ett stort underskott _ de löpande utgifterna utgör den absoluta majoriteten av budgeten och ger litet utrymme för investeringar. Kreditvärderingen för Kenya har försämrats. Nu satsar dock regeringen på 4 områden ; bostäder, matsäkerhet, sysselsättning och hälsa. Men med vilka pengar? Lånade? Man tänker sig dra in mer skatter från utländska bolag och från penningtransaktioner. Men räcker det?
Det finns stunder då jag tänker att politiker tror att väljare är korkade.
Högt över staden svävar slottet. Det ska stanna där. Gå inte dit. Där riskerar man skärskador av selfiepinnar. Men den är vacker. På håll. Slottet. Och katedralen.
Lik begravdes i 12 lager. Ytan räckte inte till så det var till att begrava i lager. Lika trångt är det i gångarna. Av levande människor med selfiepinnar. En del gravar är viktigare än andra förty de har namnskyltar bredvid stenen. Män. Bara män som ses som viktiga.
Men det är en bra stad. Nära till allting. Putsade fasader. Bra öl. Gå-vänlig. Turister nästan överallt. Och så de gamla tanterna. De som inte viker undan för turisterna utan höjer käppen och föser undan skarorna. Och så männen med stora täckjackor. De som följer efter turisterna. Observerar i vilken ficka iPhonen placeras och närmar sig. Sakta.
Där råder frid.